Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg / 91-92 (1926) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Runmärket ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rutt. Se Rut.

Rutverk. Se Snickeri, fig. 23.

*Ruuth. Grefliga ätten utslocknade på
svärdssidan 1903 med generallotsdirektören grefve
Magnus Daniel R. (f. 1835) och 1919 på
kvinnolinjen med dennes änka.

*Ruuth. 1. J. V. R. utnämndes till
statsarkivarie 1917. Hans Åbo stads historia under
medeltiden och 1500-talet fullbordades 1923. — 2. M.
J. R. blef 1918 e. o. professor i Finlands
kyrkohistoria och 1922 ord. professor i kyrkohistoria.
2:a delen af Abraham Achrenius utkom 1921.
Dessutom har R. publicerat början till en biografi
öfver Luther samt en afh. om Luthers inflytande
på pietismen i Finland.

1–2. T. C.

*Ruwenzori ligger nu på gränsen mellan brittiska
protektoratet Uganda och Belgiska Kongo.

Ruy Blas [rui blas], femakts versskådespel af
Victor Hugo (1838). — Motivet har nyttjats i operor
af F. Hetsch (1833) och F. Marchetti (1869). En
bifigur i dramat är Don Cesar de Bazano (se d. o.
Suppl.).

Ruyra [roira], J., katalansk skald, f. 1858, har
publicerat en del känsliga dikter samt ett par
noveller af konstnärligt värde. Se K. A. Hagberg,
"Modärna trubadurer" (1917).

Ad. H–n.

Ruysbroeck [rö’jsbrok], Vilhelm från,
reseskildrare. Se Rubruquis (äfven i Suppl.).

Ruys de Beerenbrouck [röjs de berenbrok],
Charles Joseph Marie, jonkheer,
nederländsk politiker, f. 1 dec. 1873, jur. doktor, var
kommissarie för provinsen Limburg, är sedan 1905
led. af Andra kammaren och tillhör det katolska
partiet. Efter en mycket lång ministerkris
efter riksdagsvalen 1918 bildade han 9 sept.
s. å. en ministär, bestående af medlemmar af det
katolska och det konservativa ("antirevolutionära")
partiet, och blef själf inrikes- och
jordbruksminister. Om de politiska händelserna under hans
konseljpresidentskap se Nederländerna. Suppl.,
sp. 724–725. Bl. a. genomdrefvos 1921 ett
härordningsförslag och 1922 en grundlagsreform, hvarvid
kvinnlig rösträtt infördes. Folkrättsstridiga kraf
på exkejsar Vilhelms utlämning afvisades 1920, och
med Belgien slöts 1925 en preliminär
öfverenskommelse om Scheldeskeppsfarten. R. rekonstruerade
ett par gånger sin ministär, afgick hösten 1923,
men lät efter en lång ministerkris förmå sig att
kvarstanna (jan. 1924). Hans ministärs slutliga
afgång 1925 var en följd af vänsterpartiernas
framgångar vid riksdagsmannavalen s. å.

Ružomberok [roʃåmberåk], officiellt slovakiskt
namn på Rosenberg 4.

*Ruzskij, N. V., var okt. 1914–april 1915
högste befälhafvare öfver armégruppen "nordvästra
fronten" samt aug.–dec. 1915 och aug. 1916–maj
1917 högste befälhafvare öfver armégruppen "norra
fronten". (Se Världskriget, sp. 178, 186,
192, 193, 209 och 223.) Sedan Kerenskij 12
maj 1917 blifvit krigsminister, tog R., som icke
ville finna sig i de nya förhållandena beträffande
disciplinen inom armén, afsked. Han mördades i
början af 1919 i Pjatigorsk af bolsjevikerna. — R.
åtnjöt anseende som en af Rysslands mest
framstående härförare.

H. J–dt.

Rya från Uppland, Fröshults socken, 1762. (Nordiska museet.)

Rya (af fsv. ryia, groft täcke af häst- eller
nöthår), text., en allmogeväfnad, som varit
hemmastadd i de flesta svenska och en del finländska
landskap samt utgör den vanligast förekommande
flossaväfnaden (se Flossa). Ryorna äro eg. täcken (att
breda på sig i sängen). De väfvas så, att öfver
väfvens hela bredd och omväxlande med inslaget
inplockas i varpen "nockor" l. tofsar af ullgarn i en
eller flera färger och på förhand klippta till lika
längd. Bottenväfven kan vara helt eller delvis i
hampa, lin, ull o. s. v. i olika slags bindning (se
d. o.). Stundom tillkommer ett nocksystem på
baksidan; ryan kallas då dubbel(-nockad). Många ryor
utmärkas af färgernas lif och harmoni. Den
ornamentala behandlingen är ganska godtycklig: vanliga
motiv voro geometriska mönster, blomsterrankor och
slingor, lifsträdet, palmetter, tulpaner, människo-
och djurbilder; det mesta togs efter märkdukar och
mönsterböcker. I synnerhet under 1500- och
1600-talen spred sig bruket af ryor från slott och borgar
till den högre medelklassen och sedan småningom
till allmogen. Genom kulturinflytande från Sverige
kom ryetillverkningen på 1500-talet till blomstring
i Finlands svensktalande bygder, idkades på
1700-talet där som alster af allmogens konstflit och har
på senare tid blifvit föremål för konsthandtverk.
Jfr U. T. Sirelius, "Finlands ryor" (praktverk,
1924), och Emelie v. Walterstorff, "Textilt
bildverk" (1925, utg. af Nordiska museet). Ryeväf har
förekommit äfven i Norge och Schleswig-Holstein. —
Ryorna höra till samma grupp af väfnader som de
österländska knytmattorna (se Orientaliska
mattor). Flossaväfnåder i allmänhet förekommo
f. ö. redan under bronsåldern i Egypten, sedermera
i trakterna kring Svarta hafvet, Kaukasien,
Mindre Asien, Persien, Central-Asien, norra Kina,
Japan, delar af Indien, Nord-Afrika och Spanien.

Ryan [rai’ən], John Denis, amerikansk
finansman, f. 10 okt. 1864 i Hancock, Michigan,
började som handelsbokhållare, blef 1901 delegare i
en bank i Butte, 1904 verkställande direktör för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>