Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vampyrer (zoologi) - Wamrime - Vamstöt - Van (preposition) - Van (Armenien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är synnerligen starkt utveckladt, hästskoformigt
framtill, lansettlikt baktill (se fig. a, hufvud af
Phyllostoma hastatum). Liksom hos de följande är hakan
försedd med större eller mindre vårtor. Alla lefva af
insekter; flertalet, däribland samtliga större former,
förtär dessutom frukter. Hithörande flädermöss torde
sålunda ej göra skäl för den benämning ("vampyrer"),
som äldre naturforskare gett dem. Den största af
alla amerikanska flädermöss, Vampyrus spectrum,
lifnär sig uteslutande af frukter, medan en mindre,
Macrotus Waterhousii, stundom tycks förgripa
sig på mindre flädermöss (se Phyllostoma). 3)
Glossophagæ utmärkas genom långt utdragen nos,
lång, utsträckbar tunga och smala kindtänder. De
undre framtänderna äro förkrympta och falla stundom
tidigt ut. Sju släkten med tillsammans omkr. tio
arter bilda denna grupp. Förmedelst den långa tungan
förmå dessa djur utsuga de mjuka inre delarna af
frukter äfvensom att bemäktiga sig insekter ur
vissa blommors långa kalkar. 4) Stenodermata. I
motsats till de näst föregående ha hithörande former
kort och bred nos. Hudbihangen på nosen äro ofta
mindre utvecklade än hos de förra. Den mest groteska
fysionomi, som öfver hufvud taget förekommer inom hela
däggdjursklassen, utmärker en hithörande flädermus,
Centurio senex (se fig. b). Yttre svans saknas, och
flyghuden mellan de bakre extremiteterna är, liksom
hos föregående underfamilj, svag. Kindtändernas
tuggyta bildar ej en w-formig figur, utan är
spetsknölig och mer eller mindre kvadratisk. Kronans
yttre kant är skärande; kindtänderna ha en viss
likhet med dem hos Gamla världens Pteropi (se
Flyghundar). Medan födan hos flertalet af hithörande
flädermöss (tjugu arter fördelade på nio släkten)
består af frukter, lifnär sig en liten grupp,
Desmodonta (innefattande släktena Desmodus, se
fig. c, och Diphylla, med hvardera en
art), som det tyckes, uteslutande genom att suga blod
af lefvande djur. Flera drag i deras organisation
förråda detta deras lefnadssätt. Sålunda äro de
två öfre framtänderna mycket stora, skärande och
synnerligen väl egnade att bibringa ett sår i huden
(se fig. d, som visar fram- och hörntänder af Desmodus
rufus). Kindtänderna ha en smal, skarpkantad krona,
som torde motsvara endast ytterkanten af kindtänderna
hos öfriga Stenodermata. Äfven matsmältningskanalen
är mycket afvikande. Matstrupen, som är mycket trång,
öppnar sig i en liten, föga markerad magsäck. Den del
af magsäcken, som motsvarar den s. k. pylorus-delen
(se Mage) hos andra däggdjur, är här utdragen till
ett långt, tarmlikt bihang. Dessa djur suga blod af
större djur och förorsaka dem ganska mycket obehag,
mindre genom blodförlusten än genom den inflammation,
som genom yttre omständigheter kan tillkomma (hos
hästar t. ex. genom sadeltryck). Att det
verkligen är en art, Desmodus rufus (fig. c),
tillhörande denna grupp, som åstadkommer dylika
sår, har genom Darwin blifvit ådagalagdt. Hans
tjänare grep nämligen ett dylikt djur, medan det
höll på att suga blod af en häst. Några svårare
sår förmår dock hvarken denna eller någon annan
flädermus bibringa större djur. De motsvara således
endast i mycket ringa grad den föreställning
myten fäst vid ordet vampyrer (se Vampyr).
L—e.
 |
| a |
|
| b |
|
| c |
|
| d |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
