Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskap, som spelar en högst viktig roll med afseende
på jordens klimat — den är orsaken till,
att sjöarna ej bottenfrysa. Af stor betydelse för
såväl jordens som de enskilda ländernas klimat är
äfven vattnets stora egentliga värme, till följd
hvaraf värme dels magasineras i haf, sjöar och
vattendrag, dels fördelas med hafsströmmarna från
region till region. Liksom vikten af en viss rymd
vatten utgör enheten för vårt allmännaste viktsystem
(metersystemet), så har man användt andra förhållanden
hos vattnet för att erhålla lämpliga enheter för andra
mätningar. Vattnets fryspunkt (0°) och kokpunkt (+100)
äro utgångspunkter vid gradering af vår vanliga
100-gradiga (Celsius-) termometer; den myckenhet
värme, som förmår uppvärma 1 kg. vatten 1 grad
C., är enheten för värmemängd och benämnes kalori
(Cal.) l. "värmeenhet" ("v. e."). Härmed sammanhänger
nära vattnets egentliga värme, hvilket är den enhet,
med hvilken alla andra ämnens egentliga värme plägar
jämföras. Äfven för egentlig vikt ger vattnet
den vedertagna enheten. I afseende på elektrisk
ledningsförmåga anser man, att rent vatten är oledare
för elektricitet. Man har visserligen ej lyckats
bereda vatten, som varit oledare för elektriciteten,
men har dock kommit ganska nära. Om man antar,
att en viss elektrisk ström, som genomgår en viss
kvicksilfverpelare, betecknas med 100,000,000,000,
så har man för en likadan vattenpelare af det bäst
renade vatten kommit ned till 2 1/2. Det i naturen
förekommande renaste vattnet (ren, smält snö)
motsvarar omkr. 40 och regnvatten 180. För sjö-,
flod- och källvatten — för att ej nämna hafsvatten —
finner man ofantligt mycket större tal.
Vattens betydelse för kemiska och biologiska
processer. För att på ett lättfattligt sätt visa
vattnets betydelse för kemiska processer erinras
om ett i handeln förekommande preparat, som plägar
benämnas "fräspulver" och som man använder för att
erhålla en musserande dryck genom att hälla öfver
det vatten. Fräspulver är en blandning af vin-
eller citronsyra e. d. med bikarbonat. Så länge
pulvret är torrt, sker ingen inverkan mellan de båda
ämnena; men då vatten tillsättes, inträder häftig
kolsyrebildning i vätskan. Det nu antydda förhållandet
upprepar sig, hvarhelst alldeles torra blandningar
af än så reaktionskraftiga ämnen förefinnas. Först
då vatten tillkommer, inträder reaktionen, som kan
vara t. o. m. så häftig, att explosion inträffar. Den
teoretiska förklaringen till det nu angifna länge
kända förhållandet tillhör den moderna fysikaliska
kemien. Vattnets betydelse för allt lif är så kändt,
att den knappt behöfver nämnas. Från de lägsta
organismerna till de högsta kräfva alla för sin
utveckling vatten.
Vattnets förekomst i naturen. Jordens stora
vattenförråd är oceanen eller världshafvet (22/30 af
jordens yta upptas af vatten; se Jorden, sp. 128—129,
fig. 2—5). Därifrån härstammar ytterst allt vatten,
i det att detsamma afdunstar från hafvet och
åter söker sig ned dit efter att ha som nederbörd
(se d. o.), i form af regn, snö, rimfrost eller
hagel, fallit till jorden och därvid fyllt sjöar,
vattendrag och markens porer med vatten. Oceanens
vatten innehåller i lösning sådana ämnen, som vatten
kan utlösa ur jordlagren och som icke åter utfalla, om alla
dessa ämnen få inverka på hvarandra. Det sålunda
i hafsvattnet befintliga "hafssaltet" uppges
innehålla 32 grundämnen, hvaraf dock ett fåtal ingår i
afsevärdare myckenheter. Viktigast bland dem äro klor,
natrium, sulfat-ioner och magnesium. Hafssaltets
sammansättning är icke alldeles lika i alla delar
af världshafvet, dock äro variationerna icke
synnerligen stora i fråga om de öppna delarna af
världshafven. Däremot visa instängda delar af hafvet,
t. ex. Östersjön, en något olika sammansättning hos
saltet. Haf, som ej kommunicera med oceanen, ega ett
helt olika sammansatt salt, t. ex. Kaspiska och Döda
hafven. Efter en af Arrhenius gjord sammanställning
meddelas nedanstående medelsiffror, hvarvid till
jämförelse medtas äfven Kaspiska och Döda hafven.
| Procent af hafssaltet | ||||||||
| Klor | Natrium | Sulfat-ioner | Magnesium | Kalcium | Kalium | Karbonat-ioner | Brom | |
| Oceanen i allmänhet | 55,29 | 30,59 | 7,69 | 3,73 | 1,20 | 1,11 | 0,21 | 0,18 |
| Atlanten | 55,20 | 30,26 | 7,91 | 3,90 | 1,24 | 1,11 | 0,21 | 0,18 |
| Östersjön | 55,01 | 30,47 | 8,00 | 3,53 | 1,67 | 1,00 | 0,14 | 0,18 |
| Kaspiska hafvet | 42,04 | 24,70 | 23,99 | 5,97 | 2,29 | 0,56 | 0,37 | 0,05 |
| Döda hafvet södra delen | 67,39 | 5,50 | 0,24 | 15,92 | 6,64 | 1,68 | — | 2,72 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
