Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Nationalmuseum i Stockholm - Nationalmuseum, Finlands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till museet (jfr ofvan, sp. 695); ett 50-tal målningar
af moderna skandinaviska mästare, öfverlämnadt
af fru Florence Löwenadler, änka efter mecenaten
kammarherre Fr. Löwenadler i London (1916); ett
antal, tack vare de tre konsortieresorna (se ofvan,
sp. 696) förvärfvade, målningar af Tintoretto,
Pinturicchio, Manet och Pizarro (1917—18);
af notarien K. J. Rhedin och fru Maria Rhedin
genom testamente ett antal värdefulla målningar
(1917); dylika i bankiren J. F. Håkanssons samling
(testamente 1919); af rentieren K. Bergsten 25,000
kr. till förvärfvande af italiensk renässanskonst
(1919); af grosshandlaren H. Friedländer en samling
1880- och 1890-talskonst jämte 10,000 kr. (1920);
af fröken E. Lindahl (se denna. Suppl.) samlingar af
målningar (och möbler), hvilka, för att möjliggöra
donators önskan, att gåfvan måtte sammanhållas som
en helhet, samtliga deponerats i Nyköpings museum
(1921); af grosshandlaren och fru A. Brink värdefulla
holländska målningar (1921); af Kristina Nilsson
(se d. o. äfven i Suppl.), grefvinna de Casa Miranda,
synnerligen omfattande och dyrbara samlingar (1922);
af grosshandlaren E. Österlind och hans hustru dels
målningar, dels halfparten af makarnas förmögenhet,
som under namn af Österlindska fonden skall efter hand
tillfalla museet och användas för inköp af lefvande
svenska och norska konstnärers arbeten. Slutligen
har prins Eugen 1925, på hemställan af nämnden i
sammanhang med den retrospektiva utställningen af
hans arbeten, öfverlämnat 15 målningar från olika
perioder af sin alstring.
III. De mest omfattande gåfvorna till gravyr-
och handteckningsafdelningen utgöras af
en samling teckningar af Ernst Josephson
från hans sjukdomstid ("Konstvänner 1915"); af
d:r F. R. Martin (se d. o., sp. 1108) en samling
kinesiska och japanska teckningar (1916); af
änkefru Anna Agelii i Sala handteckningar
och skissböcker af hennes son I. Agueli, 38
n:r (1920); af fröken Ester Lindahl teckningar
och etsningar (1921); af änkefru Matilda Isakson
en samling teckningar af hennes son Karl Isakson,
237 n:r (1924); af prins Eugen akvareller och
teckningar, utförda af gifvaren, 57 n:r (1924),
samt af landtbruksingenjören A. Palm teckningar,
skisser och studier af G. V. Palm, 1,222 n:r (1924).
IV. Afdelningen för konsthandtverk. Icke minst har
denna på sista tiden gynnats med värdefulla gåfvor,
bland hvilka må nämnas: 1913 af professorskan
Therese Kjellbergs arfvingar en samling dosor,
181 n:r; 1914 af K. Fr. Björn silfverpjäser
m. m.; 1916 af fru Florence Löwenadler europeisk
keramik, 17 n:r, och s. å. samt senare af konsul
Hj. Wicander keramik och glas; 1917 af notarien och
fru Rhedin diverse konstmobilier, 117 n:r;
1918 af A. Beskows ofvannämnda konsortier
5 hautelissetapeter m. m.; 1919 af bankiren och fru
Håkansson möbler, keramik m. m., 77
n:r; 1920 af ett konsortium för inköp af
Li-hung-tschangs samling äldre kinesisk konst, 85 n:r,
s. å. kompletterad af Carl Erik Gadelius’
gåfva, 67 n:r; 1921 af fröken Ester
Lindahl konstslöjdföremål af olika slag,
200 n:r (deponerade i Nyköpings museum); 1922
af grosshandlaren och fru E. Österlind föremål af
elfenben m. m., 97 n:r, dessutom 1911—25 vid
olika tillfällen af kronprins
Gustaf Adolf äldre kinesisk konst m. m.; gåfvor
af föreningen Nationalmusei vänner (se d. o. Suppl.);
af grosshandlaren I. Traugott äldre kinesisk och
europeisk keramik och af d:r Fr. R. Martin stora
samlingar fragment af orientalisk och italiensk
keramik.
