Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4,6 proc. naturlig äng, men 88,5 proc. skogs- och
impedimentsmarker. Den odlingsbara jorden
utgöres på de flesta ställen af kalkhaltig lera eller
märgeljord eller ock af kalkhaltigt kross-stensgrus.
Minst fruktbar är jorden i Lemland, där märgeln
är sällsyntare och leran mångenstädes betäckes af
djupare sandlager. I skärgården och den nordöstra
delen af Fasta Å. är den odlade jorden af ringa
omfattning. Åkerjorden är där alltför inskränkt att
fylla befolkningens näringsbehof.
Hufvudnäringarna där utgöra fiske samt jakt på säl och sjöfågel,
äfvensom skepps- och fraktfart, hvilken näring
öfver hufvud taget är synnerligen allmän
(skeppsandelar egas af nästan hvarje ålänning). De längre
från kusten belägna trakterna äro naturligtvis mera
hänvisade till jordbruket, som står högst i södra
Saltvik, Finström, Sund och Jomala. Hemmanens
sammanlagda mantal är 467, hvaraf 413 skatte, 38
krono och 16 frälse. Antalet brukningsdelar öfver
0,5 har var (1910) 1,877, hvaraf 1,289 på egen
och 588 på arrendejord; endast 3 brukningsdelar
omfattade 100 har och däröfver; dessutom funnos
1,360 brukningsdelar under 0,5 har. Totala
åkerarealen var för brukningsdelar på egen mark 8,507
har och för brukningsdelar på arrendemark 1,238
har. Torpens och landbolägenheternas antal
uppgick (1912) till 372; dessutom innehades 1,254
backstuguområden på arrende. Till torpen och
landbolägenheterna hörde 299 har åker och 139
har äng, d. v. s. inalles 438 har odlad jord; i
medeltal per torp och landbolägenhet kommo 1,2
har odlad jord. Legoafgifterna stego till i
medeltal 37 mark för torp. Af jordbruksprodukter
skördades (1918) 3,345 hl. hvete, 18,622 hl. råg,
3,493 hl. korn, 33,536 hl. hafre, 581 hl. blandsäd,
79,218 hl. potatis och 27,997 hl. rotfrukter af
andra slag; dessutom skördades 22 deciton lin och
hampa samt 131,346 deciton hö. Antalet hästar
öfver 3 år utgjorde (juni 1918) 1,192 och antalet
nötkreatur öfver 2 år 7,670. Inom landskapet
funnos (1918) 8 mejerier, af hvilka 7 andels-
(kooperativa) mejerier; 68,000 kg. smör tillverkades i
dessa. 1 landtbruksskola arbetar i landskapet. – De
industriella arbetsställenas antal var (1918) 20 med
196 arb. och ett tillverkningsvärde af 1,3 mill. mark.
– Kommunikationer. Järnvägar saknas.
Å. står i liflig ångbåtsförbindelse med Åbo, hvilken
vintertid ombesörjes af ett af staten för
ändamålet anskaffadt isbrytande fartyg; de linjen
Åbo–Stockholm trafikerande ångfartygen anlöpa äfven
i regel Mariehamn. Antalet postanstalter var
(1919) 30. I landskapets enda sparbank voro
(1918) insatta 2,9 mill. mark på 2,105 motböcker.
– Undervisning. På landsbygden funnos
(1920) 12 lägre och 46 högre folkskolor samt i
Mariehamn 6 folkskoleklasser med sammanlagdt
1,851 elever; undervisningen meddelades af 65
lärare och lärarinnor. En svensk folkhögskola
verkar vid Strömsvik (Finströms s:n), och i Mariehamn
finnes ett 8-klassigt samlyceum (statens; svenskt).
