Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bäckström, 2. Matts - Bäckström, 3. Hans - Bäckström, Helmer - Bäckström, Oscar - Bäckström, 1. Per Olof - Bäckström, 2. Edvard - Bäckviken - Bäcköring - Bädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Bäckström—Bädd
262
kusins son, värme- och kyltekniker (f. 1892 14/s),
utexaminerad från Tekniska högsk. 1914,
därefter verksam vid olika industrier, doc. i
kyltek-nik vid Tekniska högsk. 1927, speciallärare 1933
och prof, i kylteknik där 1946 (prof:s titel
1938). B. har gjort internationellt
uppmärksammade insatser på sitt specialområde. Bland
hans skrifter märkas ”Nedkylning av kroppar”
(1935), ”Economic optimum problems in
connec-tion with refrigeration” (1940) och
standardverket ”Kylteknikern” (1947).
3) Hans Lemmich Juel B., son till B.i),
kemist (f. 1896 W12), fil. dr 1927. Efter
anställningar vid Princeton University och Nobelinst.
blev han 1934 laborator vid Kontrollstyrelsen.
1946 blev han prof, i oorganisk kemi vid
Chalmers tekniska högsk. och är sedan 1947 prof, i
teoretisk kemi där. B:s vetenskapliga arbeten
falla inom den kemiska reaktionskinetiken och
beröra särsk. teorien för kedjereaktioner. B. har
uppfunnit det s. k. bäckströmfiltret för
isolering av ultraviolett ljus.
Bäckström, Karl Gustav Helmer, fysiker,
fotografisk expert (f. 1891 V9), fil. dr vid
Stockholms högsk. 1928. Han blev 1935 speciallärare
och 1938 doc. i
fotografi vid Tekniska
högsk., där han 1948
blev innehavare av en
nyinrättad professur i
fotografi. B. var 1935
—41 ordf, i
Fotografiska fören. i
Stockholm. Han var även
red. för dess båda
organ, Nordisk tidskr.
för fotografi (1935—
44) och årsboken
”Smalfilmaren” (1937
—43). Utom tekniska
avh. och
specialupp
satser har B. skrivit en rad populära arbeten
och handböcker, ss. ”Kamerakonst och
kamerakonster” (1924, 2:a uppl. 1931),
”Lärobok i fotografi för amatörfotografer” (1929; 2:a
uppl. 1936), ”Konsten att filma” (1931),
”Fotografiskt tidsfördriv” (1932), ”Spektrum och
kamera” (1935), ”Fototips och fototricks” (1943)
och ”Finkornsfrågan” (s. å.). B. har red. och
medarbetat i standardverket ”Fotografisk
handbok” (2 bd, 1942) och var red. för årsboken
”Nordisk fotografi” 1934—40.
Bäckström, Oscar, skådespelare, se
Bæck-ström.
Bäckström. 1) Per Olof B., ämbetsman,
historisk författare (1806—92). Han blev 1845
t. f. och 1853 ord. amiralitetskammarråd; han
tog avsked 1879. B. är mest känd som historisk
författare. Bland -hans skrifter märkas många
populära översikter av 1800-talets allmänna
historia, vidare en forts, av C. G. Starbäcks
”Berättelser ur svenska historien” (del 12—23),
samt ”Svenska flottans historia” (1884).
2) Per Johan Edvard B., den föreg:s son,
skald (1841—86). 1860 student i Uppsala, tog
B. 1863 kansliexamen samt ingick s. å. som e. o.
amanuens i Riksarkivet och Kungl. biblioteket
men ägnade sig snart odelat åt litteraturen. 1863
—73 var han medarbetare i Ny Illustrerad
Tidning, 1863—74 musikkritiker i Aftonbladet,
1876 redaktör av Teater och Musik, 1877 av
tidskriften Nu och s. å. av Post- och Inrikes
Tidningar. Ledamot av studentsällskapet N. S.,
utgav han ett häfte ”Skaldeförsök” 1860, ”Lyriska
dikter” 1870 och
”Sånger och
berättelser” 1876.
Fullblods-romantiker i sin
dyrkan av den artistiska
formen och uppgående
i den musikaliska
stämningen men även
kvick och sinnrik, var
B. släkt med ”les
par-nassiens”. Stilens veka
prakt och det stilla
vemod, som är den
förhärskande grundstämningen, ge ett drag
av tidig höst åt
B:s dikter, för vilka hans ”Elegier” (1877)
kunna anses typiska. Som dramatiker vann
B. blott tillfälliga framgångar, då det
huvudsakligen är den lyriska klangen, som fängslar
i hans skådespel. Mera stadigvarande på
spellistan är blott en munter Uppsalainteriör, ”Evas
systrar”. Hans mest omfattande skådespel är
”Dagvard Frey” (1877). Vidare märkas
briljanta översättningar från franskan. Hans
”Samlade skrifter” utgåvos 1889—90 i 3 bd, med
levnadsteckning av C. D. af Wirsén. — Litt.:
S. Torsslow, ”E. B. och hans dramatiska
diktning” (1947).
Bäckviken, hamnort på Ven i Öresund.
Bäcköring, se Laxfiskar.
Bädd. 1) En för vila och sömn särsk.
anordnad liggplats, som gjorts bekväm genom ett
mjukt underlag. Hos de flesta okultiverade folk
är golvet i hyddan enda sovplatsen, och
huvudgärden utgöres då på sin höjd av en träbit el.
dyl. En bland de enklaste bäddformerna är den,
som t. ex. i Sverige förekommer i lappkåtor,
en del kolarkojor o. s. v. och som består av
invid bostadens vägg på jordgolvet brett ris el.
dyl., med el. utan ett par hudar el. ryor till
över- och underlag för den sovande. Ur en dylik
med tältet och den runda hyddan förbunden
sovplatsanordning har sannolikt d i v a n e n
utvecklat sig. Denna österländska vilobädd vann på
1820-talet spridning bland västeuropéerna, och
mer inventiösa och urartade former därav
uppträda under 1800-talets senaste årtionden. Hos
flera av orientens gamla kulturfolk (hos
forn-egyptierna redan i förra hälften av andra
årtusendet f. Kr.) samt sedan, efter deras föredöme,
hos greker, etrusker och romare var vilolägret
en verklig, flyttbar möbel. Hos de sistnämnda
folken utgjordes det av ett fyrbent ställ av trä
el. brons med madrass, täcke och kuddar, någon
gång försett med en karm. Germanerna bebodde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
