- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
501-502

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wöhlerit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

501

X-Xanthium

samt de engelska förkortningarna Xt för Christ,
Xm. eller Xmas för christmas (jul), X (n) ty för
christianity (kristendom), Xn eller Xtian för
Christian (kristen, Kristian) och Xper eller Xr
för Christopher.

X är vidare ett af de inom matematiken mest
använda tecknen för en obekant storhet, och bru-
ket däraf har äfven inträngt i det vanliga tal-
och skriftspråket; så säger man t. ex. ofta "herr
X" för att utmärka en person, hvars namn man
ej känner. - Det matematiska tecknet x för en
obekant storhet är af jämförelsevis nytt ursprung.
Visserligen har den framstående orientalisten P.
Lagarde sökt göra troligt, att x egentligen är be-
gynnelsebokstafven i ordet xei, den spanska tran-
skriptionen af ett arabiskt ord, som uttalas sjej
och betyder "sak" och hvarmed araberna ut-
märkte första digniteten af en obekant storhet (se
K. J. Malmstens uppsats härom i "Nordisk tidskr.",
1883), men denna förklaring saknar all historisk
grund. I själfva verket begagnade de matematiske
författarna i Europa under renässansen och den
nyare tidens början helt andra tecken för obekanta
storheter, och först Cartesius (163?) införde bruket
att beteckna sådana storheter med de sista bok-
stäfverna (z, y, x] af alfabetet. Att x och ej z
sedan kommit att företrädesvis användas, torde bero
på en ren tillfällighet. - Inom matematiken
nyttjas x äfven för att beteckna abscissan i ett
rätlinigt axelsystem (absciss-axeln kallas därför
också Æ-axeln) och som tecken för en variabel stor-
het i allmänhet.

X, signatur. Se L u d v i g F i l i p 2, sp. 1273.

Xalapa [cha-], äldre form för J al apa (se d. o.).

Xalisco [cha-], äldre form för Jalisco (se d. o.).

Xanrof, pseudonym. Se Fourneau.

Xanten [sa’n-], stad i preussiska Rhenprovinsen,
reg.-omr. Dusseldorf, 2 km. v. om Rhen, knut-
punkt för två järnvägslinjer. Omkr. 4,300 inv.
Den femskeppiga katolska katedralen S:t Viktors-
dom (uppf. 1213-1525), ett mönster af gotisk bygg-
nadskonst, grundlades enligt sägnen af Konstantin
den stores moder Helena och restaurerades 1861-
68. Museum för romerska antikviteter. Lärarinne-
seminarium ; landtbruksskola och flera fabriker.
I trakten finnas många romerska fornlämningar. -
X. har uppstått ur den af Drusus anlagda be-
fästa romerska kolonien Castra vetera, tillhörde
under en del af medeltiden ärkestiftet Köln och
förenades 1481 med Kleve. I X. slöts 12 nov.
1614 ett preliminärt delningsfördrag i den jiilich-
kleveska arfstvisten mellan Brandenburg och Pfalz-
Neuburg. E. A-t.

Xantènfärgämnen, kem. (jfr T j ä r f ä r g e r,
där genom tryckfel står xantinfärgämnen), en klass
af färgämnen, som kunna anses som derivat af de

med kolvätet difenylmetan, CH2c^X6 tt5, nära sam-
manhängande syrehaltiga ämnena xanten, hvars

formel är

och santun (se Pyron). Xantenfärgämnena äro

vanligen utmärkta genom stark fluorescens, som
anses bero på, att de innehålla en pyronring (se
xantons formel i art. Pyron). Hit höra rodami-
nerna, fluorescein, eosin, erytrosin, rose bengale,
gallein, indiskt gult m. fl. K. A. V-g.

Xanthela^ma (af grek. xantho’s, gul), Xan-
t ö m, med., en art hudtumörer af en egendom-
lig, halmgul färg, hvilkas natur ännu icke är
fullt uppklarad. Vanligast förekomma de på
ögonlocken, där de ofta sitta symmetriskt mest
vid inre ögonvrån som små runda eller halfmån-
formiga, gula, platta fläckar, som icke förorsaka
något obehag (X. planum), men de kunna äfven
uppträda hvar som helst på kroppen, mest vid de
stora ledgångarna, knän och armbågar, och bilda
stora tumörer (X. tuberosum). Om deras ursprung
vet man blott, att de å ena sidan uppträda i
samband med sockersjuka (X. diabeticorum), å
andra sidan stundom kunna bero på lefversjukdo-
mar. De små xantomen kunna lätt förstöras genom
lokalbehandling (bränning med galvanokauter, elek-
trolys); vid de större blir framför allt viktigast att
finna och behandla grundorsaken (socker, lefver-
sjukdom). L. Mbg.

Xanthi, stad i västra Tracien, 1913 afträdd till
Bulgarien, efter Världskriget ockuperad af Grek-
land, ligger 46 km. n. ö. om Karala, 33 km. n. ö.
om mynningen af Mesta-floden (Karasu). Omkr.
14,000 inv. (1905). Staden är berömd för sin
tobakstillverkning. Den är amfiteatraliskt byggd
vid foten af Kära Oghlu Tepe (1,300 m.); på
flodslätten längre i s. ligga ruinerna efter det
gamla Abdera. A. N-d.

Xanthi’ppe (grek. SavMnnri), Sokrates’ hustru,
har blifvit ryktbar för sitt häftiga lynne och sin
grälsjuka, hvarför namnet X. (dess svenska form
har blifvit Xantippa) brukar användas för att be-
teckna en hustru, hvilken genom nämnda egenska-
per gör lifvet mindre angenämt för sin man. Den
verkliga X. synes dock enligt skildringarna hos
Platon och Xenofon äfven ha haft sina goda sidor
och i grunden varit sin man uppriktigt till-
gifven. A. M. A.

Xanthippos (grek. Eáv&uzjrog, lat. Xanthifppus).
1. Atensk statsman och fältherre, fader till
Perikles, understödde Kleisthenes i hans reform-
sträfvanden, men är i synnerhet bekant genom
den vid Mykale (479 f. Kr.) vunna sjösegern öfver
perserna. - 2. Lacedemonier, hvilken som anfö-
rare för legotrupper under första puniska kriget
(264-241 f. Kr.) trädde i kartagisk tjänst, reorga-
niserade Kartagos krigsmakt och som öfverbefälhaf-
vare för denna tillfogade romarna under Regulus
stora förluster. 1-2. A. M. A.

Xa;nthium L., bot., ett örtsläkte inom fam.
Compositæ, af d. Tubulifloro, som har många rör-
formiga hanblommor och 2 kronlösa honblommor
i särskilda monoika korgar. Honkorgarnas holkar
utväxa och tillhårdna slutligen kring frukterna och
äro kroktaggiga. X. spinosum nar vid de treklufna
bladens bas ett par kraftiga tredelade taggar.
Denna antagligen urspr. sydamerikanska art har
spridt sig vida omkring och träffas i Sverige till-
fälligtvis på ballastplatser. Dess taggiga sken-
frukter fastna i fårens ull och förminska dess värde;
i Syd-Afrika ha därför lagbestämmelser för växtens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free