Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bromoljetryck - Broms (rörelsemotstånd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Broms
888
— Den av fet färg bestående bilden kan även
överföras till ett skiktfritt rit- el.
akvarellpapper genom att läggas mot ett dylikt och utsättas
för kraftigt tryck i en lämplig press. En sålunda
överförd bild kallas bromoljeövertryck
el. transfer.
Broms, anordning, som har till ändamål att
genom insättandet av ett rörelsemotstånd vid
maskiner, fordon el. apparater reglera el.
upphäva rörelsers hastighet. Med avseende på
sättet för bromsningens
alstring kan man skilja
mellan följ, huvudgrupper av
b.: i) mekaniska
friktions-b., 2) vätskefriktions-b.,
3) luftfriktions-b., 4)
magnetiska
virvelströms-b. och 5) regenerativa
elektriska b. B. av typ
2 och 3 ha sin största
betydelse som
sväng-ningsdämpare, varvid
b.-organet kan utgöras av
en i en cylinder fritt
rörlig, glapp kolv el. av en tät men med
över-strömningsventiler försedd kolv. Sådana b. el.
dämpare användas exempelvis som stötdämpare
(se d. o.) till automobiler. I ett speciellt,
tur-binliknande utförande användas vätskefriktions-b.
som effektvågar för utbromsning av
förbränningsmotorer på provbädden. B. tillhörande grupp 4
ha genom sin med hastigheten lineära
karakteristik en viktig uppgift att fylla i vissa elektriska
instrument, spec. kilowattimmemätare (se
Elektriska mätinstrument), medan grupp 5 innefattar
sådana anordningar, som komma till användning
för elektrisk motorprovning och för regenerativ
bromsning (se d. o.) vid elektrisk bandrift och
vid elektriska valsverk, system Ilgner (se d. o.).
Sistn. grupp är den enda, vid vilken
b.-energien icke går förlorad utan till stor del kan
praktiskt nyttiggöras. — Här behandlas närmare
endast de
mekaniska friktions-b.
Den enklaste och
tidigast använda
mekanska
friktions-b. är
block-el. b a c k b r o
m-sen (fig. 1), som
i allm. utgöres av
en på den axel,
som skall bromsas, fäst cylindrisk bromsskiva,
vanl. av gjutjärn, mot vars omkrets en el. två
bromsbackar el. bromsklossar av trä el. järn
pressas medelst en kring en tapp vridbar
hävstång.
Bandbromsar utgöras av ett böjligt
stålband, som med en hävstång tilldrages kring en
cylindrisk bromsskiva. I st. f. ett stålband
brukas någon gång ett antal kedjeformigt förenade
bromsbackar el. bromsklossar. Vid bandbromsar
skiljer man efter bromsbandets infästning i
hävstången på vanliga bandbromsar (fig. 2)
och differentialbandbromsar. De se-
Fig. 1. Block- el.
backbroms.
nare fordra mindre manövermoment.
Spärr-hjulsbromsar (fig. 3) äro kombinationer av
spärr- och bromsverk. Ändamålet med dem är
vid lyftverktyg att möjliggöra lastens
nedfir-ning utan risk endast genom att lossa b. och
utan att denna hindrar drivverkets rörelse vid
uppfordring.
Bland övriga inom tekniken ofta använda
b.-typer må nämnas skiv- el.
lamellbrom-s a r, vid vilka b.-verkan erhålles mellan ett
antal mot varandra skjutbart anordnade lameller
(bromsskivor), av vilka varannan är
stationär och
varannan fastsittande på
axeln. Vidare
märkas c e n t r i f
u-g a 1 b r o m s a r,
vid vilka ett antal
på axeln ledbart
anordnade,
fjäder-påverkade armar
friktera mot
insidan av en fast
b.-trumma, så snart
centrifugalkraften blir stor nog att övervinna
fjäderkraften. Dylika b. användas
exempelvis för bromsning av fingerskivans
rörelse i automattelefoner samt som
säkerhetsanordning vid hissar. — En b.-kombination är
lasttrycksbromsen, som av
säkerhetsskäl användes vid handspel o. dyl. och har till
uppgift att hindra lasten från att själv kunna
sätta spelet i rörelse nedåt, dock utan att
tilllåtas bereda något extra motstånd vid
hissnings-rörelse.
Vid å n g- el. 1 u f t d r i v n a b. verkar
ång-el. lufttrycket (resp, vakuum,
vakuumbromsar) på en i en cylinder rörlig kolv och
därifrån på själva bromsanordningen.
För järnvägståg har man på grund av den
ökade tåghastigheten konstruerat
kontinuerliga (genomgående) luftbromsar, så anordnade,
att bromsningen kan skötas av föraren för hela
tåget på en gång. Som drivkraft användes i
synnerhet komprimerad el. förtunnad luft. Den
viktigaste egenskapen hos dessa bromssystem är,
att de automatiskt träda i verksamhet, om
ledningen på ett el. annat sätt öppnas, vare sig
avsiktligt (nödbroms) el. genom skada, således
även om en el. flera vagnar lösryckas från tåget.
Vid lufttrycks- och luftsugbromsarna kan medelst
särskilda apparater föraren sammanpressa, resp,
förtunna luften i bromsledningen varefter han
genom att utsläppa luft ur el. insläppa luft i
den s. k. huvudledningen kan bringa
bromsapparaterna på varje vagn i verksamhet. Bromssystem
av detta slag bestå dels av anordningar på
lokomotivet för komprimering el. förtunning av luft
samt för bromsarnas manövrering, dels av en
utefter hela tåget gående ledning för luften och
dels av b. på vissa vagnar och på lokomotivet;
de mest kända systemen äro ”Westinghouse”,
”New York” och ”Kunze-Knorr”
lufttrycksbrom-sar samt Hardys och Körtings luftsugbromsar.
Fig. 2. Vanlig bandbroms.
Fig. 3. Enkel spärrhjulsbroms.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
