Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clemens VII (påve; Giulio de’ Medici) - Clemens VIII (påve; Ippolito Aldobrandini) - Clemens IX (påve; Giulio Rospigliosi) - Clemens X (påve; Emilio Altieri) - Clemens XI (påve; Giovanni Francesco Albani) - Clemens XII (påve; Lorenzo Corsini) - Clemens XIII (påve; Carlo Rezzonico) - Clemens XIV (påve; Giovanvincenzo Ganganelli) - Clemens, Curt - Clemens, Samuel (Mark Twain)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
Clemens
876
med den möttes i Rom, och av den ihållande
spänningen mellan påve och kejsare. Sedan fred
ingåtts dem emellan, förhalade C. år efter år
sammankallandet av det allmänna kyrkomöte,
som kejsaren livligt önskade för den kyrkliga
frågans lösning. Genom sin avvisande hållning
i fråga om Henriks VIH:s skilsmässa
framkallade C. dennes brytning med Rom och Englands
lösgörande från katolska kyrkan 1534.
C. VIII (påve 1592—1605), f. 1536. Han
hette eg. I p p o 1 i t o Aldobrandini och
valdes till påve genom det övermäktiga spanska
inflytandet. C. närmade sig Frankrike, särskilt
efter Henrik IV:s övergång till katolska
kyrkan. Under C. utgavs den autentiska uppl. av
Vulgata (1592).
C. IX (påve 1667—69), f. 1600. Han hette
eg. Giulio Rospigliosi. Han försökte
bringa ordning i de påvliga finanserna. Tills
vidare bilades av C. den jansenistiska striden.
C. X (påve 1670—76), f. 1590. Han hette
eg. E m i 1 i o A 11 i e r i. Han behärskades
fullständigt av kardinal Paluzzi, som med franske
konungen Ludvig XIV öppnade striden om den
kungliga regalierätten. Jfr C. Bildt, ”Christine
de Suède et le conclave de C. X 1669—70”
(1906).
C. XI (påve 1700—21), f. 1649. Han hette
eg. Giovanni Francesco Albani. Han
uppmuntrade i Rom vetenskap och konst,
fördömde jesuiternas ackommodationsmetod i
missionen i Kina men gjorde dem sig förbundna
genom att införa Marias obefläckade avlelses
fest. I spanska tronföljdskriget misslyckades C:s
politik.
C. X I I (påve 1730—40), f. 1652. Han hette
eg. Lorenzo Corsini. Han fick på alla
håll bevittna påvemaktens nedgång i politiskt
avseende. C. har inlagt förtjänst om staden Roms
och dess kyrkors förskönande.
C. XIII (påve 1758—69), f. 1693. Han
hette eg. Carlo Rezzonico. Han väckte
överallt den häftigaste motsägelse genom sitt
inskridande till jesuitordens försvar och hjälp,
när denna utdrevs ur Frankrike, Portugal,
Spanien, Neapel och Sicilien.
C. X I V (påve (1769—74), f. 1705. Han hette
eg. Giovanvincenzo Ganganelli. Han
övertog från sin företrädare C. XIII den allt
dominerande frågan om jesuitordens vara el. icke
vara. C. underskattade ingalunda jesuiternas
användbarhet för påvestolens syften men offrade
hellre den förhatliga orden än att likt
företrädarna äventyra själva påvestolen. Collegium
ro-manum stängdes 1772, Jesu sällskaps orden
upphävdes 1773.
Clemens, Curt Anders, konstnär (1911—47).
Han debuterade 1932 i en grupp, kallad ”Sex
nya”. Hans måleri, till en början rätt mycket
präglat av melankoliska gråtoner, utvecklades på
1940-talet mot häftigare klanger, dels i rött,
dels i grönt. Hans gärna något drömmande,
vekt tecknade kvinnofigurer ha ett märkbart
släkttycke inbördes, och en viss overklig el.
symbolistisk atmosfär omsveper många av hans
Curt Clemens: Utslaget hår, 1942. Privat ägo.
scener från gator, bussar, kaféer, sjukhus m. m.
Under en personlig form gav C. ibland uttryck
åt storstadsångest, men han målade även med
färgstark pensel helt andra motiv, ss. lappmiljö,
och nådde i hembilderna både intimitet och
artistisk finess. Till det lugnaste, mest harmoniska
i C:s produktion höra teckningarna och grafiken.
Clemens [kle’manz], Samuel Langhorne,
amerikansk författare (1835—1910). Son till en
misslyckad lanthandlare, växte C. upp i den lilla
staden Hannibal i Missouri vid Mississippi. Det
överkänsliga barnet fick föga skolundervisning,
lärde sig tidningssättning och var någon tid
sät-tare, tills han 1857 gav sig till båtlots på
Mississippi. Inbördeskriget 1861, då floden
blockerades, gjorde slut på flodfarten, och C. försökte
sin lycka som guldgrävare i Nevada men
misslyckades. Efter mycken tvekan mottog han en
plats som medarbetare i tidningen Enterprise
i Virginia City, där
hans uppgift var
yr-keshumoristens; signaturen Mark Twain
(= märke två [-[famnar],-] {+[fam-
nar],+} d. v. s. rent
vatten), ett minne från
lotstiden, förblev från
denna tid hans
förfat-tarmärke. 1864
flyttade han till San
Francisco, där han snart
vann rykte för sina
burlesker, av vilka
den första var ”The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
