Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elementa, tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi - Elementar- el. elementär - Elementaranalys - Elementarandar - Elementarart - Elementarfärg - Elementarförsäkring - Elementarkvantum, elementarladdning - Elementarläroverk - Elementarmagnet - Elementarpartikel - Elementär - Elemi - Elena - Elenchus - Eleolit - Eleolitsyenit - Eleonora av Akvitanien - Eleonora Katarina - Elephant Butte Dam - Elephantiasis - Elephas - Elers, Johan - Elettaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
569
Elementar—Elettaria
570
O. Gallander, J. S. Hedström och G. Starck
för att ge lärare och studenter tillfälle att taga del
av forskningens framsteg i dessa vetenskaper och
möjliggöra publicering av smärre vetenskapliga
och metodiska uppsatser och diskussionsinlägg.
Elementär- el. elementär (lat.
elemen-tärius), som hör till elementen (första grunderna)
av något; ursprunglig; osammansatt; stark som
en naturkraft.
Elementaranalys, fastställande av de
grundämnen, som ingå i en organisk kemisk förening.
Elementarandar, enl. medeltida folktro andar,
som dvaldes i och regerade de fyra elementen;
enl. den mystiska kabbalistiska filosofien de
personifierade elementen: gno mer (jordandar),
undiner (vattenandar), sylfer (luftandar)
och s alamandrar (eldandar).
Elementarart, se Art.
Elementarfärg, äldre benämning på de rena
spektralfärgerna, som ingå i ett spektrum
Elementärförsäkring, i vidsträckt bemärkelse
försäkring mot de ekonomiska riskerna av alla
slag av naturtilldragelser, till vilka då bruka
räknas även sådana händelser, som omfattas av
brand-, transport-, hagelskade- och
kreatursför-säkring; i inskränkt (och vanligare) bemärkelse
en enhetsförsäkring mot skador till följd av
sällsyntare naturkatastrofer (ss. jordbävning,
snö-och bergskred, översvämning) och vissa
naturföreteelser (ss. storm, regn, frost).
Elementarkvantum,
elementarladd-n i n g, se Elektrisk elementarladdning.
Elementarläroverk, från 1849 off. namn på
sådana svenska undervisningsanstalter, som i
kungl. stadgan 1 nov. 1878 fingo namnet a
11-m ä n n a 1 ä r o v e rk.
Elementarmagnet, se Magnetism.
Elementarpartikel, se Partikel.
Elementär, se Elementar-,
Elemi, ett samlingsnamn på flera olika slag
av hartsartade produkter, väsentligen från träd
och buskar av fam. Burseraceae. Det i
marknaden vanligast förekommande är m a n i 11
a-elemi från Canarium luzonicum på
Filippinerna, vilket användes i plåster som retande
beståndsdel. E 1 e m i s a 1 v a, även benämnd a
r-c e i b a 1 s a m, var fordom mycket använd som
sårsalva. E. har teknisk användning till fernissor.
Elena, italiensk drottning, se Helena.
Ele’nchus (grek, e^enchos), lat., motbevis,
vederläggning.
Eleolit, se Nefelin.
Eleolitsyenit, dets. som nefelinsyenit.
Eleonora av Akvitanien, först fransk,
sedan engelsk drottning (1122—1204), dotter till
Guiennes siste hertig, Vilhelm X. E. förde
genom sitt giftermål 1137 med Ludvig VII av
Frankrike Akvitanien (med Gascogne) och
Poi-tou under franska kronan, skildes 1152 från
Ludvig och gifte sig s. å. med Henrik Plantagenet,
som 1154 blev konung i England. E:s
arvländer tillföllo då engelska konungahuset. Under
senare år deltog E. i sina söners stämplingar
mot Henrik II och hölls därför i fångenskap
ända till dennes död 1189. Hon förde själv
styrelsen under sonen Rikard Lejonhjärtas korståg
och fångenskap.
Eleonora Katarina, pfalzgrevinna (1626—92);
var syster till Karl X Gustav och uppfostrades
tills, m. sin kusin drottning Kristina. Genom
hennes ingripande blev E. vid 17 års ålder, trots
faderns motstånd, förlovad med lantgreven
Fredrik av Hessen. Först 1646 firades dock
bröllopet. E. hade dessförinnan inlåtit sig i
kärlekshandel med en fransk komiker, Beschon, och
följderna därav nödgades hon kort efter
bröllopet bekänna för sin gemål, vilken emellertid
gav henne sin förlåtelse.
Elephant Butte Dam [e’lifant ba’t dä’m],
dammbyggnad i Rio Grande, New Mexico, i
U.S.A.
Elephanti’asis (av grek. e’lephas, elefant),
abnormt stark (hypertrofisk) utveckling av
huden och underhudsbindväven på enskilda
kroppsdelar, varigenom
dessa bli mer el.
mindre oformliga
och klädda av en
hudbetäckning, som
i viss mån liknar
elefanthud. De
förändrade kroppsdelarna antaga ej
sällan enorma
dimensioner. Vid
uppkomsten av e.
spela vanl. en abnorm
tillväxt, f örtj
ock-ning och
utvidgning av lymfkärlen
jämte stockning
(stas) av lymfan
en framträdande
roll. En mycket
ut
bredd form av e. (e. arabum, ”arabernas e.”)
uppträder i tropikerna av både Gamla och Nya
världen samt förorsakas av en genom huden
inträngande rundmask (nematod), Filaria Bancrofti, som
överföres av myggor. Utanför tropikerna
uppträder e. mera tillfälligt, då större lymfkärl
avspärras genom ärrbildningar (ofta efter brännsår) el.
till följd av en kronisk hudretning av mekanisk
el. bakteriell natur (ss. kroniska hudsår, t. ex.
s. k. bensår).
Edephas, se Elefantsläktet.
Elers, Johan, författare (1730—1813). Han
blev student i Lund 1745 och 1750 kanslist i
verken; kansliråds titel 1781. — E. utgav 1755—
59 fyra dikthäften, ”Mina försök” och blev 1773
led. av Vitt.-akad., som 1774 prisbelönte hans
elegi ”Mina tårar”. Med ”Glada qväden” (1792)
vann han en viss berömmelse. E. var en
typisk efterdalinsk rimmare och visförfattare. Av
större värde än E:s vittra alster äro hans
his-toriskt-topografiska arbeten ”Stockholm” (4 bd,
1800—01) och ”Historia om vägarne i Sverige”
(handskr. i Uppsala univ.-bibl.).
Elettaria, se Kardemumma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
