Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroterapi - Elektrotropism - Elektrum - Element - Elementa, tidskrift för elementär matematik, fysik och kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
Elektrovärmeinstitut—Elementa
568
vanoelektriska induktionsapparaterna (1846)
tillvann sig e. med användande av faradiska
strömmar verkligt praktiskt beaktande inom
läkekonsten. — En strängare vetenskaplig bearbetning
kom först sedan genom fysiologernas (Du
Bois-Reymonds och framför allt Pflügers)
undersökningar över den galvaniska strömmens
verkningar på nerver en teoretisk fysiologisk grundval
lagts. I samband med vår tids högt utbildade
elektroteknik ha alltmer fulländade
elektrotera-peutiska apparater och många nya metoder sett
dagen. Apparater för kombinerad användning
av konstant och faradisk ström ha konstruerats,
där genom ett enkelt handgrepp den ena el. andra
inkopplas och där vid användning av konstant
ström dennas styrka medelst reostat finkänsligt
regleras och avläses direkt å galvanometer samt
dess riktning genom en omvändare lätt kan
omkastas. I allm. till- och avföras strömmarna
medelst på huden placerade elektroder i form av
metallplattor el. pelotter, överdragna av fuktat
tyg, el. också sättas en el. båda elektroderna i
förbindelse med vattenbad, vari större el. mindre
delar av kroppen placeras. — Vid sidan av den
faradiska ha nyare former av rytmiskt avbrutna
strömmar fått användning: sinusoidala och
undu-lerande. Vid de faradiska strömmarna är
öpp-ningsströmmen betydligt starkare än
slutnings-strömmen, och spänningsändringarna ske mycket
skarpt. Sinusoidala strömmar äro enfasiska
växelströmmar, erhållna antingen direkt ur en
ljus- el. kraftstationsledning efter transformering
till lämplig spänning el. genom särskild apparat
alstrade av en belysningslikström.
Spänningsvariationerna förlöpa här i likformiga vågor
med växlande riktning alldeles som en sinuskurva,
varav namnet. Undulerande strömmar erhållas
genom omvändning av de föregående;
spänningsvariationerna te sig här som en rad likformade,
likriktade vågor. Med tillkomsten av förbättrade
influensapparater på 1890-talet har även
behandling med friktionselektricitet fått användning,
s. k. franklinisation, och slutl. ha tillkommit
apparater för behandling med s. k. d’arsonvalska
el. teslaströmmar, d. v. s avbrutna, högspända
strömmar med betydligt hög frekvens, s k.
hög-frekvensströmmar. — Med denna utveckling av
de tekniska hjälpmedlen har den teoretiska
utforskningen av de terapeutiska verkningarnas art
och natur tyvärr ej hållit jämna steg. Bäst
orienterade äro vi i fråga om den konstanta
strömmen. Starkare, plötsliga ändringar i styrkan
kunna således verka nervretande, varför betr,
rörelsenerver följden blir muskelkontraktion. Vid
strömmens slutande och öppnande inträder
framför allt dylik retning, kraftigare ju starkare
ström, som slutes el. avbrytes. Så länge
strömmen genom en nerv bibehåller oförändrad styrka
el. denna endast sakta och efter hand ändras,
inträder icke någon retningseffekt, men nervens
retbarhet undergår i stället regelbundna
förändringar, förhöjning i området för katoden
(kate-lektrotonus), nedsättning kring ancden
(anelektro-tonus). Av detta senare’ förhållande kan man
begagna sig för att nedsätta en överretbarhet på
ett visst område vid t. ex. en neuralgi. För stark
ström kan medföra svåra hudskador (etsning,
biåsbildning), följder av den konstanta strömmens
katalytiska verkningar. Hit räknas: 1) katafores
(förflyttning av vävnadsvätska i riktning från
anoden), 2) elektrolys, 3) vasomotorisk verkan:
utvidgning av kärlen, ökad blodfyllnad. Även de
katalytiska verkningarna har man sökt
terapeutiskt utnyttja: för fördelning och resorption av
inflammatoriska utgjutningar vid t. ex.
ledaffek-tioner, för avledning vid blodöverfyllnader samt
särsk. kataforesen för att genom huden införa
i vatten lösta -läkemedel. — Rytmiskt avbrutna
strömmar verka i allm. kraftigt nervretande. Vid
mycket hög spänning och frekvens uteblir dock
denna verkan. Den faradiska strömmen med sina
hastiga och ojämna strömstötar är särsk.
kraftigt retande och blir därför lätt smärtsam; den
sinusoidala verkar mildare samt mildast den
undulerande. Nu nämnda behandlingsmetoder komma
särsk. till användning för att motarbeta
inaktivi-tetsatrofi vid förlamningar el. vid immobilisering
av extremiteter (t. ex. vid benbrott); musklernas
verksamhet kan härigenom hållas i gång, trots
att extremiteten ej kan fritt brukas.
Elektrotropism, växtrörelser (tropismer), som
orsakas av skillnad i elektrisk laddning på olika
sidor av ett organ. E. kan framkallas, om en
växtdel placeras mellan två elektroder, varvid
den mot positiva polen vända sidan blir negativt
laddad och omvänt. I rötter växer då den
negativa sidan hastigare och i skottet den positiva,
varför organen kröka sig men åt olika håll. E.
har stor betydelse för förklaring av
geotropis-men, då tyngdkraften genom den geoelektriska
effekten framkallar potentialskillnader i
växterna, som anses kunna leda till elektrotropiska
krökningar. Huruvida geotropismen i sin helhet
kan förklaras som e. är dock osäkert.
Ele’ktrum, i naturen förekommande ljusgul
guld-silverlegering med över 20 °/o silver.
Eleme’nt (lat. eleme’ntum), grundämne,
grundbeståndsdel ; de första (enklaste) grunderna av
läroämne, konst el. färdighet; grunddrag;
livs-sfär (någons rätta plats el. miljö).
1) Som term inom filosofien kvalitativt
enkelt urämne, varav tingen ytterst bestå.
Grekiska filosofiens lära om ”de fyra elementen”
(eld, luft, vatten och jord) härstammar från
Empedokles; den upptogs av bl. a. Platon och
Aristoteles, vilken sistnämnde som femte e.
tilläde etern, medeltidens quinta essentia (”femte
grundämnet”; jfr Kvintessens), som antogs vara
av finare beskaffenhet än övriga e. och
genomtränga allt.
2) Kem., dets. som grundämne.
3) Fys., se Galvaniska element.
4) Astron., se Banelement.
5) Värmeelement el. radiator i ett
centralupp-värmningssystem. Se Uppvärmning.
Elementa, tidskrift för elementär
matematik, fysik och kemi (före
1938 endast Tidskrift för elementär matematik,
fysik och kemi), grundades 1917 av Ad. Meyer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
