Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1033
Tyskland (Historia)
1034
Dessa kraf inneburo en fixering af T:s totalskuld
utan hänsyn till föregående expertundersökningar
af T:s betalningsförmåga, och äfven bland de
allierade uppstodo starka tvifvel om deras genom-
förbarhet. De upprätthöllos emellertid vid en kon-
ferens i London 21 febr.-14 mars, då de allie-
rade bl. a. genom att 8 mars ockupera Düsseldorf,
Duisburg och Ruhrort förgäfves sökte förmå tyskarna
att godtaga dem. Men de öfvergåfvos inom kort
af de allierade själfva. 27 april fastställde skade-
ståndskommissionen det tyska skadeståndet till 132
milliarder guldmark, och på grundvalen häraf
utarbetades en betalningsplan, hvars antagande
inom sex dagar kräfdes i nyssnämnda ultimatum
af 5 maj. Dessförinnan hade tyska regeringen
gjort ett försök att förmå presidenten Harding att
medla mellan T. och de allierade. Amerikanska
regeringen svarade emellertid af böj ande, och sedan
ett nytt tyskt anbud till de allierade, îramställdt
genom amerikansk förmedling, af visats, var frå-
gan återförvisad till direkta förhandlingar mel-
lan parterna. Denna misslyckade tyska spekula-
tion, som mångenstädes i T. väckte starkt ogillan-
de, då man ansåg, att tyska folket för lång tid
framåt utlämnats åt en främmande makts godtycke,
undergräfde regeringens ställning. Utrikesminister
Simons såsom den närmast ansvarige inlämnade sin
afskedsansökan, och 4 maj trädde hela regeringen
tillbaka. När följande dag de allierades ultimatum
inträffade, uppstod stor förvirring inom riksdagen.
Den dittillsvarande majoriteten hade förklarat de
allierades fordringar omöjliga att uppfylla och där-
för oantagliga. Inför det nya faktum, som inträdt,
slog emellertid stämningen om, och 10 maj bilda-
des ett kabinett, som förklarade sig villigt att
underteckna eftergiften, hvilket också blef riksdagens
beslut. Den nya regeringens chef var centerman-
nen Wirth, hvilken med sig förenat representanter
för socialdemokraterna och demokraterna. De förre
hade ersatt tyska folkpartiet, och därmed var rege-
ringskoalitionen från nationalförsamlingens tid åter-
ställd. Till utrikesminister utsågs inom kort sände-
budet i Haag d:r Rosen och till återuppbyggnads-
minister dir Rathenau. Ministären Wirth grep sig
med ifver an med att söka uppfylla de gjorda utfä-
stelserna i skadeståndsfrågan. Den första guld-
milliarden betalades 31 aug. För att befordra T:s
arbete på att återuppbygga de förstörda områdena
i norra Frankrike förhandlade Rathenau gång på
gång under aug. och sept. med sin franske kollega,
hvilket resulterade i en öfverenskommelse i Wies-
baden 6-7 okt. Detta af tal utgjorde ett lof vande
tecken såsom en första frivillig öíverenskommelse
mellan T. och Frankrike, men vann på grund af
vissa förmåner till Frankrike icke helt de öfriga
allierades gillande. De tyska betalningarna råkade
genast från början på sned på grund af hastiga
valutafall, hvilka upprepades under senare delen
af året och på nytt gjorde skadeståndsfrågan
aktuell.
En bidragande orsak till den tyska medgörlighe-
ten i maj var, att man därigenom hoppades kunna
rädda Ober-Schlesien från att ryckas löst från ri-
ket. Beräkningarna i denna. riktning slogo emel-
lertid fel, och sedan ambassadörskonferensen 20
okt. fattat sitt af folkomröstningsresultatet obe-
kymrade beslut (se Schlesien. Suppl., sp.
224 f.), fann sig ministären Wirth i behof af en
parlamentarisk förstärkning. 22 okt. inlämnade
den sin afskedsansökan. Det visade sig emel-
lertid, att någon bredare basis ej stod att upp-
bringa. Man hade hoppats, att tyska folkpartiet
ånyo skulle inträda, men det intog en aîvisande
hållning. Wirth åtog sig på nytt uppdraget. Den
nya regeringen rekryterades hufvudsakligen från
centern och socialdemokraterna. Demokraterna med-
gåfvo, att demokraten Gessler fortfarande skulle få
vara riksvärnsminister, men de ingingo icke i rege-
ringskoalitionen, ehuru de vid den nya regeringens
tillträde stödde det förtroendevotum den fick. Yid
rekonstruktionen utträdde såväl Rathenau som Ro-
sen, ütrikesportföljen öfvertog Wirth tills vidare
själf (han öfverlämnade den jan. 1922 till Rathe-
nau). Finanserna anförtroddes åt lifsmedelsmini-
stern Hennes.
Det starka kursfallet i förening med afslag på en
ansökan om ett lån i England gjorde fìnanssituatio-
nen i slutet af 1921 mycket betänklig. 14 dec.
underrättade tyska regeringen skadeståndskommis-’
sionen om, att det vore omöjligt att göra de af be-
talningar, som skulle gäldas 15 jan. och 15
febr. 1922. Med anledning däraf anordnades efter
en förberedande förhandling i London 18-22
dec. mellan Lloyd George och Briand ett samman-
träde af högsta rådet i Cannes, dit äfven tyska
representanter kallades. Denna ursprungligen på
engelskt initiativ tillkomna konferens åsyftade att
kombinera det tyska skadeståndsproblemet med frå-
gan om en mera allmänt europeisk rekonstruktion.
Canneskonferensen (se C a n n e s. Suppl.) 6-13
jan. fick ett oväntadt hastigt slut genom Briands
störtande och ersättande med Poincaré. Dess posi-
tiva resultat för T:s del var ett beslut af skade-
ståndskommissionen om tillfälligt moratorium i fråga
om de två ofvannämnda betalningarna, om T. fr. o.
m. 18 jan. hvar tionde dag betalade 31 mill. guld-
mark och inom 14 dagar uppgjorde en plan för
budgeten 1922. Denna plan aflämnades 28 jan.
och fick skadeståndskommissionens provisoriska
godkännande 21 mars. Trots att de villkor,
som fästes därvid, i T. uppfattades såsom åläg-
gande T. öfvervaknings- och kontrollbestämmelser,
oförenliga med T:s finansiella oberoende, gjorde T.
stora ansträngningar för att bringa planen till verk-
ställighet. 28 maj öfverlämnades en tysk plan
för täckande af rikets utgifter 1922, och tre da-
gar senare bekräftade skadeståndskommissionen det
moratorium, som provisoriskt beviljats 21 mars.
Det visade sig emellertid, att T. icke heller enligt
denna plan kunde gå i land med sina betalningar.
Den inrikespolitiska förvirring, som föregående år
bl. a. tagit sig uttryck i mordet på centerpolitikern
Erzberger (26 aug. 1921), fick ett nytt utslag i
mordet på utrikesministern Rathenau (24 juni
1922). Följderna däraf sträckte sig äfven till det
ekonomiska området, i det att markkursen, som
under månaderna mars-juni varit tämligen stabil,
åter plötsligt tog ett jättesteg på sin väg nedåt, en
utveckling, som sedan fortsatte under hela året och
gjorde hvarje betalningsplan omöjlig. För tyska re-
geringen återstod intet annat än att söka förmå de
allierade till att utsträcka sina löften i fråga om
moratorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
