Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Watteau, Antoine - Vattel, Emmerich de - Vatteluttu - Vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sällskap i det fria (Dresdengalleriet), Musiktimme m. fl. En annan
motivkrets erbjöd honom teatern. Gillet tyckes ha
infört honom i kulissvärlden. Han målade typer
och scener ur komedier, den italienska truppens
afresa, de båda motstyckena Kärlek på den
franska teatern och Kärlek på italienska teatern
(båda i Kaiser-Friedrich-museum i Berlin). Bland
karaktärstyper ur maskkomedien är i första rummet
att nämna Gilles, pierrot, målad i helfigur och
kroppsstorlek jämte några bifigurer (Louvre). W:s
hälsa var emellertid undergräfd af en smygande
lungsjukdom; han flyttade från Crozat, gjorde 1719
en resa till London — sannolikt för att söka bot för
sitt lidande —, men återvände till Paris sommaren
1720. Nu målade han åt sin vän konsthandlaren
Gersaint en skylt till dennes försäljningslokal vid
Pont neuf. Det blef en helt realistisk framställning
af butiken med dess tafvelklädda väggar och dess
publik af eleganta herrar och damer. Man konverserar
vid disken, medan taflor framvisas och andra inpackas
—, en hvardaglig scen ur lifvet i Paris, målad med
liffull och spirituell pensel, med ett behag och en
elegans, som ej ens W. själf öfverträffat. Gersaints
skylt (Fredrik II:s samling) blef hans sista betydande
verk. En vän gaf honom gästfrihet på landet i Nogent
utanför Paris. Han målade till det sista. Bland
arbeten, som han nu utförde, var Kristus på korset
för samhällets kyrka (försvunnen).
W:s värld är ungdom, musik, svärmeri,
älskogslek. Eleganta unga par spela gitarr eller
dansa menuett, bilda grupper i gröngräset eller
lustvandra i intimt samtal under de lummiga träden,
eller beger sig hela sällskapet ned till båten,
som ligger rosenkransad och omsvärmad af amoriner,
redo att anträda färden till kärlekens ö. Typerna,
målningssättet, temperamentet i denna konst äro nya
och egenartade. Färgen är lätt och luftigt pålagd,
behandlingssättet är flyktigt och lekande, teckningen
nervös och raffineradt känslig. "Dessa improvisationer
ha sitt innehåll i sin måleriska charme, sin stämning
af dikt, af något utanför materia och verklighet,
af sinnesglöd och vemod, sorg i rosenrödt, en
melankolisk, utestängd sjuklings dröm om lifvet,
om gyllene ungdom, poesi och kärlek. I Watteaus
värld är sinnelifvet förfinadt och förandligadt,
där talar ej den starka lidelsen, alla känslouttryck
äro dämpade, återhållna och stilla. Denna värld
har han själf skapat, en förtrollad liten värld
utanför verklighetens, men som fångat något af
dat mest subtila och ogripbara i tidens väsen"
(G. Nordensvan).
W. målade äfven porträtt (Pater, i Valenciennes’
museum m. fl.). I gravyr finnes ett par
själfporträtt. — Den yppersta samlingen af W:s
målningar är den, som inköptes af Fredrik II och som
gått i arf inom preussiska konungahuset och förvaras
dels i Potsdam, dels på slottet i Berlin. Flertalet af
dem utlånades af Vilhelm II till världsutställningen
i Paris 1900, där de jämte ett antal öfriga franska
målningar ur Fredrik II:s samling prydde den tyska
paviljongen.
