Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg / 15-16 (1926) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksgränsbanan ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

395,400 kr. (1925). Den omtalas i slutet af
1300-talet och indrogs jämte Ringstadholm 1404 till
kronan, blef i slutet af 1500-talet enskild
egendom och har bl. a. tillhört släkten Gyllenhammar.
Sedan 1901 är J. A. André egare. Gården är
synnerligen rik på fornlämningar; särskildt åsryggen
n. v. om nuv. hufvudbyggnaden är tätt belagd
med forngrafvar, till stor del 14–16 m. breda
runda stenplaner lagda med torgsten och med ett
oregelbundet röse i midten. På en smal
strandremsa mellan den branta åskanten och den forna
Gudsjön upptäcktes och framgräfdes 1916–25 af
A. Nordén en betydande gårdsanläggning från
tiden före 600 till 1300, omgifven af en träborg af
vidsträckt omfattning. Till gården ha hört bl. a. 3
långa smala hallar, en större smedja, där ett fynd
möjliggjort tidsbestämningen, ett kvinnornas hus,
där bl. a. rester af en väfstol anträffades. Läget
ur försvarssynpunkt har varit förträffligt, skyddadt
åt v. af den sumpiga Gudsjön, åt ö. af åsbranten,
vid hvars fot en hög träpalissad rest sig. Till
gården höra stenbryggor i den nu utdikade
Gudsjön. Denna storbonde- eller kungsgård har af
Hederström, Nordén och B. Nerman identifierats med
Helge Hundingsbanes stamgård. Gården var
tydligen förvaltningscentral för Bråbo bo, senare härad,
som omfattade större delen af norra Östergötlands
skogsbygd. Senare under medeltiden gaf det till
gården hörande stenfästet Ringstadholm namn åt
det ena af de båda län, som då funnos i Östergötland.
Litt.: Th. Hederström, "Fornsagor och
eddakväden" (2 dlr, 1917–19), samt A. Nordén,
"Norrköpings medeltid" (1918) och "Saga och sägen i
Bråbygden" (1922) samt artiklar i "Fornvännen"
(1925) och "Meddelanden från Östergötlands
fornminnes- och museiförening" (s. å.).

O. Sjn.

Ringstad(s)äpple. Se Äpple, sp. 1244 och
färgpl. fig. 6.

*Ringsted hade 5,047 inv. 1921. Järnväg
öppnades 1917 till Kjöge, 1924 till Næstved och 1925
till Hvalsö.

P. E–t.

Ringstind [-tinn]. Se Riingsbræen (äfven
i Suppl.).

*Ringstrand, N. G., var t. f. landshöfding i
Västerbottens län 1918, Kopparbergs 1919, Norrbottens
1920–21 och 1923 samt utnämndes till
landshöfding i Västerbottens län 1923. Han är ordf. i
Norrlands skogsvårdsförbund (1918),
kolonisationskommittén (1919), Västerbottens läns
hushållningssällsk. (1923) och skogsvårdsstyrelse (1924) samt
led. af Landtbruksakad. (1924).

Ringstrasse. Se Wien, sp. 305 och fig. 1
till pl. I.

Ringsölja. Se Sölja 2.

Ringtrakeid, bot. Se Trakeid.

*Ringugn. Se Tegel, sp. 625–628.

Ringventil, mek. Se Ventil 1.

Ringässja. Se Ässja.

*Rinman, en vidt utgrenad svensk släkt, som
härstammar från Olof Ahrenius (d. 1646),
komminister i Rinna socken i Östergötlands län, efter
hvilken hans söner antogo namnet R. En sonsons
son till honom var den ryktbare
bergsvetenskapsmannen

1. Sven R. På Brukssocietetens bekostnad
utgafs genom C. Forsstrand "S. R., den svenska
bergshandteringens fader" (1920). till firande af
200-årsdagen af R:s födelse. 12 juni 1720. — Om
Rinmansmedaljen se Järnkontoret. Suppl.



3. Erik B. R. är sedan 1921 ordf. i
Centralförbundet för socialt arbete och sedan juli 1924 led.
af Stockholms stadsfullmäktige som representant för
de liberale. Under
olika perioder (1905,
1911, 1922–23) har
R. varit ordf. i
Publicistklubben. Vid 1920
och 1925 års
kyrkomöten var han suppleant.
R. förordade och
deltog i den liberala
utbrytningen ur
Frisinnade landsföreningen
1923 och sedan i
bildandet af det nya
liberala partiet, hvars
politik han i stort sedt
understödt. I de
försvarspolitiska striderna 1924–25 har han liksom förut
intagit en starkt och konsekvent försvarsvänlig
hållning. — Hans broder Johannes R., f. 3 nov.
1873 i Göteborg, var 1901–03 lärare vid Karlskoga
praktiska läroverk, 1906–10 lärare vid
Johannelunds missionsinstitut, inrättade 1910 ett svenskt
bibelinstitut i Södertälje och var dess rektor till
1922.

5. Erik Ludvig R., ättling till en af Sven
R:s bröder, ingenjör, industriman och
uppfinnare, f. 4 juni 1874 i Nedre Ullerud, Värmlands
län, blef filos. licentiat 1899 och filos. d:r 1902 i
Uppsala, var amanuens vid kem. institutionen vid
Uppsala universitet 1901–06 och docent i kemi där
1904–08. R. verkställde 1908–12 vid Skutskärs
cellulosafabrik undersökningar af affallslutar från
cellulosafabriken och grundade 1911 A.-b. Cellulosa,
där han är verkst. direktör och styrelseled. Detta
bolag exploaterar af R. gjorda uppfinningar,
särskildt hans metod för framställande af cellulosa ur
ved med natronlut och samtidigt utvinnande af
kemiska produkter ur affallsluten (se Trämassa, sp.
172). Under Världskriget utexperimenterade R.
en metod för framställning af halmkraftfoder, och
tyska staten beslöt (1916) att bygga fyra stora
fabriker enligt denna metod. Då denna fabrikation efter
kriget förlorade intresse, inköptes fabrikerna (1921)
af Zellstoffwerke, Regensburg, och inrättades i
stället för framställning af cellulosa ur ved enligt R:s
system (kraftmassa). I Frankrike bildades 1925
bolaget "Papeteries de Gascogne", som i Les Landes
anlägger en kraftpappersfabrik enligt R:s metod.
Bolaget har ett aktiekap. af 22 mill. frcs. R. är
sedan 1917 led. af styrelsen för Sudenburg
maschinenfabrik, Magdeburg, samt utnämndes 1924 till
hedersdoktor vid tekniska högskolan i Charlottenburg,
Berlin. För gradualafh., Om triazol-, bistriazol-
och tritriazolföreningar, tilldelades R. (1902)
Bjursons vetenskapliga belöning. Han har äfven i
ett flertal i fackorgan publicerade vetenskapliga
afhandlingar redogjort för sina uppfinningar och
behandlat andra cellulosatekniska spörsmål.

3. Gl.
5. Fmn.

*Rinmans grönt. Se Koboltgrönt äfven i
Suppl.

Rinne, Juhani Gustaf, finländsk arkeolog,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>