Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiberius. T. III Apsimaros - Tiebsti (arab.) l. Tu - Tibet, landområde i Central-Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstantinopel. T. blef liksom Leontios,
efter en skymflig förevisning på gatorna och i cirkus, halshuggen,
1—2. J. C.
Tibesti (arab.) l. Tu (infödingarnas benämning =
klippa), ett först genom G. Nachtigals resor (1869)
närmare kändt område i östra Sahara, s. s. ö. om
Fessan, mellan 18° och 22° n. br. samt mellan 14°
och 19° ö. lgd. Areal omkr. 260,000 kvkm. Den centrala
delen af T. består af ett bergland om ungefär 105,000
kvkm., som i n. v. sammanhänger med nordligare
bergskedjor och i sydöstlig riktning genomdrages
af en dolomitkedja, Tarso, som efter Nachtigals
resa ansetts nå 2,400 m. höjd i en regelbundet
formad vulkankägla Tusidde. Franske kommendanten
Tilho, som hösten 1915 berest och undersökt södra
delen af T., har som områdets högsta spets (höjd
ö. h. mer än 3,000 m.) angett en utslocknad vulkan
Enni-Kussi. Berglandet innehåller åtskilliga ej
verksamma vulkaner och kratrar samt flera varma
källor. Nederbörd saknas icke alldeles något år och
framkallar i de mot v. utstrålande dalarna och den
östliga dalen Bardaï en torftig växtlighet af gräs och
stäppbuskar, tillräcklig för infödingarnas hjordar af
getter, får, åsnor och kameler. Befolkningen, hvars
antal af Nachtigal uppskattats till högst 12,000,
utgöres af tibbu (se d. o.), som jämte boskapsskötsel
idkar någon odling af säd (hvete, durra och duchn),
bönor, meloner o. d. I tibbuernas ekonomi spela äfven
dadelpalmen och dumpalmen stor roll, ehuru den förra
icke förekommer i sådan mängd som i Fessan. Kameler
uthyras af infödingarna för bruk på karavanvägen
Mursuk—Tsad, och med Fessan (i n.) ha de haft den
lifligaste förbindelsen. Karavanvägen från Fessan
utmed Tibestibergens sydvästsida till Borgu och det
ö. om Tsadsjön belägna Wadai har föga begagnats,
emedan främmande här utsatts för plundring. Kort
före Världskrigets utbrott företogs emellertid
från Tripolis—Tsadleden en af general Largeau ledd
krigsexpedition till Tibesti, som medförde, att
detta underkufvades och ockuperades af fransmännen.
I början af 1916 införlifvades T. och omgifvande
länder administrativt med Franska Väst-Afrika. —
Hufvudorter i T. äro Bardaï (i n. ö.) och Tao (i s.).
H. W—k.
Tibet, landområde i Central-Asien (se karta till
art. Asien), begränsas i v. af Pamir och i n. samt
s. af de från denna centrala fjällkomplex utgående
väldiga bergskedjorna Kwen-lun och Himalaya; i ö. är
ej gränsen så skarpt orografiskt markerad, men kan
sägas framgå öfver de stora östasiatiska flodernas
källområden. De länder, som omge T., äro sålunda i
v. Kashmir och Ladak, i n. Turkestan och i s. Indien,
Nepal och Bhutan samt i ö. Kina.
