Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands nationalmuseum - Finlands riksarkiv - Finlands skyddskårer - Finlands stadsförbund - Finlands statsarkiv - Finlands statskontor - Finlandssvenska - Finlands svenska arbetarförbund - Finlands svenska författareförening - Finlands svenska kvinnoförbund - Finlands svenska publicistförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
495
Finlands riksarkiv—Finlands svenska publicistförbund
496
ugriska folken) samt ett friluftsmuseum på
Fölis-ön utanför staden, grundat av A. O. Heikel.
Museet sorterar under Arkeologiska
kommissionen, och chefskapet utövas av statsarkeologen.
En storartad donation till F. gjordes 1893 av
H. F. Antell.
Finlands riksarkiv (Riksarkivet, 1869—
1939 Finlands statsarkiv), Helsingfors,
räknar sin uppkomst från tiden närmast efter
1810—11, då de handlingar av huvudsaki.
kameral art, vilka enl. fredsfördraget i Fredrikshamn
överlämnats till finska myndigheter, förenades
med regeringskonselj ens, sedermera senatens
äm-betsarkiv under benämningen kejserliga senatens
allmänna arkiv med en senatstj änsteman som
arkivarie. I en instruktion av 1869 fastslogs
arkivets dubbla karaktär av administrativt
ämbetsverk och vetenskapligt forskningsinst. Det vid
1800-talets mitt nyvaknade intresset för Finlands
historia tillförde arkivet redan på 1860-talet
åtskilliga ur svenska och ryska arkiv utlämnade
serier, ävensom betydande, tidigare i enskild ägo
befintliga saml. Kravet på arkivtjänstemännens
vetenskapliga kompetens restes av arkivarien,
sedermera statsarkivarien K. A. Bomansson (1869
—83), fordran på lämpligare lokal, förbättrade
arbetsförhållanden och ett starkare betonande av
inst:s vetenskapliga karaktär av Bomanssons
efterträdare R. Hausen (1883—1916). Lokalt
löstes förbindelsen med senaten genom
tillkomsten av en arkivbyggnad 1891 (utvidgad och
moderniserad 1927—28). Under Hausens, J. W.
Ruuths (1917—26) och K. Blomstedts (från 1926)
tid blev F. de facto ett centralorgan för rikets
arkivväsen, redan innan detta förhållande 1939
även formellt fastslogs genom en särskild lag
ang. Finlands arkivväsen. Arkivalierna, med
vilka införlivats bl. a. generalguvernörernas över
Finland och Finska statssekretariatets i
Petersburg arkiv ävensom åtskilliga privatarkiv,
omfatta ung. 17,000 hyllmeter. F:s vetenskapliga
personal utgöres av riksarkivarien, 3 arkivarier,
2 äldre, 3 yngre och 5 e. o. amanuenser. Under
detsamma subordinera landsarkiven i Åbo,
Ta-vastehus, Kuopio (1934—40 och 1941—44 i
Viborg), Vasa och Uleåborg.
Finlands skyddskårer. Efter
marsrevolutionen 1917 i Ryssland påbörjades i Finland
organiserandet av frivilliga skyddskårer. Vid
frihetskrigets utbrott bildade dessa regeringsarméns
kärna. De fingo under de följ, åren en fast
organisation och utvecklades kraftigt. De
byggde fortfarande på frivillig anslutning men
samordnades direkt med det reguljära försvaret.
Landet hade 22 skyddskårsdistrikt med ett stort
antal kretsar, omfattande en el. flera lokala
skyddskårer. Varje kår bestod av taktiska enheter,
kompanier, plutoner o.s.v., vilka bedrevo militär
utbildning, skytte och idrott; de kunde även
sammandragas krets- el. distriktsvis till större
övningar. Högre chefer samt stabspersonal och
instruktörer utgjordes till stor del av officerare
i den egentliga försvarsmakten. F., som voro
helt samorganiserade med Finlands lottakårer,
räknade åren närmast före 2:a världskriget c:a
100,000 man, huvudsaki. inf. men även övriga
truppslag. Vid mobilisering bildade
skyddskårerna kadrer till förband, som uppsattes vid
terri-torialorganisationen. Inom själva
skyddskårsor-ganisationen kvarstodo vid krigets början omkr.
16,000 man, men styrkan minskades senare. Efter
1941—44 års krig upplöstes F. enl.
stillestånds-fördraget med Sovjetunionen.
Finlands stadsförbund, fi. Suomen
kaupunki-liitto, bildat 1917, Finlands svenska
landskommuners förbund, bildat 1926,
och Maalaiskuntien liitto (Finska landskommu
-nernas förbund), bildat 1921, tre
sammanslutningar av Finlands kommuner efter deras egenart
för främjande av gemensamma intressen och för
kommunalpolitisk upplysningsverksamhet.
Samtliga dessa förbund upprätthålla centrala
upplysnings- och rådgivningsbyråer i Helsingfors samt
utge tidskr.: stadsförbundet Finsk
kommunal-tidskr., det svenska kommunförbundet
Kommunal-tidn. och det finska kommunförbundet
Maalais-kunta (Landskommunen).
Finlands statsarkiv, se Finlands riksarkiv.
Finlands statskontor inrättades 1875, då
Finlands bank fritogs från förvaltningen av
statsverkets fonder. Det har till uppgift att utöva
närmaste kontrollen över statsverkets
kassarörelse, ombpsörja dess bokföring samt handha
förvaltningen av statsverkets kapital och av
statsskulden. Direktionen består av generaldirektör
och två direktörer.
Finlandssvenska, se Svenska språket.
Finlands svenska arbetarförbund, grundat
1899, centralorganisation för de lokala svenska
socialdemokratiska arbetarföreningarna.
Förbundets tidningsorgan är sedan 1919 Arbetarbladet
(Helsingfors). F. har ett hundratal lokalavd.
med omkr. 4,000 medl.
Finlands svenska författareförening, stiftad
1919, har till uppgift att sammansluta svenska
författare i Finland för tillvaratagande av
gemensamma konstnärliga och ekonomiska
intressen. 1921 fick föreningen av bokförläggare
Holger Schildt mottaga den från 1760-talet
härstammande s. k. Flensborgska gården i Borgå för
att som hedersgärd upplåta den till bostad för
livstiden åt någon finlandssvensk förf. Husets
förste gäst var Hj. Procopé (1923—27); sedan
dennes död har det bebotts av Bertel Gripenberg
(1928—32), Jarl Hemmer (1933—44) och Rolf
Lagerborg (från 1945). Av de räntemedel
föreningen förfogar över utdelas årl. stipendier och
understöd till finlandssvenska förf.
Finlands svenska kvinnoförbund (till 1919
Svenska kvinnoförbundet i
Finland), stiftat 1904, lierat med Svenska
folkpartiet. Förbundet avser att vara ett organ för
de svensktalande kvinnorna i Finland i syfte att
befordra svensk kultur och kvinnans sociala och
politiska verksamhet.
Finlands svenska publicistförbund, grundat
1907, har till uppgift att verka för samarbete
mellan landets svenska tidningsmän. Förbundet
utger en julpublikation, Lucifer, och utdelar årl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
