Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - *Estland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höga spannmålsprisen under kriget sädesodling, som
nu efter kriget mångenstädes måste omläggas till
boskapsskötsel. Likvideringen af samtliga storgods
efter republikens upprättande företogs i förhastadt
tempo, hvaraf följde en viss desorganisation af
jordbruket; dock ha de farhågor, som därvid uttalades,
visat sig öfverdrifna. E. producerar säd, kött, smör
och lin ej blott för eget behof, utan exporterar
redan dessa produkter i betydande kvantiteter.
Skogsskötseln möjliggjorde redan före Världskriget
export öfver Reval, Pernau och Narva af byggnadstimmer
och ved. Under Världskriget upphörde införseln af
stenkol; järnvägar och fabriker slukade då mycket
ved, hvarför trävaruutförseln efter kriget endast
långsamt hämtat sig. Ej blott obearbetadt timmer,
utan äfven bräder och plank (från sågverk i Narva,
Reval och Pernau) utföras.
Bergsbruk. E. har nästan ej alls några malmfyndigheter
att uppvisa, men eger i stället sin värdefulla
oljeskiffer, hvars exploatering regeringen energiskt
tagit om hand och hvarom man hoppas, att den som
bränsle skall kunna ersätta stenkol och ved vid
järnvägar och fabriker, där den redan delvis kommit
till användning. Regeringen har äfven gripit sig an
med utvinning af bergolja ur skiffern och beviljat
in- och utländska privatföretag många koncessioner
härför i nordöstra delen af E. Statens egna
oljeskifferföretag uppvisade 1922 en nettovinst af 8
mill. estniska mark. Om exploatering af oljeskiffer,
fosforit, gips och torflager se ofvan, sp. 659.
Fisket bedrifves än så länge blott som strandfiske. I
Finska viken fångas "killo" (hvassbuk), som förr
massvis exporterades, inlagd i bleckdosor, till
Ryssland. I Rigabukten är på vårarna strömmingsfisket
mycket gifvande. Synnerligen fiskrika äro insjöarna
Wirtsjärw och Peipus. Hafsfisket med motorfartyg
befinner sig i E. ännu i sin första begynnelse.
Industri. Under ryska tiden var industrien svagt
utvecklad i E. Den företräddes mestadels af brännerier
på storgodsen, hvarifrån den destillerade spriten
utfördes till Ryssland. Betydande voro dock redan
då de stora Krähnholm-manufakturerna i Narva,
Zintenhof (kretsen Pernau) och Dagö-Kertel, hvilka
emellertid nu af brist på af sättningsområde drifvas
med endast half arbetsstyrka. Nämnas kunna äfven
cementfabrikerna i Kunda och Assern, glashyttorna i
Fennern samt ölbryggerier och tändsticksfabriker, som
numera arbeta äfven för export. Många pappersfabriker
finnas, och 9/10 af deras produktion exporteras. På
senaste tiden ha åtskilliga nya industriföretag
upprättats, t. ex. chokladfabriker och rätt betydande
lädervarufabriker, tobaks- och cigarrettfabriker
samt fabriker för tillverkning af jordbruksredskap
och jordbruksmaskiner. Kritiskt är dock läget för de
från ryska regeringen öfvertagna storindustriella
verken i Reval, hvilka voro afsedda särskildt för
ryska marinens behof och nu ej kunna finna afsättning
för sina varor.
Handel. E. exporterar trävaror, jordbruksprodukter
såsom spannmål, lin, linfrö samt vidare cement,
papper, kött och ägg. Under första halfåret 1922
utfördes varor för 1,714,825,000 estn.
mark och infördes varor för 2,171,991,288
estn. mark. Handelsbalansen är tillsvidare ännu
passiv, men förbättras med hvarje år, hvarvid bör
beaktas, att en stor del af importen hemligen
smugglas öfver gränsen till Ryssland, utan att
kunna kontrolleras. Reval är hittills den mest
anlitade hamnen för transitohandel mellan Ryssland
å ena sidan, Väst-Europa och Amerika å den andra;
denna hamn hålles hela vintern öppen genom isbrytare,
och hamninrättningarna förbättras sorgfälligt af den
nya regeringen.
Kommunikationer. Af Ryssland öfvertog E. ett
järnvägsnät, som ej var direkt afsedt för den
nuvarande lilla staten, och därför anstränger man
sig nu att bygga bibanor till stora stambanan. 1921
funnos i E. 1,083,19 km. bredspåriga järnvägar och
350 km. bibanor; under 1922 byggdes och öppnades
ytterligare mer än 50 km. På senaste tiden ha privata
omnibuslinjer från järnvägsstationerna inåt landet
börjat trafikeras och funktionera till följd af
landsvägarnas goda beskaffenhet drägligt. Sjöfarten
vid hafskusterna och på de större insjöarna (Peipus,
Wirtsjärw) och floden Embach är stadd i tydlig
utveckling. Detsamma gäller handelsflottan, hvilken
visserligen led svårt under kriget, men sedermera
genom nybyggnad vuxit till 67,000 registerton.
Kreditanstalterna utgjordes i dec. 1922 af
20 aktiebanker med en omslutning af 8,186
mill. estn. mark och 111 småkreditföreningar med
en omslutning af 400 mill. estn. mark. Städernas
och landsbygdens hypoteksbanker befinna sig under
omorganisation till följd af storgodsens likvidering
och uppdelningen af Livland mellan E. och republiken
Lettland.
Mått- och viktsystem. Beslut har fattats om införande
af metersystemet, men i praktiken används ännu
alltjämt det gamla ryska mått- och viktsystemet
(se Ryssland, sp. 1412), t. ex. skålpund (2 1/2 på 1
kg.) och pud (40 skålpund). Som längdmått har verst
redan ersatts med km.; vid handel användas dock arsjin
(0,7112 m.) och tysk aln (elle; 0,53 m.), som ytmått
rysk desjatina (1,0925 har). Af rymdmått användas
stoof (1,23 l.), loof (133 l.) och tjetvert (3 loof).
Myntväsendet. Myntenheten är den estniska marken
(eestimark), som nominellt skulle i värde motsvara
1 fransk franc. I omlopp ha sammanlagdt satts
omkr. 2,800 mill. pappersmark och som skiljemynt
omkr. 20 mill. metalliska mark. Marken har 1922 varit
stabil, men står lågt i kurs (1 svensk krona plägar
motsvara omkr. 90 estniska mark).
Finanser. De i omlopp varande papperspenningarna
garanteras dels genom statens guldförråd, som
uppgått till 15 mill. ryska guldrubel (från Ryssland
erhållen krigsskadeersättning), dels statskassans 300
à 400 mill. i högvärdig utländsk valuta. Den första
ordentliga statsbudgeten efter kriget antogs af den
första statsförsamlingen för år 1922 och belöpte
sig till omkr. 6 milliarder estniska mark med ett
deficit af i rundt tal 500 mill. estn. mark. Därtill
kommo under årets lopp tre tilläggskreditäskanden
på omkr. 350 mill. Huru försiktigt budgeten var af
fattad, framgår däraf, att genom dessas beviljande
budgetens deficit helt täcktes och dessutom uppstod
ett öfverskott på 300 mill. estn. mark,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
