Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 575-576 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Van (Armenien) - Vana

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett halft förfallet citadell (se fig.). Detta har dock
strategisk betydelse genom sitt läge vid föreningen
af två militärvägar, som därifrån utgå mot v. till
Mindre Asien och mot s. till Mosul och Mesopotamien.
En särskild hamn, Avantz, är belägen vid
V.-sjön. Själfva staden är omgärdad af gamla murar,
men utanför dessa mot ö. befinner sig förstaden
Aigestan, kallad "trädgårdarna", emedan hvarje hus
har sin trädgård eller vingård. Tills. med Aigestan
räknade V. före Världskriget inemot 50,000 inv.,
hvaraf 3/5 armenier och 2/5 turkar, och hade ej
obetydlig inhemsk industri, tillverkning af ylle-
och bomullsväfnader, mohair och tvål. Till följd
af antagonismen mellan turkar och armenier har
V. lidit svårt såväl under den äldre regimen
som under ungturkarnas armeniermassakrer mars
1908. Under Världskrigets andra år blef ställningen
för armenierna ytterligare försvårad. Ryssarna
besatte V. 19 maj 1915, men turkarna togo tillbaka
det 11 aug. för att den 15 i s. m. åter utrymma
denna ort. Sedermera utkämpades strider s., v. och
s. ö. om Vansjön 20 jan. 18, 22, 23 och 25 aug. samt
22 dec. 1916. Ryssarna, som nu utrymt V., återtogo
det 17 mars 1917 och öfverlämnade det sedermera
åt armenierna, från hvilka turkarna sedan togo
det 7 april 1918, men måste den 20 i s. m. åter
uppge det. Med det kaos, i hvilket f. n. Mindre
Asien befinner sig, är det svårt att yttra sig om
det för handen varande läget. I hvarje fall är den
armeniska befolkningen i högsta grad reducerad. —
V. var redan under assyrisk tid hufvudstad för
ett nationellt rike, och från denna tid stammar en
mängd kilskriftinskriptioner. Äfven från senare
tid ha flera inskrifter funnits såväl inom staden
själf som i närmaste grannskapet. Mest ryktbar är en
trespråkig inskription från Xerxes’ tid på själfva
citadellets klippa. Tätt invid "trädgårdarna" ligger
Toprak Kale med ett gammalt eldsdyrkartempel och
den s. k. "Mithridates’ port" med gamla gudanamn
inhuggna i klippan. Se K. F. Johansson, "De nyaste
upptäckterna i Armenien" (i "Ymer", 1900).

Del af Vans kalkstensklippa.

1—2. A. N—d. 3. A. N—d. L. W:son M.

Vana, psyk., den disposition till vissa kroppsrörelser
eller själsfunktioner, som uppstår genom öfning
(se d. o.), d. v. s. därigenom, att samma rörelse
eller själsfunktion förut förekommit i individens
lif och därför efteråt lättare utlöses. Darwin
antar, att vanorna kunna ärfvas, och söker därigenom
förklara instinkternas uppkomst, hvilket däremot står
i strid med andra forskares förnekande af förvärfvade
egenskapers ärftlighet (se Weismann, A.). Sannolikt
beror vanan på den kroppsliga organismens (särskildt
nervsystemets) "plasticitet", d. v. s. dess egenskap
att kunna förändras och att sedan i viss mån präglas
af den inträdda nya egenskapen, så att denna gör sig
gällande vid organismens framtida verksamhet. För
vanan gälla följande lagar (W. James och K. Groos):
1. När man på ett visst sätt reagerat på en gifven
anledning, uppstår en disposition att vid samma
eller liknande anledning åter reagera på samma
sätt. Minnesreproduktionen på grund af idéassociation
(se d. o.) är ett specialfall däraf. 2. Äfven utan
upprepning af samma anledning kan uppstå en benägenhet
att upprepa den invanda verksamheten. Särskildt
gäller detta om barn, som t. ex. ofta upprepa det
senast inlärda ordet och ej tröttna att entonigt
fortsätta samma lek eller höra samma saga. 3. Ju
flera gånger en verksamhet upprepas, desto starkare
blir vanan. 4. Ju starkare vanan blir, desto mera
mekaniseras verksamheten i fråga. Den verksamhet,
som först fordrade medvetande och afsiktlig vilja
för att rätt kunna utföras, kan sedan "gå af sig
själf" omedvetet och oafsiktligt, blott den ej möter
yttre eller inre hinder. Rörelserna närma sig på
så sätt allt mera karaktären af reflexrörelser (se
Reflex). 5. När den invanda rörelsen möter hinder,
väckes uppmärksamheten, och den afsiktliga viljan
bringas att ingripa. På så sätt kan ny anpassning ske
och måhända en ny vana uppstå. Redan af det sagda
framgår, hvilken stor betydelse vanan har för alla
lefvande varelser. Människan skulle ej kunna lefva
ett mänskligt lif, om icke det mera medvetna
och afsiktliga själslifvet kompletterades af en
under individens utveckling alltmera omfattande och
bättre anpassad vaneverksamhet, som delvis tages
i medvetandets tjänst, delvis fortgår bredvid
det. Flertalet af de tankar vi tänka äro vanetankar
(upprepningar af hvad vi förut tänkt)
eller nytänkt enligt invanda tänkesätt. Äfven våra
åsikter bildas till en mycket stor del på liknande
vis, ofta genom inflytelser från vår omgifning eller
den tidning vi läsa. Vår vilja ledes i flertalet fall
af invanda motiv, och dess utförande i yttre handling
sker vanligen medelst genom vana mekaniserade rörelser
(vanerörelser). Allt kroppsligt yrkesarbete utföres
genom sådana rörelser. I pedagogiskt hänseende
är därför vanan af den största betydelse. Så väl
uppfostran af andra som själfuppfostran består
till största delen i utbildande af goda vanor och
utrotande af dåliga, skadliga vanor (ovanor). Det
sistnämnda sker säkrast genom ett tvärt afbrott och
konsekvent inöfning af annan vana, hvars utlösande
utesluter den förra, hvarvid man söker sitt stöd
i så många och starka motiv som möjligt för det
önskade handlingssättet och mot det, som man vill
upphöra med. Därvid kunna t. ex. afläggande af löfte,
hot om straff eller hopp om belöning användas såsom
afsiktligt framkallade motiv. Äfven i etiskt hänseende
äro vanorna betydelsefulla. Den sedliga karaktären
måste, såsom redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>