Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands musik - Finlands nationalmuseum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Finlands nationalmuseum
494
en skicklig tonsättare och dirigent samt införde
i landet den Spohr-Mendelssohnska riktningen.
Årl. gåvos symfoni-, kammarmusik- och
oratorie-konserter med biträde i främsta rummet av
amatörer. Pacius gav Finland dess nationalsång,
”Vårt land”, 1848; han skrev även bl. a.
operorna ”Kung Carls jagt” (1852) och ”Loreley”
(1887).
Bland de första i landet födda tonsättarna
märkes klarinettvirtuosen B. H. C r u s e 11 (1775
—1838), som dock utförde sin livsgärning i
Sverige. Under förra hälften av 1800-talet
företrädde Fr. Ehrström (1801—50), A. G.
Ingelius (1822—68), Karl Collan(i828
—71), F. v. Schantz (1835—65) och G.
Linsén (1838—1914) med sina solosånger och
mindre orkesterverk den romantiska riktningen.
Till samma grupp hörde även A. Th. T a v a s
t-stjerna (1821—82) med sånger, opera- och
skådespelsmusik. R. Faltin (1835—1918) blev
1870 musiklärare vid univ. och kort därefter
dirigent för den nyinrättade Finska operan. Som
lärare, tonsättare, organist och
koralboksförfat-tare utövade Faltin en betydande verksamhet
för den finländska musikens utveckling. 1882
inrättades samtidigt Helsingfors musikinstitut
av M. Wegelius (1846—1906) och
Orkesterföreningen (senare Filharmoniska sällskapet,
numera Helsingfors stadsorkester) av Robert
Kaj an us (1856—1933). I Wegelius’ skola
ha landets främsta moderna tonkonstnärer
utbildats. Kajanus inledde genom sina finska
rapsodier, symfonien ”Aino” och andra verk, i
vilka han upptog och bearbetade finska
folkmelodier, den nationella riktningen i landets
tonkonst. Hans största gärning är upprättandet och
ledandet av den regelbundna
orkesterverksamheten i Helsingfors. Finlands störste tonsättare
är Jean Sibelius (f. 1865), som i en rad
symfonier, kammarmusikverk, större vokalverk,
sånger och klaverkompositioner visat en lika rik
som egenartad begåvning och nått sällsynt
mästerskap. Studiekamrat till Sibelius var A
r-mas Järnefelt (f. 1869), bekant genom
solosånger och orkesterverk, 1907—32
kapellmästare vid Kungl. teatern i Stockholm.
Jämsides framträdde i början av 1900-talet E.
Me lar t in (1875—^937) och S. Palmgren
(1879—1951), Melartin skrev symfonier,
symfoniska dikter, stråkkvartetter, operan ”Aino” och
ett stort antal solosånger m. m. Palmgren, även
pianist, har vunnit sin största berömmelse genom
klaververken ”Floden” och ”Metamorfoser”; hans
produktion omfattar dessutom operan ”Daniel
Hjort”, orkesterverk, manskvartetter och sånger.
En mycket populär tonsättare, orgelspelare och
ackompanjatör var O. Merikanto (1868—
1924), dirigent vid den 1911 grundade Inhemska
operan; han skrev bl. a. operorna ”Pohjan neito”,
”Elinan surma” och ”Regina v. Emmeritz”.
Ytterligare ha Armas Launis (f. 1884),
L e e v i M a d e t o j a (1887—1947), 11 m a r i
Krohn (f. 1867) och Väinö Raitio (f.
1891) skrivit verk för operan; Madetoja har
därjämte framträtt som en betydande symfo-
niker och Krohn som kyrklig tonsättare.
Ernst Mielck (1877—99), en tidigt
bortgången, högt begåvad kompositör, skrev verk
för orkester och kör. Framträdande yngre
tonsättare äro T. Kuula (d. 1918), E. Furuhjelm, A. v.
Kothen, O. Kotilainen, Y. Kilpinen och B. v.
Törne. På 1920-talet nådde den modernistiska
impressionismen sin nationella kulmen i L.
Ikonens, Raitios och A. Merikantos musik, och
till denna period höra bl. a. B. Carlson, A.
Anderssén, H. Kaski, A. Maasalo, S. Ranta, U.
Klami och T. Kuusisto. Den yngsta
komponistgenerationen, representerad av N.-E. Fougstedt,
T. Pylkkänen, K. Tuukkanen, E. Bergman,
N.-E. Ringbom och E. Englund, ansluter sig —
ehuru mindre prononcerat — till samma
stilriktning.
Den utövande tonkonsten äger många
framstående företrädare i Finland. På 1830-talet
vann sångerskan Johanna v. Schoultz
världsrykte. Kända sångerskor från senare tid äro
Alma Fohström, Ida Basilier-Magelsen, Aino
Ackté, Ida Ekman, Maikki Järnefelt-Palmgren,
Adée Leander-Flodin, Hanna Granfelt, Irma
Tervani, Anna Hagelstam, Anniki Uimonen, Pia
Ravenna, Alma Kuula, Aulikki Rautawaara, Lea
Piltti, Aune Antti; sångare: Ph. Forstén (prof,
i Wien), A. Ojanperä, Hj. Frey, Helge
Lindberg, A. af Enehjelm, V. Sola, O. Soini, J.
Huttunen. Framstående sångkrafter vid operan
äro ytterligare Irja Aholainen, Doris Hovimaa,
Alfons Almi, Yrjö Ikonen, Lasse Wager.
Bemärkta instrumentalsolister: Alie Lindberg, Karl
Ekman, Sigrid Schnéevoigt, Elli Rängman,
II-mari Hannikainen, Ernst Linko, Kosti Vehanen,
Kerttu Bernhard, Rolf Bergroth, Timo Mikkilä,
Orest Bodalew (piano), Johan Lindberg (prof,
i Stockholm), Sulo Hurstinen, Heikki Halonen,
Kerttu Vanne, Anja Ignatius (violin), O.
Fohström, L. v. Zweygberg, Yrjö Selin (violoncell).
Ansedda orgelvirtuoser äro Elis Mårtenson och
Sune Carlsson. Som orkesterdirigent skapade sig
Georg Schnéevoigt ryktbarhet. 1918—35 var 1.
Krohn och sedan 1946 är T. Haapanen e. o.
prof, i musikvetenskap vid Helsingfors univ.
Professuren i musikvetenskap och
folkdiktsforsk-ning vid Åbo akad. innehas sedan 1926 av Otto
Andersson. Dessutom ha som musikhistoriker
framträtt K. Flodin, H. Klemetti, E. Furuhjelm,
E. Katila och S. Ranta. — Den blandade
körsången är allmän. Suomen Laulu, Svenska
ora-torieföreningen, Kansalliskuoro och Kilven kuoro
äro de mest kända blandade körerna i
Helsingfors. SULASOL och Suomen työväen
musiik-kiliitto omfatta landets finskspråkiga, Finlands
svenska sång- och musikförbund dess
svenskspråkiga körer. Bland de talrika manskörerna må
nämnas Laulumiehet, Ylioppilaskunnan laulajat,
Akademiska sångföreningen, Muntra musikanter
samt Musices amantes och Brahe djäknar i Åbo.
Finlands nationalmuseum i Helsingfors består
av tre avd.: den förhistoriska, den historiska
(kyrklig konst, högreståndskultur, myntkabinett)
och den etnografiska (finländsk allmogekultur,
komparativa samlingar, framför allt från de finsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
