Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1031
Tyskland (Historia)
1032
vissa punkter i den bolsjevikiska katekesen för-
skaffade dem emellertid i Moskva ett mottagande,
som hastigt aíkylde de välvilliga känslorna hos
den ena delen af delegationen. Den andra sökte
däremot mera af principiella skäl hålla fast vid
tanken på ett samarbete med Tredje internationa-
len. Den splittring inom partiet, som häraf blef
följden, tog sig uttryck i häftiga strider på en
konferens i Berlin l-4 sept., senare fortsatta på
partidagen i Halle i okt. Där rörde sig oenighe-
ten främst om, hvilken ställning partiet skulle in-
taga till de af bolsjevikerna för inträde i Tredje
internationalen uppställda 21 villkoren, hvilka in-
neburo fullständigt utplånande af hvarje själfstän-
dighetsyttring från det tyska partiets sida. När-
varon i Halle af Tredje internationalens högste chef,
Zinovjev, förfelade ej att göra intryck på stora de-
lar af partidagens medlemmar, hvilka 16 okt. med
237 röster mot 136 antogo de ryska villkoren. Hö-
gergruppen under ledning af Crispien separerade
sig då från majoriteten och fortsatte på egen hand
partidagen. De oafhängiges läge hade genom denna
splittring väsentligt ändrats, och det dröjde ej
länge, förrän återförening skedde med majoritets-
socialisterna. Trots tillskottet från de oaîhängiges
vänsterflygel blef kommunisternas ställning icke
väsentligen stärkt. En intensiv propaganda i
omstörtningssyfte bedrefs emellertid under vinter-
månaderna, och i mars 1921 utbröt på ett fler-
tal håll, företrädesvis i mellersta T., en allvar-
lig kommunistisk resning. Dess bekämpande med
riksvärnet och skyddspolisen kräfde stora an-
strängningar och förluster af människolif och för-
svårades af det af ententemakterna gifna påbudet,
att polisstyrkorna skulle vara lokalt bundna, hvar-
igenom det blef omöjligt att sammandraga större
förband. Företaget lyckades emellertid, och mot
de tillfångatagne upprorsledarna anställdes rätte-
gång vid särskildt inrättade utomordentliga dom-
stolar. Därvid framkommo otvetydiga bevis för de
upproriskes förbindelser med Moskva, hvilket i viss
mån verkade afkylande på sympatierna för rörel-
sen bland arbetarmassorna. Äfven for vissa af par-
tiets ledare blef detta på Moskvas order igång-
satta omogna företag en anledning till opposition
mot det ryska beroendet, hvilket uppsades af för-
utvarande partiordföranden Paul Levi, Clara Zet-
kin, Däumig- och några andra, som konstituerade
en egen grupp, låt vara inom partiet. Några all-
varligare följder för partiet som sådant hade upp-
roret emellertid icke. Det tolererades alltjämt bå-
de i riksdagen och i landtdagarna. Ej heller inver-
kade den ryska inblandningen i T :s inre angelä-
genheter menligt på de officiella rysk-tyska förbin-
delserna. Tvångspolitiken från västmakterna dref
T. österut, där det för öfrigt hade stora utsikter att
göra sig ekonomiskt gällande, och 6 maj 1921 af-
slöts i Berlin ett fördrag angående de ekonomiska
förbindelserna och angående ömsesidig representa-
tion, till dess normala former hunnit etableras.
5 sept. af reste en tysk chargé d’affaires till
Moskva.
Äfven med öfriga makter sökte T. få till stånd
fredliga umgängesformer. Redan 1920 hade han-
delsfördrag slutits med Ungern och Österrike.
Liknande tillkommo under år 1921 med Tjecho-
Slovakien, Italien, Jugo-Slavien och Portugal.
Två af de kvarstående krigstillstånden bragtes att
upphöra. Med Kina slöts fred 20 maj. 25 aug.
undertecknades i Berlin freden med Förenta sta-
terna, hvilken ratificerades af tyska riksdagen 30
sept. och af amerikanska senaten 19 okt. Med de
förutvarande fiendemakterna i Europa hade de
diplomatiska förbindelserna återupptagits genom
ordinarie sändebud redan i midten af 1920.
Spakonferensens program i afväpningsfrågan hade
så till vida fullföljts, att riksvärnet vid slutet af
1920 reducerats till den fastställda siffran, 100,000
man. Svårare var att uppfylla de allierades kraf i
fråga om öfriga afväpningsbestämmelser och sär-
skildt invånarvärnens upplösning. Jämsides med
polisväsendets omorganisation upptogs detta pro-
blem. En interallierad konferens i Paris 24-30
jan. 1921 framställde befallande kraf på, att ett
resultat nu skulle uppnås, hvilket framför allt i
Bajern mottogs med missnöje. 10 febr. afgafs en
officiell bajersk förklaring, att upprätthållandet
af de oumbärliga skyddsorganisationerna för Bajern
vore en lifsfråga, och man vädjade till riksrege-
ringen att icke gå med på de framställda kraf ven,
en vädjan, som öfverlämnades till rikskanslern 12
febr. Inför de allierades förnyade kraftiga på-
tryckningar var riksregeringen bestämd för att gå
de allierades önskan till mötes, och däri låg ut-
gångspunkten till en konflikt mellan Berlin och
München. För riksdagen framlades 12 mars en
proposition om tillämpning af fredsfördraget, som
af ven omfattade invånarvärnens upplösning, och
den antogs 19 mars. Bajerske ministerpresi-
denten v. Kahr opponerade sig till en början
skarpt mot, att fredsfördragets tillämpning skulle
draga med sig invånarvärnens indragning, och väg-
rade medverka till ett sådant resultat. Han stärk-
tes i sin hållning, då kommunistiska oroligheter
(se of van) utbröto i mellersta T. och spridde sig
till Nürnberg. Kiksregeringens förklaring, att den
ämnade komma till rätta med de upproriske med
hjälp af skyddspolisen och riksvärnet, tillfredsställde
icke bajrarna, som önskade, att man skulle för-
klara det under dåvarande situation omöjligt att
verkställa afväpningen och anhålla om förnyad pröf-
ning af frågan. De allierade läto sig emellertid icke
rubba från sin ståndpunkt. 5 maj kom ett ulti-
matum från de allierades konferens i London,
Inre splittring började nu göra sig gällande äiven
i Bajern, och 31 maj erbjöd sig Kahr att med-
verka till invånarvärnens afväpning. Denna första
eftergift, som kombinerades med ett skarpt fram-
hållande af, att krafvet på deras upplösning icke
kunde grundas på Yersaillesfreden, följdes snart af
en annan, då på de allierades bestämda förklaring,
att de ej nöjde sig med endast afväpning, striden
på denna punkt afblåstes, och de bajerska invånar-
värnen fr. o. m. l juli upplöstes.
Äfven i skadeståndsîrågan hade Pariskonferensen
till resultat synnerligen omfattande kraf, formule-
rade i de s. k. Parisbesluten af 29 jan. Enligt
dessa skulle T. de närmaste två åren, räknadt från
l maj 1921, betala 2 milliarder guldmark om året.
i tre år därefter 3 milliarder, de följande tre åren
4 och i ytterligare tre år 5 samt de följande 31
åren 6 milliarder om året. Vidare skulle under
samtliga dessa 42 år en årlig summa motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
