Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wöhlerit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X är den tjuguförsta bokstafven i det ur-
sprungliga latinska alfabetet och den tjugu-
tredje - eller, i fall v och w räknas hvart
för sig, den tjugufjärde - i det vanliga europeisk-
latinska alfabetet. Af det ursemitiska alfabetets
fyra tecken för s-ljud (se S) nyttjades sämekh i
den s. k. östliga 1. joniska gruppen af de grekiska
alfabeten för att beteckna k (h) + s (£), under det
att i den västliga gruppen äldst ks uttrycktes med
KO, %o, sedan med det i den östliga förekom-
mande tecknet för / (kh), hvaremot sammastä-
des / uttrycktes med den östliga gruppens tecken
för ps (ip). Det äldsta tecknet för sämekh var
± (på Mesa-inskriften), som medelst flera mellan-
former (den vanligaste -j-) utvecklats till de van-
liga grekiska typerna E, £ (namn ksi). Äfven
vissa ur den västra gruppen utgående grekiska
alfabet i de grekiska kolonierna i södra Italien
och på Sicilien ha på sámekh’s plats ett tecken
CD, som tydligen är att härleda därur, men som
användes endast som taltecken (= 15). Som öfver-
flödiga kommo dessa tecken ej till nämnvärd
användning i de ur det grekiska alfabetet här-
ledda Wulfilas gotiska och båda fornbulgariska
alfabeten. I cyrilliska alfabetet träffas visserligen
en ur den grekiska minuskeln £ utvecklad form,
som mest förekommer som taltecken för 60, annars
ytterst sällan (med ljudvärde ks). I det gotiska
alfabetet förekommer X blott som taltecken för
600 och (med ljudvärdet k) i några lånord, t. ex.
Christus. - Latinska alfabetet har utgått från
den grekiska västra (doriska) gruppen, där den
äldsta på inskrifter förekommande formen för x
är +’ som utvecklats till den inom nämnda
alfabet vanligaste formen X och i den östra grup-
pen, med ljudvärde kh, ledt till de vanliga for-
merna X och /. Den i latinska alfabetet inlånade
formen för a; är X (den vanligaste i de grekiska
inskrifterna), hvarur den latinska tryckstilens (X
och x) äfvensom frakturstilens såväl majuskel- som
minuskelformer (3£ och £) genom olika mellanstadier
utvecklat sig. I det ur det grekiska och i mindre
mån det latinska alfabetet härstammande german-
ska runalfabetet kom z-tecknet till användning
för frikativt g (se G). - Det moderna ^-tecknet
används ej sällan i vetenskapliga transkriptions-
alfabet och då oftast för perspirerad velar frikativa
(ch i ty. dach). - Tecknet X, x är 1. a) i all-
mänhet i de språk, som upptagit detsamma, tecken
för ljudförbindelsen ks; i eng. har det också
ljudvärdet gz (g 4- tonande s) i inljud före tryck-
stark vokal, t. ex. anxiety, examine, example
o. d.; så äfven i fr.: uddljudande i namn som
Xaver, Xerxès, inljudande i ex- före vokal, t. ex.
exact, exhibiter o. d. 6) tecken för ks (k + sch-
ljud), i eng. inljudande före trycksvagt u: luxury
(= xi i t. ex. anxious, connexion o. d.); 2. a)
tecken för s-ljud, uddljudande i sv., t. ex. Xerxès,
inljudande i fr., t. ex. soixante, dix-sept, i
några namn, t. ex. Auxerre, Bruxelles, Xerxès
o. d., samt tonande deuxième, dixième, dix-huit,
dix-neuf, aux^armes; i eng. uddljudande i
grek. namn, Xenophon, Xerxès o. s. v. b) äldre
tecken för c¾-ljud i sp., t. ex. Don Quixote
o. d. (I spanska ortografien är sedan 1815 bok-
stafven x ersatt med j.) 3. I fr. är # i slutljud
för det mesta stumt, särskildt som pluralmärke,
där det representerar fnfr. s efter ursprungligt l
(nu u), t. ex. chevaux plur. till cheval. Sedan har x
utan historisk grund tillsatts som "stum" konsonant
i vissa fall, t. ex. plur. bijoux, cailloux, hiboux,
joujoux o. d. - Rörande den fonetiska beskaffen-
heten och den historiska utvecklingen af de med
det gemensamma tecknet i x betecknade två ljuden
k och s se dessa bokstäiver. K. F. J. (Ad. N-n.)
Som romerskt taltecken är X = 10 (och adderas
i denna betyd, med andra siffror, t. ex. XI = 11,
XIV = 14, XIX = 19, XX = 20, XXX = 30,
eller ock anger subtraktion framför L och C:
XL = 40, XC = 90) samt X = 10,000, hvar-
jämte X nyttjades som tecken för denarius (= 10
as) och, i äldre medicinska skrifter, för l uns.
- På äldre franska mynt betecknar X myntnings-
orterna Amiens eller Aix. - I kanoniska rätten
betecknar X den första delen af dekretalerna. -
X och X P, d. v. s. de grekiska majusklerna
X (Ch) och P (R), äro vanliga förkortningar för
Ghristus, Kristus (se vidare Kristusmono-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
