Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eleusine - Eleusinska mysterierna - Eleusis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Eleusine—Eleusis
572
Triptolemos utsändes av Demeter och Kore.
Votiv-rclief från Eleusis. Nationalmuseum, Aten.
Eléüsine, se Dagussa.
Eléüsinska mysterierna, religiös fest, som i
forntiden firades i Eleusis (se d. o.). Dessa
mysterier synas härstamma från den mykenska
(förgrekiska) tiden. Deras syfte var att, då
säden nedlades i jorden, främja dess kommande
växt. I historisk tid firades de till gudinnan
Demeters ära. När Eleusis förlorat sin
politiska självständighet och införlivats med det övriga
Ättika, blevo de en attisk statsfest under
uppsikt av den atenske arkont, som kallades
”basi-leus” (konung), men ledningen av festen låg
alltjämt i händerna på vissa adliga släkter i
Eleusis. E. firades i månaden boèdromion (sept.
—okt.) och hade till utgångspunkt Aten.
I mitten av boèdromion började
förberedelserna i Aten. Från Eleusis hämtades heliga
föremål och reliker, som sedan i högtidligt tåg
skulle föras tillbaka dit. Från alla delar av den
hellenska världen samlades de, som skulle
invigas i mysterierna efter att förut ha om dem
åtnjutit nödig undervisning av s. k.
mystago-ger (grek, mystagogoi’). På det atenska torget
förkunnade basileus i ett hälsningstal, att de,
som gjort sig skyldiga till något svårare brott,
vilket ej blivit rituellt försonat, skulle vara
uteslutna från mysterierna. I regel voro jämväl
icke-hellener (”barbarer”) uteslutna, men för
hellener, kvinnor och män, stod tillträdet öppet.
19 boèdromion tågade deltagarna i
mysterierna, mysterna (grek. my’stai), i högtidlig
procession till Eleusis. En bild av I a k c h o s, en
med Dionysos besläktad gudomlighet, bars i
spetsen för tåget, som av denna anledning kallades
lakchoståget. Färden försiggick under
avsjungande av heliga sånger, uppförande av
danser samt lustiga upptåg, omväxlande med offer
vid vägens helgedomar. Sannolikt med avsikt fick
tåget ej anlända till Eleusis förrän efter
nattens inbrott.
De viktigaste fungerande prästerliga
ämbetsmännen voro hierofanten, härolden,
fackelbära-ren och tempelprästen. Förnämst bland dem alla
var h i e r o f a.n t e n, som tillhörde eumolpidernas
gamla adliga ätt. Hans uppgift var att visa de
heliga tingen; därjämte skulle han framsäga och
sjunga vissa liturgiska texter. Festen i Eleusis
synes ha räckt åtm. 3 dygn, och mysterierna
höllos i regel nattetid. De inleddes med ett
förbud för mysterna att yppa, vad de fingo uppleva
vid mysterierna.
Vad man vet om dessa är också ganska
litet. Vissa offer anställdes, och ett
sakramentalt drickande förekom. Ritualen bestod i
deik-ny’mena (det som visades), dro’mena (heliga
handlingar) och lego’mena (”det som sades”). Det
som visades var heliga föremål och reliker; de
heliga handlingarna antagas åtm. delvis ha
varit dramatiska framställningar av kultlegenden,
enl. vilken Demeter under sorg och veklagan
söker sin dotter, som bortrövats av Pluton,
underjordens gud, tills hon slutligen återfinner
henne och denna får tillstånd att vistas en del
av året hos sin moder på jorden. Med
”lego-mena” avsågos liturgier, som föredrogos av
hierofanten. Deltagandet i mysterierna medförde
för de däri invigda övertygelsen om en bättre
lott i livet efter detta än den, som de andra
fingo.
E. åtnjöt under forntiden en livlig
tillslutning, som ingalunda minskades under den
romerska tiden. Särskilt under den religiösa
renässans, som utmärkte Antoninernas tidevarv (2:a
årh. e. Kr.), kunde dessa mysterier fröjda sig
åt kejsargunst och ökad glans. Under
kristendomens ökade inflytande blevo de en av de sista
och kraftigaste härdarna för den hedniska tron.
Mysterierna firades sista gången under kejsar
Theodosius II (408—450).
Litt.: M. P:son Nilsson, ”Geschichte der
grie-chischen Religion”, I (1941); S. Eitrem,
”Mys-teriereligioner i antiken” (1942).
Eléü’sis, lat. (grek. Eléusi’s), en av de äldsta
städerna i det forna Ättika, vid Eginaviken,
n. v. om Aten, med vilket E. var förbundet
genom den ”heliga vägen”. Det hade i äldsta
tider egna härskare men underkuvades redan
tidigt av atenarna. Åt Demeter och Persefone
ägnades där en berömd kult; se Eleusinska
mysterierna. E. har nu c:a 4,000 inv. Dess
ruiner började 1882 utgrävas under ledning av
grekiska arkeologiska sällskapet. Helgedomen
omfattade ett stort antal byggnader.
Mysterie-hallen (grek, telestèrion) har ombyggts flera
gånger. 480 f. Kr. förstörde Xerxes en äldre
byggnad, som antas härröra från Peisistratos’
tid, men under denna ligga rester från mykenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
