Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektropatologi - Elektroskop - Elektrostatik - Elektrostriktion - Elektrostål - Elektroteknik - Elektrotekniker - Elektroteknisk industri - Elektroterapi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Elektroskop—Elektroterapi
566
skänka ett visst ringa skydd), med långa, torra
störar e. dyl. söka få den skadade från
ledningen (österrikaren Jellinek har konstruerat ett
särskilt instrumentarium härför, som skall
finnas till hands på arbetsplatser med risk för
elektriska olycksfall). För det andra måste man,
då den skadade lossgjorts, omedelbart påbörja
konstgjord andning, om så erfordras, och hålla
på med denna tillräckligt länge, ofta i timmar.
Slutl. kräves ofta injektion med olika
stimulerande och hjärtreglerande läkemedel. Viktigast
av allt äro givetvis de förebyggande åtgärderna
på arbetsplatsen.
Elektroskop [-ä’p], instrument, med vilket
man kvalitativt jämför elektriska potentialer och
avgör arten av en elektrisk laddning. E. ha
konstruerats av många olika typer, alla bestående
av ett isolerat metallsystem och en däri fästad
rörlig visare, som gör utslag, då laddning
tillföres. Det enklaste är g u 1 d b 1 a d s e 1 e k t r
o-skopet, konstruerat av Bennet 1787. Utslaget
erhålles på gr. av repulsionen mellan två guldblad,
som hänga ned från en isolerad metallstång och
äro inneslutna i en glasbehållare för att
undvika störningar från luftströmmar. Historiskt
■viktigt är Voltas
kondensatorelektro-s k o p, som utgör en kombination mellan
en liten plattkondensator och ett
guldbladselektro-skop. I Bohnenbergers e. och
Hankels e. hänger ett guldblad ned mellan två
plattor, förenade med var sin av polerna till
en galvanisk stapel el. ett högspänningsbatteri.
Av bladets utslagsriktning kan man avgöra,
vilket tecken den tillförda elektriciteten har. — Ett
e., som försetts med skala, så att det möjliggör
mätningar av elektrisk potential, benämnes
elektrometer.
Elektrostatik, läran om elektriciteten i vila, om
elektriska laddningar och deras egenskaper.
Elektrostriktiön, form- el. volymändring, som
en oledande kropp kan undergå, om den införes
i ett elektriskt fält. Ändringarna äro små och
svåra att experimentellt bestämma.
Elektrostål, stål, framställt i elektrisk ugn.
Som råmaterial för tillverkningen användes vanl.
järnskrot och tackjärn, ibland även råstål, som
från en konverter el. martinugn överföres till
e.-ugnen i flytande form för slutlig
raffinering. Är halten av fosfor och svavel i
råmaterialet hög, underkastas det smälta stålet först
defosforering under en oxiderande, kalkrik slagg,
som erhålles genom insättning av järnmalm och
kalk. Fosforn bindes i slaggen. Smältans
kol-halt nedfärskas till låga värden, varefter den
oxiderande slaggen avdrages och ny slagg
be-redes med bränd kalk och något flussmedel.
Denna slagg reduceras med kol i någon form,
kiseljärn el. dyl., cch förmår sedan nedbringa
stålets syrehalt samt vidare överföra en stor del
av svavlet till slaggen. Slutl. justeras kolhalten
i stålet till önskad storlek, och tillsättas ev.
legeringsämnen. Användes däremot ett rent
utgångsmaterial, närmar sig e.-förfarandet mera
till en ren omsmältnings- och legeringsprocess,
i flera avseenden liknande degelstålsmetoden.
De vanligaste ugnstypcrna för framställning av
e. äro héroultugnen för chargevikter upp till 70
ton (Sveriges största ugnar äro på 25 ton) samt
för smärre enheter rennerfeltugnen och olika
in-duktionsugnar, på senare år spec.
virvelströms-ugnen. De mindre ugnarna användas särsk. för
framställning av högvärdigt specialstål samt i
gjuterier, de större för tillverkning av prima
konstruktionsstål, legerade stål o. dyl.
Produktionen av e. har i Sverige utvecklats i rask takt
från 2,190 ton 1915, 116,400 ton 1930 till 364,700
ton 1945, motsv. drygt 30% av ståltillverkningen.
Under 2:a världskriget med dess starka
efterfrågan på legerade stål utbyggdes e.-kapaciteten i
rask takt i de krigförande länderna.
Elektroteknik, den del av tekniken, som
behandlar de praktiska tillämpningarna av elektriska
fenomen. E. omfattar dels
starkströms-teknik, vartill räknas de delar av e., som
behandla anordningar, där elektriciteten
förekommer i förhållandevis stora mängder, t. ex.
elektrisk belysnings-, maskin- och
kraftöverfö-ringsteknik, och dels svagströmsteknik,
vartill höra de områden, inom vilka blott små
kvantiteter elektricitet ifrågakomma, ss.
telegraf-och telefonteknik samt elektronik. -
Elektrotekniker, tekniskt utbildad person, som
sysslar med elektroteknik.
Elektroteknisk industri, fabriksmässig
tillverkning av elektriska maskiner, apparater el.
ledningar. I Sverige representeras
starkströms-tekniken i främsta rummet av Allmänna svenska
elektriska ab. (Asea), Västerås, och det av detta
bolag kontrollerade Svenska elektromekaniska
industri ab. (Elektromekano), Hälsingborg, samt
svagströmstekniken av Telefon ab. L. M.
Ericsson, Midsommarkransen. I övrigt finnes i landet
ett stort antal företag med speciella
tillverkningsprogram. Sålunda tillverkas
gjutjärnskaps-lad materiel m. m. av Elektriska ab. Skandia,
glödlampor etc. av Osram-Elektraverken och
Skandinaviska glödlampsfabriken, ackumulatorer
av Nord, ackumulator fabriken, Boliden, Svenska
ackumulator ab. Jungner och Fabriks ab. Tudor
samt radiomateriel av Aga-Baltic ab. och
Svenska radio ab. Centrum Radio, Sv. ab. Philips
m. fl. Bland de främsta representanterna på
världsmarknaden må nämnas General Electric Co.
och Westinghouse Electric and Manufacturing
Co. i U.S.A., Siemens-Schuckert-Werke och
All-gemeine Elektrizitäts-Gesellschaft (AEG) i
Tyskland samt Brown, Boveri & Co. i Schweiz,
samtliga representerade i Sverige.
Elektroterapi, i vidsträckt bemärkelse all
användning av elektricitet för sjukbehandling, i
allm. dock endast beteckning för sådana metoder,
där en biologisk verkan av elektriciteten
förmenas spela huvudrollen (med uteslutande således
av alla, som bygga på tillämpning av
elektricitetens rent fysikaliska verkningar) : värme, ss.
elektriskt ljusbad, diatermi, galvanokaustik,
elektrokoagulation el. elektrolys. Först efter
induktionselektricitetens upptäckt av Faraday
(1831) och konstruktionen av de lätthanterliga
magnetoelektriska (1832) och framför allt gal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
