Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epilepsi, fallandesot el. fallandesjuka - Epileptiker - Epilera (depilera) - Epilobium - Epilog - Epimedium - Epimenides - Epimetheus - Épinal - Epinasti - d’Épinay, Louise - Épinay-sur-Seine - Epinephele - Epinikier - Epipactis - Epipetal - Epiphyllum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
761
Epileptiker—Epiphyllum
762
gen. Kvinnor få anfall särsk. vid tiden för
men-struationen. E. kan ge nyss skildrade stora
anfall (grand mal). Mycket vanliga äro små
anfall, s. k. petit mal, som bestå i att patienten
för några sekunder blir frånvarande, stelnar till
med stirrande ögon för att efter någon sekund
fortsätta med sin sysselsättning som förut.
Ibland yttra sig de epileptiska anfallen som
hastigt påkommande sömnbehov (n a r k o 1 e
p-si). S. k. epileptiska ekvivalenter
äro rubbningar av själsförmögenheterna i
samband med e. Den sjuke känner sig anfallsvis
deprimerad, blir retlig, häftig, kan få regelrätta
anfall av våldsamhet el. också av obetvinglig
reslust (poriomani), förvirringstillstånd,
varunder den sjuke icke vet, vad han tar sig
för, och som därför kunna få rättsliga
följder. Om sjukdomen varar längre med täta
anfall, leder den i allm. till en försämring
av de själsliga och moraliska
förmögenheterna. — Den genuina e. uppträder ofta i
tidiga år beroende på medfödda orsaker, under
det att om e. uppträder efter 40 år, den i allm.
beror på någon organisk skada på hjärnan. E.
behandlas med lugnande medel, särsk. brom,
luminal och ibland difenylhydantoin. Mot petit
mal användes bl. a. det nya medlet
trimetyloxa-zolidin (tridion). Ärr och sammanväxningär i
hjärnan måste operativt avlägsnas. Den
kirurgiska behandlingen har emellertid begränsad
betydelse. Viktigt är, att epileptikern
omhänder-tages socialt. Därför äro epileptikerhem
synnerligen nyttiga, där de sjuka kunna få skydd
och tillhåll och lära sig ett arbete. Epileptikern
måste leva ett lugnt liv och får icke
överansträngas. E. är en vanlig sjukdom, som i
lindriga former uppträder även hos människor, som
äro i hög grad socialt nyttiga och under många
år trots sin sjukdom kunna hävda sig i
samhället.
Epile’ptiker, person, som lider av epilepsi.
Epiléra (d e p i 1 è r a), avlägsna hår.
Epilo’bium, se Duntravsläktet.
Epilog [-ä’g] (grek, epilogos),
avslutnings-dikt el. -tal, efterpjäs; stundom = (tragiskt) slut.
Epime’dium, växtsläkte av fam.
Berberida-ceae, med tvåtaliga, täml. stora blommor och
kapsel. 11 arter i Asiens bergstrakter och i
Sydeuropa, vårblommande, fleråriga örter med vanl.
trefingrade blad, oftast samlade vid stjälkens
bas; flera av dem, t. ex. E. alpinum, odlas i
trädgårdar.
Epime’nides (grek. Epimeni’des), grekisk siare
från Knossos på Kreta, levde omkr. 600 f. Kr.
E. är säkerligen en historisk personlighet;
enligt en uppgift skall han ha kallats till Aten på
590-talet f. Kr. för att rena staden och befria
den från en härjande pest. Han är den mest
bekante av de undermän och reningspräster, som
uppträdde i Grekland under århundradena före
perserkrigen, och berättelserna om honom ha
utsmyckats med legendariska drag. Det påstods
t. ex., att E. insomnat i en grotta och vaknat
först efter 57 år. Flera nu förlorade
mystisk-religiösa diktverk tillskrivas honom.
Epimethéus (grek. Epimetheu’s, eg. ”den
efteråt eller för sent sig betänkande”), en titan,
broder till Atlas och Prometheus. E. är en
motsats till den sistnämnde, och den roll han spelar
i sagan angives av hans namn.
Épina’l, stad i ö. Frankrike, Lorraine, vid
övre Moselle; huvudort i dep. Vosges; 23,000
inv. Har betydande bomullsindustri; viktig
järnvägsknut. Bekant för sin fabrikation av grova
färgtryck. Den långsträckta staden ligger delvis
på en ö i floden. En slottsruin omges av en
vidsträckt park. — É. uppväxte kring ett kloster
från slutet av 900-talet. En berömd
keramiktillverkning grundades 1760. — É. omskapades efter
kriget 1870—71 till en stark gördel fästning och
ingår nu i en bakre befästningszon till skydd
för franska östgränsen.
Epinasti, starkare längdtillväxt på översidan
av dorsiventrala växtdelar, ss. blad och grenar,
varigenom växtdelen böjes, så att översidan blir
konvex. En starkare längdtillväxt på
undersidan, så att denna blir konvex, kallas h
y-p o n a s t i.
d’Épinay [depinä’], Louise, Florence
Pétronille, fransk
författarinna (1726—83).
Hon var dotter till
en baron de Tardieu
d’Esclavelles, äktade
1745 en kusin,
general förpaktaren de La
Live d’É., men skildes
1749 från honom. Hon
hade sedan flera
förbindelser, bl. a. med
F. M. Grimm.
Bekant med Rousseau,
byggde hon åt denne
1’Ermitage, en
paviljong nära hennes mans
slott La Chevrette i Montmorencydalen, och
Rousseau bodde där 1756—57. Bäst av É:s
arbeten äro ”Mémoires”, en blandning av
självbiografi och roman i brev- och dagboksform
(1818; sv. övers. 1925); intimt och levande
skildras där dåtida aristokratiska, litterära och
storfinansiella kretsar.
Épinay-sur-Seine [epinä’-syr-sä’n], stad i
Frankrike, vid Seines n. strand, 10 km n. om
Paris’ centrum; 16,000 inv. Metall-, kemisk och
filmindustri.
Epine’phele [-f-], se Gräsfjärilar.
Epinikier (grek. Epinikia, av nlke, seger),
hos de gamla grekerna dels de glädjefester, vilka
firades med anledning av segrar, som vunnits
vid de stora tävlingsspelen, dels de vid dessa
fester utförda korsångerna. Dessa höllos i
högstämd lyrisk ton och förhärligade segraren och
hans bragd, ofta även hans ätt och hans folk.
Berömda äro Pindaros’ ännu bibehållna e.
Epipa’ctis, se Knipprotsläktet.
Epipetäl (av grek. pe’talon, kronblad) säges
en ståndare (el. ett fruktblad) vara, om den står
rakt innanför ett kronblad.
Epiphydlum [-f-], släkte bland kaktus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
