Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tagaliska språk - Tagaloala - Tagan - Taganrog - Taganyi, Karl von - Tagauriska språket - Tagel - Tagelgarn - Tagelied - Tagelormar - Tagelott - Tages - Tagesen, Henrik - Tagetes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språkgrupper, som innefattas i benämningen malajiska
språk (se d. o.), men i inskränkt och vanlig
mening betecknas härmed blott de på Filippinerna (se
d. o., sp. 229) särskildt på Luzon talade, till samma
språkstam hörande tungomål, till skillnad från de
papua-dialekter, som talas af de äldre infödingarna,
negritos. Till tagalaspråken i senare bemärkelsen,
hvilka af Fr. Müller anses vara de både fonetiskt
och formellt högst utvecklade af alla malajiska
språk, höra det egentliga tagala, vidare bisaya,
ibanag (se d. o.), ilocana (se d. o.), vicol,
pampanga, panayana, zebuana (för alla dessa språk
finnas på spanska utgifna grammatikor och lexika)
och några andra, mindre kända mål. För kännedomen
om alla dessa språk ha vi uteslutande spanska
missionärer att tacka. Jfr F. Müller, "Grundriss
der sprachwissenschaft" (II, 2, s. 86—160, 1880—82).
H. A. (K. F. J.)
Tagaloala, polynesiernas högsta väsen. Se Polynesierna, sp. 1307.
Tagan, kam. Se Första tagan och Mantalsräntan.
Taganrog [-rå’g], Tahanroh, en af de viktigaste
hamnstäderna i södra Ryssland, belägen i Donska
kosackernas land på en i nordöstra delen af
Azovska sjön utskjutande landtunga, 32 km. v. om
Dons mynning. Platsens fördelaktiga läge var kändt
redan på 1200-talet, när pisanska köpmän där anlade
en koloni, Portus Pisanus, som dock snart försvann
under mongolernas härnadståg. Peter I anlade 1698 ett
fäste där, hvilket slopades efter Prut-freden 1711,
och först 1769 kommo ryssarna ånyo i besittning
af trakten. Stadens kommersiella betydelse började
först i senare hälften af 1800-talet. Sedan den fått
järnvägsförbindelse med Charkov och Voronesj och
således med de rika spannmålstrakterna i södra och
sydöstra Ryssland, har tillväxten varit synnerligen
snabb. 1897 hade den 51,748 inv. och beräknades
1913 ha 68,000 inv., hvaraf många greker, judar,
armenier och västeuropéer. Oaktadt redden är öppen
och ganska grund, har staden stor utrikes handel,
bestående hufvudsakligen i export af spannmål,
linfrö och andra oljefrön samt ull och smör. I T. dog
kejsar Alexander I 1825, och hans staty restes 1831
framför det grekiska klostret (under patriarken af
Jerusalem). Äfven Peter den store har en staty. Under
Krimkriget besköts T. i maj 1855 af en fransk-engelsk
flotta och blef därvid delvis förstördt. Under
Världskriget besattes T. 3 maj 1918 af tyska trupper.
(Wbg.)
Tagányi [-ga’nji], Karl von, ungersk
historieskrifvare, f. 1858, arkivarie i riksarkivet i
Budapest. Bland hans arbeten (samtliga på ungerska)
märkas Ungerns vapensamling (1881), Ungersk
forsturkundssamling (3 bd, 1896), Gamla ungerska
riksarkivet (1897), Forna ungerska hofkansliets
arkiv (1898) och Siebenbürgska hofkansliets
arkiv (s å.). T. har dessutom utgett arbeten och
urkundssamlingar rörande Ungerns ekonomiska historia
samt redigerat tidskr. Ekonomisk-historisk revy.
Tagauriska språket. Se Osseter, sp. 1032.
Tagel, håret i hästens svans och man, förekommer i
handeln dels osorteradt, som används till snören,
linor, hårsulor, stoppningsmaterial (se d. o.) m. m.,
dels sorteradt, hufvudsakligen till väfnader.
