Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Runmärket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Russell (sp. 1252), Ch., baron R. of
Killowen, blef lord of appeal i maj 1894 (ej 1904).
*Russell (sp. 1253), sir Thomas Wallace
(ej William), upphöjdes 1917 till baronet och
sökte 1918 ej återval till underhuset. Han dog 2
maj 1920 i Olney, grefskapet Dublin.
Russfjärden, nedersta delen af Ströms vattudal
(se d. o.).
*Russkija vjedomosti upphörde i samband med
bolsjevikrevolutionen i Ryssland 1917.
Russo [ro’sså], Ferdinando, italiensk
författare. Se Italienska litteraturen. Suppl.,
sp. 717.
*Russula. Se färgplansch II och III till art.
Svampar.
Rust [rost], officiell österrikisk namnform för
Ruszt.
*Rusti, O., dog 1920.
M. H.
Rusticera. Se Rustik och Vik, sp. 391.
*Rustkammare, förvaringsrum för vapen,
munderingar m. m. Utom Lifrustkammaren
(se d. o.) finnas f. n. 4 enskilda af betydenhet,
samtliga bildade under stormaktstiden, nämligen på
Skokloster (den kanske förnämsta rustkammaren i
världen), Bergshammar, Sturefors och Örbyhus.
Den stora rustkammaren på Tidö har dels (redan
under 1700-talet) sålts, dels genom gåfva (1858)
införlifvats med Lifrustkammaren.
*Rusttjänst. Se P. Sörensson, "Adelns
rusttjänst o. adelsfanans organisation 1521–1680" (i
"Hist. tidskr." 1922) och efter 1680 (ibid. 1924).
Ruszkij, N. V. Se Ruzskij (äfven i Suppl.).
*Ruszt tillhör nu Österrike. 1,361 inv. (1923).
Officiell namnform Rust.
*Rutakko bönehusförsamling har nu uppgått i
Sonkajärvi församling och kommun.
O. B–n.
*Rute omfattar nu 6,411 har, sedan ett område
1 jan. 1922 öfverflyttats dit från Hellvi socken.
926 inv. (1925).
Rutenberg, Pinhas, judisk ingenjör, ledare af
de elektriska kraftverken i Palestina, är född i
Ryssland och stod de första åren af 1900-talet i
förbindelse med ryska revolutionära kretsar. Han kom
prästen Gapons (se d. o.) förbindelser med polisen
på spåren, och det var i R:s villa utanför
Petersburg, som Gapon dödades, sedan han där lockats
att röja sig under ett samtal, till hvilket, honom
ovetande, några revolutionära arbetare voro
lyssnande vittnen. R., som ej torde ha haft någon andel
i själfva mordgärningen, begaf sig därefter
utomlands. Han uppges ha innehaft någon
förtroendepost under Kerenskijs styrelse i Ryssland 1917 och
har sedermera helt egnat sig åt Palestinas förseende
med elektrisk kraft genom tillgodogörande af
vattenkraften i Jordan och dess biflod Jarmuk (se
Palestina. Suppl., sp. 965). Kapital till detta
vidtomfattande företag har han anskaffat i flera länder,
särskildt i Förenta staterna, och han är den ledande
såväl i Jaffa electric company, hvilket 1921 erhöll
koncession på utnyttjande af vattenkraften i
Aujabäckenet vid Jafa, och i Palestine electric
corporation, som 1924 definitivt erhöll motsvarande
koncession för det öfriga Palestina. R. hade sedan
1921 haft denna koncession på hand och
framgångsrikt lyckats bemöta oppositionen mot den
monopolställning hans bolag skulle komma att för lång
tid framåt intaga i fråga om kraftdistributionen i
Palestina. Enligt planen skola nödiga utbyggnader
och kraftstationer vara färdiga 1929.
V. S–g.
*Rutherford, E., är sedan 1919 professor och
föreståndare vid Cavendish laboratory i Cambridge.
— Om utvecklingen af R:s atommodell se
d. o. Suppl. samt Bohr 2. Suppl. — Om R:s
uppseendeväckande försök att sönderspränga
grundämnens atomer genom bombardering med
α-partiklar se i Suppl. artiklarna Atommodell, sp.
357, Fysik, sp. 1111, och Radioaktivitet,
sp. 1215–16.
K. A. V–g.
Ruths, Johannes Karl, ingenjör och
uppfinnare, f. 17 juli 1879 i Karlskrona, student där
1898, diplomingenjör 1903 och doktoringenjör 1908
vid Techn. hochschule i Hannover, var konstruktör
af elektr. smältugnar vid Bosnische elektr. A. G.,
Wien, 1903–04, chefsingenjör vid Gräfl.
Larisch-Mönnichsche bergdirection, Karwin, Österrikiska
Schlesien, 1904–07 och vid Krainische
eisenindustrieges., Assling, 1907–09, delegare i Elektr.
och mek. pröfningsanstalten, Stockholm, 1909–13,
v. verkst. och tekn. direktör vid Kymmene a.-b.,
Kouvola, Finland, 1914–16. Sedan 1916 är R.
direktör i A.-b. Vaporackumulator (se
Ångackumulator), som exploaterar af honom
gjorda ångtekniska uppfinningar. R. är ledamot af
Ingenjörsvet. akad. (1919), som år 1924
tilldelade honom sin stora guldmedalj (första gången
denna utdelats) för uppfinningen af
vaporackumulatorn. Bland R:s vetenskapliga skrifter märkas:
Om beräkning af elektriskt drifna valsverk (1911),
Undersökningar öfver mängden öfverskottsenergi vid
masugnsanläggningar (s. å.), Alstring af billig
drifkraft i kombination med ånguppvärmning (s. å.),
Några satser rörande svängmassors förhållande
vid asynkron koppling (1913) och Dampfspeicher
(1922).
Fmn.
Ruths’ ångackumulator. Se
Ångackumulator.
 |
| Rutmark på Erdmanns tundra, Spetsbergen. (Jurasandsten.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
