Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalmuseum, Finlands - Nationalmärke - * Nationalpark - * Nationalrådet - Nationalsociala föreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7-faldig förminskning af penningvärdet) 1,2
mill. mk. B) Samlingarna. Museet består af 3
afdelningar. Förhistoriska afd., ordnad efter sten-,
brons- och järnåldrarna, omfattar alla de fornfynd
inom landet, som enligt lag böra tillfalla staten, och
en mindre kollektion utländska arkeologiska föremål,
förvärfvade för jämförande studier genom byte och
inköp. Historiska afd. omfattar kyrkliga fornsaker,
mycket representativ i fråga om medeltiden, vidare
en vapen- och uniformssamling, en samling föremål
belysande de högre klassernas lif, med särskild vikt
lagd på möbler, keramik, textilier och porträtt,
en stor bildsamling hänförande sig till de nämnda
ämnena och till landets arkitekturhistoria, samt en
mynt- och medaljsamling. I ett löst, ännu (1925) icke
definitivt ordnadt samband med afd. stå (sedan 1918)
de äldre delarna af Sveaborg med några där förvarade
specialsamlingar, främst vapen samt grekisk-ortodoxa
kyrkliga föremål. Etnografiska afd. omfattar en
inhemsk etnografisk samling, en åkdonssamling
i en särskild byggnad och utländska etnografiska
kollektioner från alla delar af världen, men särskildt
från de finsk-ugriska folkens områden i Ryssland. I
samband med denna afd. står Fölisö friluftsmuseum
(grundl. 1909), på en holme v. om Helsingfors. —
Nationalmuseet i sin helhet står under vård af
Arkeologiska kommissionen (se d. o., äfven i Suppl.,
där redogörelse lämnas för museets administration).
Historik. Museet har sitt upphof i en liten
samling fornsaker, som universitetet upprättade
på 1830-talet. Den delades 1849 i ett mynt- och
medaljkabinett samt ett etnografiskt museum,
hvilket 1868 erhöll utvidgad lokal och namnet
Historisk-etnografiska museet. Sedan Finska
fornminnesföreningen 1870 begynt sin verksamhet,
tillväxte museet snabbt, i främsta rummet genom
föräringar af enskilda samt landets kyrkliga
församlingar; betydande inköp af möbler o. d. gjordes
efter första finska konstindustriutställningen
1881. Efter A. Hazelius’ föredöme togs 1874
initiativet till en annan gren af museets
verksamhet genom utsändandet af studentnationernas
emissarier för inköp af etnografiska föremål. De
sålunda förvärfvade samlingarna vårdades länge af
nationerna själfva i egna lokaler. 1885 öfvertog
den då nyinrättade Arkeologiska kommissionen vården
af landets fornlämningar och begynte likaledes
insamla äldre föremål af olika slag. 1892 förstärktes
kommissionens arbetspersonal, och 1893 förenades alla
samlingarna till Statens historisk-etnografiska
museum. Samtidigt mottogs H. F. Antells stora
donation, och därmed vanns utsikt till en ännu
raskare ökning af samlingarna. Lokalfrågan, som
under en följd af år lösts genom ständigt ombyte
af lokaler, blef nu brännande. Men afgörandet af
byggnadsfrågan uppsköts, emedan man ej kunde ena sig
om ett program för museibyggnaden; omsider, 1902,
erhöll den ofvannämnda arkitektfirman uppdraget att
utarbeta de definitiva skisserna. Till följd af de
politiskt upprörda förhållandena försenades dock
bygget åter, så att grundstenen lades först 1906 och
taket 1910. En del af samlingarna blef för allmänheten
tillgänglig 1916. 1917 antogs museets nuv. namn.
Litt.: Museets "Vägledning" (1916; flera uppl.),
"Finlands Nationalmuseum" (i "Finskt museum" 1916,
som innehåller många uppsatser rörande museets
och samlingarnas historia m. m.) och "Analecta
archæologica fennica", I—VI, 1891—1922 (Arkeol.
kommissionens årsberättelser) samt Th. Schvindt och
U. T. Sirelius, "Studentavdelningarnas Etnografiska
museum" (i "Finska fornminnesföreningens tidskr.",
1922).
K. K. M.
Nationalmärke. Till skydd för en ansedd produkt
mot illojal konkurrens, åstadkommen därigenom, att
sämre varor utbjudas under dess beteckning, användas
officiellt registrerade varumärken. Ett sådant var
det smörmärke ("lurmärket"), som de samverkande danska
mejeriföreningarna 1900 läto registrera som märke för
danskt exportsmör. Efter detta föredöme infördes 1905
vid de svenska smörprofningarna ett kvalitetsmärke,
"runmärket", som nationellt kvalitetsmärke för
svenskt exportsmör (se Smörprofning 1).
H. J. Dft.
*Nationalpark. Ur Stora Sjöfallets nationalpark har
genom beslut af urtima riksdagen 1919 utbrutits en
40 km. lång och flera km. bred landsträcka kring
sjöarna i hjärtat af parken för att möjliggöra
regleringen af Stora Lule älfs vattensystem. Abisko
nationalparks areal är 50 (ej 500) kvkm. Den
tillämnade nationalparken inom Suorsa l. Rissa
kronoparker i Norr- (ej Väster-)botten, har ej
kommit till stånd. Däremot ha genom riksdagsbeslut
af 1918 och 1920 bildats Dalby hage l. Dalby
Söderskogs nationalpark, en löfblandskog i Dalby
socken, Malmöhus län, af omkr. 34 har areal, samt
Vaddetjåkko nationalpark, ett omkr. 24 kvkm. stort,
hufvudsakligen med björkskog bevuxet fjällområde
n. v. om Torne träsk. Framställningar ha gjorts dels
af Sv. naturskyddsföreningen om afskiljande såsom
nationalpark af 69 har af den staten tillhöriga
skogen vid Borgholms slottsruin, dels af professor
R. Sernander om reserverande af den s. k. Fiby
urskog på ärkebiskopens lönejord i Vänge socken,
Uppland. Ett annat viktigt önskemål är, att Gotska
Sandön i sin helhet måtte förklaras som nationalpark.
T. H—l.
*Nationalrådet. Med detta namn betecknas, förutom
ena kammaren i schweiziska förbundsförsamlingen (se
Schweiz, sp. 1272), äfven dels de utomordentliga
församlingar, som hösten 1918 bildades i den
sönderfallande österrikiska monarkiens olika
länder samt i Ungern (se Österrike, sp. 253—254),
dels ena kammaren i republiken Österrikes
nationalrepresentation (se Österrike, sp. 231).
Nationalsociala föreningen (ty. National-sozialer
verein), en af J. Friedrich Naumann (se d. o., äfven
i Suppl.) i nov. 1896 grundad kristligt social
reformsammanslutning, som framgick ur den till
Naumanns namn knutna friare rörelsen inom Tysklands
kristligt sociala parti (jfr Kristlig socialism,
sp. 1445—46). Partiets anhängare förklarade sig
stå på kristlig, nationell och monarkisk grund,
men framställde vidtgående politiska och sociala
reformkraf (t. ex. allmän rösträtt i förbundsstaternas
landtdagar och vid kommunala val, hög progressiv
inkomstskatt, väsentligt ökade löner för arbetare,
rätt för jordbruksarbetare att bilda fackföreningar
o. s. v.). Till partigruppen hörde utom Naumann
bl. a. pastorerna P. Göhre och G. Traub, professorerna
Max Weber och R. Sohm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