Dessa kunna vara lärft- eller kypertartade och
antingen ha tagel såväl i varp som inslag eller ha
varp af lin- eller bomullsgarn. De användas till
siktar, möbeltyg, kapptyg m. m. samt som styfnad i
vissa väfnader. (Jfr äfven Krinolin.) Hvitt tagel
nyttjas till violinstråkar. Om s. k. vegetabiliskt
tagel se Beklädnadsväxter, sp. 1239, och
Krollsplint. Konstgjordt tagel tillverkas af
cellulosa på samma sätt som konstsilke antingen
enligt nitrocellulosa-, viskos- eller annan kemisk
metod samt används till damhattar och andra flätade
eller väfda arbeten.
G. S—n.
Tagelgarn (Taglingsgarn). Se Garn 2 och Tagla.
Tagelied [-līt], Taglied, ty., morgonsång, en
af minnesångens arter, bestående af en duett mellan
älskande, som måste skiljas vid dagbräckningen,
hvartill tornväktaren manar (den kallas därför
äfven wächterlied). Reformationen gaf den en religiös
omtolkning. Se Schlæger, "Studien über das tagelied"
(1895). Jfr Alba och Minnesång, sp. 621.
Tagelormar, Gordiacea, zool., är en grupp bland
maskarna, som närmast ansluter sig till Nematodes
(se d. o.). Till det yttre likna hithörande maskar
Filaria medinensis. De äro mycket långsträckta: den
i Sverige vanliga Gordius aquaticus uppges kunna
uppnå en längd af 90 cm. Munnen och tarmkanalens
främre del äro slutna (oblitererade). Sidolinjer
saknas; äfven muskulaturen har en annan byggnad än
hos Nematodes; hannens bakre kroppsända är klufven
och saknar spicula. I fullt utbildadt tillstånd
lefva tagelormarna i bäckar och hvarjehanda
vattenpölar. Larverna däremot, som ega en med hakar
försedd snabel, borra sig in i vatteninsekters larver
och inkapslas i dessa. En del af dessa kommer med
sina värdar in i fiskarnas tarmkanal. I flertalet fall
införas emellertid Gordiuslarverna i rofinsekter, som
lefva i vatten, och uppehålla sig under någon tid i
dessas kroppshålighet, där de utvecklas till könsmogna
individer, som slutligen komma i vattnet.
L—e.
Tagelott, jur., den enligt svensk arfsrätt ända till
1890 (i finsk rätt alltjämt) broder framför syster
samt i allmänhet arfvinge med större arfslott framför
arfvinge med mindre lott tillkommande befogenheten
att utan lottning välja sin del i arffallen fast
egendom på landet.
C. G. Bj.
Tages, myt., en mytisk personlighet, omtalad bl. a. i
Ovidius’ metamorfoser. Dotterson till Juppiter,
uppenbarade sig T. först för en jordbrukare i närheten
af etruskiska staden Tarquinii. Ur en djup fåra steg
T. plötsligen upp i skepnad af en gosse. Från hela
Etrurien strömmade folk för att se honom och lärde
af honom haruspicina (se Haruspices). Strax
därefter dog T.
J. C.
Tagesen, Henrik. Se Bondekrig, sp. 1105.
Tagetes L., bot., örtsläkte af fam. Compositæ,
afd. Tubulifloræ, med 20 arter i Amerikas
varmare trakter. Bladen äro motsatta, pardelade,
starkt luktande, korgarna oftast med strålblommor,
ensamma eller i kvast, med sinsemellan sammanvuxna
holkfjäll. Blommorna äro gula eller rödgula, fruktens
pappus består af fjäll. Af de enåriga T. erectus och
T. patulus, härstammande från Mexico, odlas allmänt
i trädgårdarna en mängd former med dubbla blommor i
olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
