Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vite ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
865
Vite-Vitelíi Vitellozzó
866
Dock kan ett aítaladt vite, om det är uppenbart
obilligt och ej biifvit i godo erlagdt, af rätten på
begäran "nedsättas efter ty skäligt pröfvas". Inom
processrätten - såväl den judiciella och exekutiva
som den administrativa - används föreläggande
af vite från offentlig myndighets sida som ett
sätt att tvinga parter eller andra att åt-lyda
myndighetens förordnande, vare sig det är fråga
om sådant, som under processen skall iakttagas
(personlig inställelse, afläggande af vittnes-:mål,
återställande af delgifna handlingar o. s. v.),
Celler om fullgörandet af ett slutligt utslags
inne-’håll. Slutligen begagnas inom straffrätten ordet
vite för att beteckna sådana för öfverträdandet af
allmänna föreskrifter stadgade ansvarspåföljder,
som mera afse att förmå dem, som vederbör, att
ställa sig föreskriften till efterrättelse än
att utgöra en efter öfverträdelsens beskaffenhet
lämpad bestraffning. Särskildt förekommer denna
benämning med afseende på de ansvarspåföljder, som de
förvaltande myndigheterna i vissa fall ega stadga för
åsidosättande af påbud, hvilka af dem meddelas. En
vidsträckt befogenhet i detta afseende tillkommer
K. M:ts befallningshafvande, hvilken myndighet till
upprätthållande af "allmän ordning och säkerhet" eger
stadga viten i sådana fall, där ansvar icke är i lag
bestämdt. I motsats till det civilrättsliga, af talade
vitet, hvilket tillfaller den borgenär, som betingat
sig detsamma, utgå de process- och straffrättsliga
vitena, liksom böter, till kronan, emellanåt med rätt
för åklagare till en del af beloppet, och förvandlas
vid bristande tillgångar hos den betalningsskyldige
till fängelse. J-
H-r. (C. G. Bj.)
Vite, T. d el l a. Se Vit i.
Vite, Giovanni d e 11 e. Se M i el, J.
Vitebsk. 1. Förutvarande guv. i Väst-Ryssland kring
Dunas mellersta lopp, s. ö. om Livland. 45,167
kvkm. 1,984,800 inv. (1915), till 65
proc. hvitryssar, 20 proc. letter, 10 proc. judar
och 4 proc. polacker. V. bildar till större delen
ett typiskt moränlandskap, skogrikt och betäckt med
en stor mängd småsjöar (öfver 2,000) om en sammanlagd
areal af 1,183 kvkm. Hufvudfloden är Duna, som rinner
längs södra gränsen och medelst sin biflod Ulla är
förenad med Dnjepr genom Beresinakanalen. Jordbruket
är hufvudnäring, men spannmålsafkastningen är
dock ganska ringa. Linodlingen har däremot varit
omfattande; lin och trävaror ha utgjort landets
främsta exportvaror. Efter Världskriget ha de tre
västra distrikten (omkr. 13,750 kvkm.) slutit sig
till den 18 nov. 1918 i Riga proklamerade fristaten
Lettland (Latwija). – 2. Hufvudstad i ofvannämnda
guv., belägen vid Düna och den där utfallande
Vitba. 108,909 inv. (1913), däraf omkr. hälften
judar. V. nämnes första gången 1021 och tillhörde
då furstendömet Polotsk, men var därefter ett par
århundraden hufvudort i ett eget furstendöme, som
1320 förenades med Litauen.
1–2. A. N-d.
Vitell?ria Gärtn., bot., trädsläkte af fam. Sapo-taceæ
med 15 arter i tropiska Amerika. Den mest bekanta
arten är V. mammosa, marmelad-träd.et, inhemskt i
Västindien och odladt i tropiska Amerika och Asien
för sina välsmakande frukter, som äro l dm. långa,
äggrunda, rostfärgade bär med l-3 stora frön. Af
ven bären
Tryckt den 5/« 21
af de flesta andra arterna ätas och säljas liksom de
stora blåsyrehaltiga fröna på torgen. G. L- m.
Vitell?n. O v o v i t e 1 1 ? n, kem., proteinämne (se
d. o. I f), ett i ägg-gula förekommande ägghvit-ämne,
hvars natur ännu är tämligen outredd. I ägggulan
finnes det intimt blandadt, kanske kemiskt förenadt,
med lecitin och ger vid digestion med magsaft en
olöst återstod af nuklein. Vitellin hör därför
till nukleoalbuminerna (se Nukleopro-teiner);
det är olösligt i vatten, men löses af 10
proc. koksaltlösning, ur hvilken lösning det fälles
genom utspädning med vatten, vidare ì mycket utspädd
saltsyra och i alkaliska vätskor. Lösningar af
vitellin koagulera vid 70°- -75°. P. T. C.*
Vite^lius. Aulus, romersk kejsare, f. 24 sept. 15
e. Kr., d. 21 dec. 69, var son till ståthållaren
i Syrien under Tiberius, L. Vitellius, som vunnit
framgångar mot parterna. V. var ej alldeles utan
duglighet, men hade tidigt redan hos Tiberius på
Capri hängett sig åt yppighet och utsväfningar,
hvilka han fortsatte under Nero, själf krypande för
kejsaren. Han sändes som legat till Ger-manien och
bleí af de själfsvåldiga legionerna, som ej tålde
Galbas upphöjelse, utropad till kejsare i början
af jan. år 69. Efter Galbas mord fick han strida
med Otho, som dock, besegrad vid Betriacum af V:s
fältherrar Cæ-
dna .°°h /,alenS; S** Kejsar ViteUius’ bild på ett
Sig sjalf döden (april romerskt bronsmynt.
69). V., som då ännu
var på vägen, fortsatte långsamt sin färd till
Rom. Både i Rom och i det of riga Italien förö
soldaterna fram med det fräckaste själfsvåld, och
den tröge och vällustige kejsaren var ej mannen att
stäfja deras tygellöshet eller återställa ordning och
säkerhet, oaktadt han förstärkte pre-toriangardet. Han
tillbragte sin tid i yppighet och frosseri samt
slösade därpå bort ofantliga penningsummor. -
Snart uppstod dock en ny tronkräfvare, Vespasianus
(se denne), hvars trupper vunno en af görande seger
vid Cremona. Ej ens då kunde V. rycka upp sig, "han
höll sig gömd i palatsets park, lik ett oskäligt
djur, som ligger i tung dvala, belåtet, blott det
får sin mat, och utan tanke på det förflutna, det
närvarande eller det tillkommande". Men allt närmare
kom faran. V., som ändtligen ville underhandla,
hindrades därifrån af sina egna soldater, som
rasade i staden. Inom kort inträngde dock fienden,
och med V:s krigare var det ute. Själf dolde han
sig, men upptäckte-s och ljöt döden under pöbelns
misshandlingar. Jfr Romerska riket, sp. 741.
R. Tdh.»
Vite’lli Vitellozzo [-lå;ttså], italiensk krigare,
d. 1502, uppsatte jämte fadern Niccolo och
bröderna ett nytt slags infanteri, beväpnadt med
hakebössor. Han stred i Florens’ tjänst mot Pisa och
öfvergick senare i fransk tjänst i Apulien 1496. Mot
påfven Alexander VI kämpade V. på Orsini-partiets
sida. Vid dess fred 1500 med påfven gick V. i Cesare
Borgias tjänst. Då V. i kam-
32 b. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
