Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 277-278 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tagetes - Tagg - Taggbockar - Taggdjäfvul (Taggödla) - Taggfeniga fiskar - Tagghajar - Tagghudingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

schatteringar af gult, orange och brunt (sammetsrosor; se fig.).
G. L—m.

Trädgårdsformer af Tagetes erectus och T. patulus.

Tagg. 1. Bot. Se Tornar. — 2. Zool. Se Spets, zool. 2.

Taggbockar, zool. Se Prioninæ.

Taggdjäfvul (Taggödla), zool., ett namn på Moloken. Se
Agamidæ, sp. 324.

Taggfeniga fiskar (Taggfeningar), zool. Se
Acanthopterygii och Fiskar, sp. 418.

Tagghajar, Spinacidæ, zool., en fiskfamilj af
hajfiskarnas ordning. Tagghajfamiljen i inskränktare
bemärkelse omfattar sådana hajarter, som ha en mer
eller mindre starkt utvecklad tagg framför hvardera af
ryggfenorna, såsom släktena Acanthias (se Pigghaj),
Spinax och Centroscyllium, men i vidsträcktare
mening hänföras hit äfven håskerdingsläktet (se
Håkäringen) jämte några utomskandinaviska
hajsläkten. Af familjen i inskränktare bemärkelse
tillhör utom pigghajen endast blåkäxan, blåkättan
l. svarthåen (Spinax niger) Skandinaviens
fauna (se Svarthå med fig.).
R. L.*

Tagghudingar, Echinodermata (af grek. echinos,
igelkott, och derma, hud), zool., förenades
tidigare med kavitetsdjuren till en gemensam
djurstam: stråldjur, tills R. Leuckart (se
d. o.) påvisade, att tagghudingarna genom en
hel rad af egenskaper stå på ett helt annat och
högre utvecklingsplan än kavitetsdjuren. Äfven
den radiala symmetrien hos båda typerna har ett
skiljaktigt värde. Medan hos kavitetsdjuren 4 eller
6 är grundtalet, äro tagghudingarna med få undantag
femstråliga. Viktigare är att, medan den radiala
symmetrien hos kavitetsdjuren är ett ursprungligt
tillstånd, torde däremot den radiala symmetrien hos
tagghudingarna kunna härledas ur den bilaterala. För
denna uppfattning tala såväl de bilateralt symmetriska
larvformerna som ock många förhållanden i byggnaden
hos de fullvuxna, särskildt
bland de historiskt äldre grupperna. Förutom dessa
omständigheter, tydande på en primitiv bilateralitet,
uppträder hos högt stående grupper en sekundär
bilateral omformning af vissa organsystem, såsom
af ambulakralsystemet, könsorganen o. s. v. —
En karakteristisk habitus förlänas denna grupp
företrädesvis genom den mer eller mindre långt drifna
utbildningen af kalkplåtar i hudens bindväf; som
från dessa oftast utgå taggar, har denna egenskap
gett upphof till namnet tagghudingar. Egendomliga
hudbihang äro spheridierna, hvilka äro sinnesorgan,
och pedicellarierna, små af ett kalkskelett
burna griporgan i form af tänger; de senare torde
användas både till försvar och till att hålla huden
ren. Synnerligen kännetecknande för dessa djur är
ock ambulakralsystemet eller vattenkärlsystemet
(fig. 1), som hos flertalet står i
ställflyttningens tjänst och utgöres af
ett rörsystem, som på insidan är beklädt med
cilier. Det utgår från hudens yta vanligen med
en s. k. madreporskifva (l. madreporplåt): en
kalkplatta, genomborrad af fina hål, genom hvilka
vattnet strömmar in i en kanal (stenkanalen), som
för detsamma in i en ringkanal; från denna utgå
flera blåsor (Poliska blåsorna), hvilka tydas som
leukocyter producerande lymfkörtlar. Från ringkanalen
utgå dessutom fem ambulakralkärl, ur hvilka å ömse
sidor rör gå till kroppsytan, ambulakralfötterna,
tagghudingarnas ställflyttningsorgan. Hvarje sådan
fot är ett litet rör med muskulösa väggar, hvilket
vanligen i ändan är ombildadt till en sugskifva och
vid sin bas är försedt med en liten reservoar, den
i kroppshåligheten liggande ambulakralampullen. Hos
flera grupper af tagghudingarna äro de sagda

Fig. 1. Schematisk framställning af en tagghudings (sjöstjärnas) vattenkärlsystem. M madreporskifva, Stc stenkanal, Rc ringkanal, Ap Poliska blåsorna, P ambulakralfötter å ambulakralkärlens sidogrenar, Ap’ ambulakralampuller.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>