Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 279-280 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tagghudingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Larver af a sjöstjärna, b ormstjärna, c sjöborre, d sjögurka.

Fig. 3. Genomskärning af arm och skifva hos sjöstjärnan Solaster endeca. O mun, som leder till den vida magsäcken, L radial blindsäck, A anus, Md madreporskifva, Af ambulakralfötter, G könsorgan.

Fig. 4. Sjöstjärna (Asterias-art) suger ut en mussla.

Fig. 5. Sjöstjärnan Pteraster pulvillus.

6. Ormstjärnan Amphiura Ballii, sedd från ryggsidan. a radialsköldar.

ambulakraldelarna ej fötter, utan trefvare, ha inga
sugskifvor eller ampuller och kunna ej tjänstgöra
som ställflyttningsredskap. Tarmkanalen, olika
gestaltad hos de olika grupperna, är genom ett
mesenterium fäst vid kroppsväggen. Blodkärlsystemet
är ofullständigt utbildadt, utgöres af lakuner
i kroppens bindväf och står ej i förbindelse med
ambulakralsystemet. Särskilda andedräktsorgan saknas
eller äro föga utbildade. Nervsystemet utgöres af
en munnen omgifvande nervring, från hvilken utgå fem
ambulakralnerver; dessutom kan ett andra nervsystem
med ett annat (djupare) läge förekomma. — De fem från
centrum utstrålande ambulakralkärlen, blodkärlen
och nerverna beteckna å kroppen vissa hufvudlinjer,
de s. k. ambulakralradierna; mellan dessa radier,
alltså interambulakralt, ligga madreporskifvan och
de blott hos få arter hermafroditiska könsorganen. —
Larverna simma fritt omkring (lefva "pelagiskt")
och ha en från det könsmogna djuret mycket afvikande
byggnad. De ha geléartad, genomskinlig, bilateralt
symmetrisk kropp. Genom förekomsten af hvarjehanda
utskott med tunna, af kalkstafvar uppburna armar få
de hos olika klasser ett olika utseende (man talar
om pluteuslarven hos sjöborrarna och ormstjärnorna, bipinnarialarven hos de
egentliga sjöstjärnorna, auricularialarven hos
sjögurkorna). I hufvudsak erbjuda dock alla dessa
larver väsentliga öfverensstämmelser med vissa maskars
larver. — Alla tagghudingar förekomma i hafvet. —
De nu lefvande indelas vanligen i följande 4 klasser:

1. Hårstjärnor (Crinoidea; se Hårstjärnor).

2. Sjöstjärnor (Asteroidea; af grek. aster, stjärna)
ha platt, fem-vinklig eller regelbunden
stjärnformig kropp. Sugfötterna finnas blott
på buksidan. A. Ordningen egentliga
sjöstjärnor (Asterida). Kropp och armar gå utan
gräns öfver i hvarandra; de senares längd är mycket
olika: hos somliga äro armarna många gånger
längre än kroppens diameter, hos andra blott små
trekanter. Munnen ligger å buksidans centrum;
magsäcken kan delvis krängas ut genom munöppningen
och upptaga byte; från magsäcken utgå 10 eller
flera långa, med utstjälpningar försedda blindsäckar,
af hvilka två ligga i hvarje arm; dessa säckar afsöndra
en vätska, som utgjutes i magsäcken (fig. 3);
midt på ryggsidan finnes anus (som dock kan saknas);
madreporskifvan ligger excentriskt likaledes på
ryggsidan. På armarnas undersida finnes en fåra
(ambulakralfåran), som når fram till munnen, och
i denna fåra ligga de oftast i två rader anordnade
sugfötterna, hvilka i spetsen vanligen äro försedda
med en sugskifva. På armarnas spets finnes ett af
oceller sammansatt öga. Ofvanför ambulakralfåran
ligger en rad böjda, kotlikt förenade kalkstycken; på
ryggsidan finnas vanligen blott strödda kalkplåtar,
dessutom taggar och pedicellarier (se ofvan). Som
armarna innehålla alla funktionellt viktigare organ, äro
de fysiologiskt ganska själfständiga, hvarför från
skifvan skilda armar ej blott kunna fortlefva, utan
ock förmå regenerera hela djuret. Sjöstjärnorna
lifnära sig företrädesvis af blötdjur; när födans
mjuka delar blifvit upplösta i magen, utstötas skalen
genom munnen. Vid svenska västkusten äro arter af
släktena Asterias (fig. 4) allmänna. Hos somliga
släkten (fig. 5) äro armarna tillbakabildade och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>