Förvaltning. Å. afskildes 1918 från Åbo
och Björneborgs län till eget län, Å:s län. Detta
erhöll 1920 inom vissa gränser själfstyrelse under
benämningen landskap (se därom nedan). Utom
staden Mariehamn omfattar landskapet 15
landskommuner: Eckerö, Hammarland, Jomala, Finström,
Geta, Saltvik, Sund, Vårdö, Lemland, Lumparland,
Föglö, Kökar, Sottunga, Kumlinge och Brändö. Det
utgör 1 härad med 5 länsmansdistrikt samt 1
domsaga under Åbo hofrätt med 5 tingslag; dessutom
finns i Mariehamn en ordningsrätt. I ecklesiastikt
hänseende hör länet till Åbo ärkestift och är
deladt i 1 stads- och 15 landsförsamlingar. För val
af riksdagsmän utgör landskapet numera en
valkrets; vid 1919 års val funnos 30
röstningsområden med 12,866 röstberättigade personer (5,740
män och 7,126 kvinnor). Genom lag af 6 maj 1920
tilldelades landskapet Å. sådan själfstyrelse, som
ej tillkommer andra delar af Finland.
Själfstyrelsen utöfvas genom landstinget, hvars medlemmar
väljas genom omedelbara, proportionella och
hemliga val, hvarvid rösträtt tillkommer man och
kvinna, som fyllt 21 år. Landstinget eger rätt att
antaga landskapslagar; dessa insändas till
regeringen, och rikets president eger rätt att inom tre
månader förordna, att sådan lag skall förfalla,
därest han anser den vara stridande mot rikets
allmänna intresse eller beröra sådana ärenden, som
förbehållits rikets lagstiftande myndigheter.
Lagar och författningar, som gällde före
själfstyrelselagens utfärdande, äro fortfarande giltiga, men ny
lag, som ej berör de rikets lagstiftning förbehållna
ärendena, tillämpas, först sedan den antagits af
landstinget. Detta eger äfven rätt att antaga
petitionsförslag och motioner, som beröra de rikets
allmänna lagstiftning förbehållna områdena, och
skola dessa genom regeringens försorg föreläggas
riksdagen. Landstinget sammanträder årligen till
lagtima möte samt, på kallelse af landshöfdingen,
till urtima möte. Med begifvande af rikets
president kan landshöfdingen upplösa landstinget och
förordna om nya val.
Landskapsförvaltningen handhas af en
landskapsnämnd, som tillsättes af landstinget; dess ordf. bär
titeln landtråd. Under rikets allmänna förvaltning
kvarstå dock: handhafvandet af utrikesärendena,
justitieförvaltningen, förvaltningen af militära
angelägenheter, förvaltningen i fråga om statens
säkerhet, statens finansförvaltning, förvaltningen af
hälsovårdsärenden, så framt denna gäller det
allmänna öfvervakandet af hälsovården, bekämpandet
af epidemier och smittsamma sjukdomar, där detta
ej ankommer på kommunerna, förvaltningen af
statens kommunikationer samt den förvaltning, som
hänför sig till öfriga kommunikationer med
afseende på transitotrafiken och samtrafiken mellan
Å. och fastlandet äfvensom de administrativa
uppgifter, hvilka i öfrigt föranledas af sådana ärenden,
som förbehållits rikets allmänna lagstiftning. I
öfriga delar handhas förvaltningen af
själfstyrelsemyndigheterna, såvida de ej ankomma på rikets
president eller statsrådet. Med landskapsnämndens
begifvande kunna å rikets allmänna förvaltning
ankommande uppgifter tilldelas
landskapsförvaltningen, äfvensom till denna hörande uppgifter
öfverföras på republikens allmänna förvaltning.
Landskapsnämnden eger rätt att göra framställningar
om utfärdande af administrativa förordningar för
landskapet. Innan förordningar utfärdas för
landskapet i ämnen, som ej förbehållits rikets allmänna
lagstiftning och förvaltning, bör åt
landskapsnämnden beredas tillfälle att afge utlåtande i ärendet.
Genom landskapslag meddelas närmare
föreskrifter ang. valen till landstinget samt dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