Förutom i Louvre och Chantilly och på andra här nämnda
platser är W. representerad af målningar i museer
i Angers, Nantes, Dijon, i Wallacemuseet i London
(9 nummer) och andra engelska samlingar. Teckningar
finnas i Louvre, British
museum, Albertina i Wien m. fl. Efter W:s död
lät Julienne utföra en stor mängd gravyrer efter
hans målningar och teckningar. De utgåfvos i 4
bd innehållande 500 kopparstick; sedan ökades
samlingen med ytterligare 300. Många af hans
längesedan försvunna målningar äro bevarade i
gravyr. Ett monument öfver W. (af Gauquié) restes
1896 i Luxembourgparken i Paris, W:s staty (af
Carpeau) är rest i Valenciennes, en byst (af Auvron)
i Nogent-sur-Marne. Såväl W:s brorson Louis W. som
dennes son François Louis Joseph W. voro målare. Den
senare, kallad "W. de Lille", f. 1758 i Valenciennes,
d. 1823 i Lille, gjorde sig känd genom med lätt hand
utförda kostymstycken och bondelifsbilder. Han är
representerad i museerna i Valenciennes och Lille.
Litt.: E. och J. de Goncourt, "L’art au XVIII:e
siècle" (1860), E. de Goncourt, "Catalogue raisonné
de l’oeuvre... d’A. W." (1875). Monografier af
J. W. Mollett (London, 1883), E. Hannover (Köpenhamn,
1888, ty öfv. 1891), P. Mantz (1891), G. Dargenty
(s. å.), Phillips (London, 1895), A. Rosenberg
(Leipzig, 1896), G. Séailles (1901), V. Josz
(1903), H. Zimmermann (i samlingen "Klassiker der
kunst", 1912) och E. Pilon ("W. et son école",
s. å.). Dessutom betydande studier af R. Dohme,
L. de Fourcaud m. fl.
G—g M.
Vattel, Emmerich de, schweizisk författare i folkrätt,
f. 1714, d. 1767, blef 1746 ambassadråd och 1758
geheimeråd i kurfurstlig sachsisk tjänst. Han är
förnämligast känd genom Droit des gens (1758; många
uppl., de bästa af Ch. Dumas 1775 och A. de Lapradelle
1916 med inledning och noter), i hvilket han gjorde
filosofen Wolfs idéer tillgängliga för statsmän och
diplomater och gaf en äfven för vår tid synnerligen
klar framställning af sin tids gällande folkrätt.
Rld.
Vatteluttu, alfabet. Se Tamil, sp. 386.
Vatten (lat. aqua, grek. hydor). Vatten ansågs i
gamla tider utgöra ett grundämne (element). Genom
Cavendish, Lavoisier, Gay Lussac och v. Humbolt
visades emellertid (i slutet af 1700- och början
af 1800-talet), dels att vatten uppkommer vid
förbränning af väte, dels att det består af
väte och syre samt slutligen, att det bildas af
exakt 2 volymdelar väte och 1 volymdel syre. Och
alldenstund 1 volym syre väger 16 gånger mera än 1
volym väte, måste viktsförhållandena bli 1 viktsdel
väte till 8 viktsdelar syre. Vattnets kemiska formel
är H2O. — Kemiskt rent vatten, d. v. s. vatten,
som är absolut fritt från hvarje inblandning af
annat ämne, förekommer ej i naturen och kan knappast
framställas med konst. Orsaken härtill är, att vatten
i sig upptar gaser och alla möjliga andra ämnen,
med hvilka det kommer i beröring. Särskildt ha
svårigheterna att erhålla rent vatten gjort sig
märkbara vid vetenskapliga undersökningar öfver
elektrisk ledningsförmåga. Beträffande andra
egenskaper hos vattnet (genomskinlighet, täthet,
specifikt värme, frys- och kokpunkt m. m.) göra sig
spårvis förekommande inblandningar ("föroreningar")
mindre märkbara. Rent vatten säges ega blå färg (i
djupt lager). Vikten af 1 kubikdecimeter vatten af +
4° C., utgör viktsenheten kilogram. Vattnet eger sin
största täthet vid + 4° C. och blir alltså lättare,
vare sig det uppvärmes eller afkyles från + 4°, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