Bland af Bergh nyskapade utrymmen var äfven
en i mellanvåningen inredd sal för tillfälliga
utställningar. Till stor del tack vare denna ha
under de senaste 10 åren en rad intresseväckande
utställningar kunnat hållas i museet (bl. a. af
moderna franska konstnärens verk i skandinaviska
samlingar, 1919—24, och utställningen 1925 af
stockholmarnas bröllopsgåfva till kronprinsparet). —
En betydande publikation är "Nationalmusei
årsbok" (bd 1—6, 1919—24). Den innehåller dels
rikt illustrerade öfversikter öfver museets
nyförvärf under det gångna året, dels uppsatser
öfver enstaka föremål eller konstnärliga frågor,
som beröra museets samlingar. 1918 tillkom till
de tre afdelningsföreståndarna en 4:e intendent,
för slottssamlingar och depositioner. De senare,
nyordnade af intendenten S. Strömbom, utgjorde våren
1925 omkr. 2,500, placerade i staten tillhöriga
byggnader, såsom ämbetsverk, länsresidens och
legationer, men äfven i kommun och landsting
tillhöriga lokaliteter, såsom rådhus, skolor,
sjukhus samt sist, men icke minst landsortsmuseer
(jfr Museum. Suppl., sp. 641). — För att ute i landet
väcka intresse för konsten har museet anlitat dels de
på initiativ af Bergh igångsatta kulturmässorna (se
Kulturmässa. Suppl.), dels vandringsutställningar,
hvilka senares uppgift är att nå så många platser
som möjligt med sin propagandaverksamhet, där bilden
i så stor utsträckning som möjligt suppleras af
visningar och föredrag. F. n. (våren 1925) pågår
den tredje vandringsutställningen. — Äfven den
viktiga porträttsamlingen på Gripsholm har under
de senare åren, jämsides med att ett omfattande
restaureringsarbete igångsatts, genom studiekurser
gjorts mera fruktbärande. Under 1925 utkommer en
omfattande, af f. intendenten G. Göthe utarbetad
personhistorisk katalog öfver Gripsholmssamlingen. —
En viktig sida af museets populariseringsarbete
bygger på den sedan 1919 mera systematiskt drifna
fotograferingen af museets samlingar. F. n. (1925)
eger museet ett lager af 3,254 negativ. 1923
påbörjades en serie "Ur Nationalmusei samlingar" med
"Franska målningar", urval och text af A. Gauffin.
A—l G—n.
Nationalmuseum, Finlands, i Helsingfors. A)
Byggnaden (se fig. 3 å pl. I till art. Helsingfors
i Suppl.) uppfördes 1902—10 af arkitektfirman
Gesellius, Lindgren och Saarinen efter det
s. k. paviljongsystemet, med de olika samlingarna i
skilda flyglar, så att de kunna utvidgas oberoende
af hvarandra. Verkningsfulla, men utan egentligt
samband med byggnadens idé, äro det höga tornet,
inspireradt af landets gamla klockstaplar, och
en fantasifull borggård med loggia. Äfven kyrkan
och rundeln, som inrymmer vapensamlingen, återgå
på inhemska förebilder. En flygel med synnerligen
rik arkitektur invid tornet upptas af bibliotek och
föreläsningssal; på byggnadens baksida äro de rymliga
administrationsrummen belägna. Till byggnadskostnaden
ha beviljats 1,8 mill. mk, till inrednigen (till 1924,
under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