T. är jordens högst belägna landområde, omfattande
omkr. 2,100,000 kvkm. Det kan bäst liknas vid en
högfjällsplatå, öfver hvilken de i ö.—v. strykande
bergskedjorna framstå som ett system af vågor eller
dyningar. Fjällplatåns medelhöjd är i ö. omkr. 5,000
m., och bergsryggarna nå i allmänhet där upp till
5,500 m. med enstaka toppar till 6,000 à 7,000 m. I
v. är platåns medelhöjd 5,200 m., visande en ytterst
svag lutning af hela fjällkomplexen mot ö. Hedin
anser vidare, att medelhöjden är större i norra än
i södra T. och att området mellan Arka-tag i n. och Tang-la i s. (mellan
ungefär 35 1/2° och 33° n. br. samt 87° och 92° ö. lgd)
utgör den högsta delen af tibetanska platålandets
sockel. Samtliga de bergskedjor, som med öst—västlig
hufvudriktning framgå genom T., konvergera mot
Pamir i v., i det de liksom pressas in hit mellan
Tarim-bäckenet i n. och Indiska slätten i s. Utaf
T:s fjällkedjor är Transhimalaya (se d. o.) den
väldigaste. Den skiljes från Himalaya af den stora
dal, genom hvilken Tsangpo (öfre Brahmaputra) rinner
fram. Af T:s andra parallellkedjor märkes särskildt
Karakorum. Båda dessa kedjor liksom de flesta andra
mindre strök af fjällområden i T. äro betydligt
skarpare markerade, större och vildare vid sin rot
i v. än längre österut. Karakorum är sålunda i v.,
där Hedin passerade den, en högalpin bergskedja med
stora glaciärer, under det den i centrala T. helt
förlorat sin fjällnatur. Såväl denna bergskedja som
de andra ega nämligen inom denna del af T. ytterst
flacka sidor, och man kan vandra timme efter timme,
utan att egentligen ha känsla af att stiga. Inom
vissa zoner blir fjällnaturen dock mer utpräglad,
och det blir svårare att taga sig fram. Omkr. 31 1/2°
n. br. består landet sålunda af små, sammantryckta
och rätt brant begränsade bergskedjor, men s. därom
blir topografien åter jämnare, och där utbreder sig
den zon af stora sjöar (Tengri-nor, 4,630 m. ö. h.,
Selling-tso, 4,611 m., Kiaring-tso, Ngangtse-tso,
4,694 m., Dangra-yum-tso och Nganglaring-tso 4,746
m.), som kan sägas utgöra Transhimalayas norra
begränsning. Först sedan man passerat denna breda
sjözon, ändrar sig topografien, och man inkommer i
den brutna fjällregion, som bildar Transhimalayas
bas eller förberg. Mellan parallellkedjorna framgå de
ytterst breda, öppna och sakta lutande dalarna. Ofta
svälla dessa ut till verkliga slättområden. De upptaga
alltid en eller flera grunda och oftast afloppslösa
sjöar med salt vatten. Kring dessa sjöar liksom
också annorstädes i T. utfällas på grund af det torra
klimatet koksalt, borax, gips och andra salter.
T:s geologiska byggnad är ännu föga känd. Om dess
senare topografiska utveckling gå också meningarna
isär. Några anse, att Central-Asien ännu i sentertiär
tid var ett lågt bergområde, som först i kvartär tid
höjts och erhållit sin nuv. fjällkaraktär och höga
nivå. Andra åter hålla före, att T. genomgick de
stora vertikala nivåförändringarna i sentertiär tid,
hvarunder det centrala partiet blef öfverfördt till
en högplatå, på tre sidor afstängdt genom veckberg
och horstberg. Dessa senare blefvo den primära
orsaken till T:s torra, kontinentala klimat. Den
höga medelhöjden betingar dess stora stränghet med
utomordentligt kalla vintrar. Därtill kommer en rad
sekundära orsaker, som ytterligare skärpt klimatets
kontinentala karaktär och bidragit till uppkomsten
af de uttorkningsperioder T. varit utsatt för och af
hvilka en nu synes råda. Till slut bör framhållas,
att T:s berggrund i följd af dessa omständigheter
är utsatt för mycket hastig denudation eller
nedbrytning.
H. A—nn.
I djurgeografiskt afseende förhåller sig T:s
högplatå som en isolerad ö, enär dess djurvärld delvis
är skarpt skild från det öfriga Central-Asiens och
eger former, som saknas annorstädes. Sålunda förekomma
ett släkte bland näbbmösen, ett bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
