Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bäcken - Bäckenben - Bäckenförträngning - Bäckenmått - Bäckevik - Bäckgröna - Bäckhammars ab. - Bäcklund, Viktor - Bäckman, Wilhelm - Bäckmann, Ida - Bäckröding - Bäckseda - Bäckström, Arthur - Bäckström, 1. Helge - Bäckström, 2. Matts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
Bäckenben—Bäckström
260
bäckenet mest utfylles av tarmar, upptages lilla
bäckenet av urinblåsan och urinledarnas nedre
del, könsorganen och tarmar.
Kvinnans b. företer flera skiljaktigheter från
mannens. Det är i sin helhet lägre, bredare
och rymligare. Höftbenen stupa mindre brant
och vetta mer uppåt, samtidigt med att
höftbens-kammarna skjuta mer ut (kvinnans bredare
höfter). Såväl övre som nedre bäckenöppningen är
större, särsk. i tvära vidden.
3) Musikinstrument, se Cymbal.
4) B. el. bassäng (ty. Be eken), urspr.
geografisk och morfologisk term för en
fördjupning i jordytan; har dock fått en speciell
betydelse i geologien. Ett geologiskt b. är ett
begränsat område, där sedimentära avlagringar
någorlunda regelbundet stupa inåt mot samma
punkt i dess mitt, där sålunda de yngsta
bildningarna förefinnas. Ett dyl. b. kan ha
uppstått antingen genom att en fördjupning i äldre
bildningar utfyllts av yngre sediment el. genom
tektonisk inverkan på en någorlunda regelbundet
avlagrad serie av sediment. Geologiska b. torde
i många fall vara delar av geosynklinaler.
Benämningen b. användes ofta med fördel för att
geografiskt sammanfatta geologiskt
sammanhörande bildningar, t. ex. Parisbäckenet,
Wien-bäckenet etc.
Bäckenben, se Bäcken 2).
Bäckenförträngning, ett inom
förlossningskonsten använt uttryck, varmed anges, att den
del av benbäckenet, som fostret under
förlossningen drives igenom, icke är tillräckligt vid för
att låta ett normalt stort foster med vanlig
lätthet passera. Svårare grader av b. kunna
utgöra en fara främst för fostret men även för
modern. Orsakerna till b. äro flera, vanligast
en i barndomen genomgången svår rachitis
(engelska sjukan) el. medfödd litenhet hos bäckenet,
stundom under uppväxtåren ådragen höftsjuka.
För att förlossningen skall bli lämpligt skött vid
b., är det av vikt, att denna genom
undersökning av läkare upptäckes redan under
havandeskapet.
Bäckenmått tagas för att upptäcka
förekomsten av bäcken förträngning och dennas egenskaper.
Bäckevik, se Gravarne.
Bäckgröna, se Veronica.
Bäckhammars ab., Åmotfors, äger pappersbruk
med sulfatfabrik vid Bäckhammar, Björneborg,
Värmlands län; tillverkar sulfatcellulosa,
omslags-, spinn-, pås-, toalett- och spännpapper.
Bolaget grundat 1894, aktiekapital 300,000 kr, antal
arb. 125.
Bäcklund, Albert Viktor, matematiker
(1845—1922). Han blev prof, i fysik i Lund
1900. B:s viktigaste insatser gällde
undersökningar inom de partiella differentialekvationernas
teori och av vissa allmänna geometriska
trans-formationer. B. var Lunds univ:s rektor 1907—
09. Biogr. av C. W. Oseen i Vet.-akad:s årsbok
1924.
Bäckman, Wilhelm Olof Anders,
sagoförfattare (1824—1911), telegraf kommissarie i
Norrland. I H. C. Andersens stil skrev B. ett
stort antal sagor, ”Sjöjungfruns sagor” (1850
—51; utvidgad uppl. 1892), ”Vildblommor”
(1851), ”Historier i skymningen” (1854) m. fl.
Bäckmann, Ida, författarinna (1867—1950),
verksam som lärarinna bl. a. vid Sofi Almquists
samskola i Stockholm 1900—07. B. utg. bl. a.
ett flertal reseskildringar från olika länder samt
några skönlitterära verk av självbiografisk
karaktär, ss. ”Röpecka, Gud och Lennart” (1933),
”Röpecka si och så i skolan” (1936) och
”Röpecka går upp i studenten” (1937). Av
betydelse äro de arbeten, vari hon skildrat sina
relationer med och minnen av Gustaf Fröding
(”Gustaf Fröding”, 1913, ”Gralsökaren”, 1940)
och Selma Lagerlöf (”Mitt liv med Selma
Lagerlöf”, 2 bd, 1944).
Bäckröding, se Laxfiskar.
Bäckseda, socken i mell. Småland, strax s.
om Vetlanda; östra härad, Jönköpings län;
40,61 km2, 708 inv. (1950). Trakten är höglänt
och kuperad och når i ö. 314 m ö. h. Inom B.
en del industri. 696 har åker. I B. märkes
villasamhället Bäckseda vid stambanan Kalmar—
Nässjö. Kyrkan av sten torde härstamma från
1200—1300-talen. B. bildar med Näsby ett
pastorat i Växjö stift, östra härads kontrakt; tillhör
storkommunen Vetlanda landskommun.
Bäckström, Johan Arthur, godsägare,
donator (1861—1941), tog 1896 avsked som
löjtnant vid Södermanlands reg. Han innehade
sedermera den betydande egendomen Julita i
Södermanland. Där inrättade han både ett museum
och ett friluftsmuseum, Julita skans. Hela
anläggningen jämte större delen av egendomen
testamenterade B. 1931 till Nordiska muséet, som
i sin helhet tillträdde den 1944.
Bäckström. 1) Helge Mattias B., mineralog
och petrograf (1865—1932). Han blev fil. dr i
Heidelberg 1891, s. å. doc. i mineralogi och
petro-grafi vid Stockholms
högskola samt 1898
t. f. lärare; han var
1908—14 prof, där i
samma ämnen. 1912-—■
21 var B.
socialdemokratisk led. av F. K.
och var
riksgäldsfull-mäktig sedan 1924,
kommunalman i
Djursholm och donator till
Stockholms högsk.
Bland B:s
mineralogiska arbeten märkas
viktiga bidrag till
mineralkemien och delvis
grundläggande undersökningar om kristallernas
termiska och elektriska egenskaper. Han har i sina
petrogra fiska arbeten skickligt behandlat
spörsmålen rörande bergarternas bildningssätt och
omvandling, särsk. må erinras om hans studier
över klotgraniter och om ”Vestanå fältet” (1897),
där kontaktmetamorfosläran kom till användning
vid tolkningen av strukturerna hos viktiga
berg-artsgrupper inom det svenska urberget.
2) Sigurd Mattias (Matts) B., den föreg:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
