Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 65-66 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesrensningsmaskin - Sädesrost

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

delen af boss och gröfre föroreningar aflägsnas,
därifrån genom ytterligare 2—3 såll, af hvilka
det understa med finaste nätet skiljer småfrön,
som nedfalla i det under varande frörummet, från
den strida säden. 3. Sädessorterare (fig. 3 o. 4)
uppdela säden efter kornens tjocklek, i det att den
får passera öfver såll eller genom en cylinder med
sidor af en järntrådsspiral, hvarvid korn under en
viss tjocklek falla ut genom öppningarna. 4. Triörer
(fr. trieur, rensare; fig. 5) bestå af en
liggande cylinder af plåt, på sin insida försedd
med runda försänkningar. Då säden passerar genom den
roterande cylindern, falla de korn, som äro kortare än
fördjupningarna, ned i dessa, följa med vid cylinderns
kringvridning och nedfalla i en skakande ränna, som
aflägsnar dem. Därigenom aflägsnas alla småfrön och
afbrutna korn, men äfven trindsäd kan därigenom skiljas från
stråsäd. Af dessa maskiner användas kastmaskiner
allmänt och ingå äfven som en del i sammansatta
tröskverk. Tillverkning af sädesrensningsmaskiner
eger rum vid ett stort antal verkstäder i Sverige och
är särskildt koncentrerad vid Valla i Södermanland. Af
sorterare är en enkel modell tillverkad vid Tidaholm,
bestående af en cylinder med väggar af järntrådsduk,
rätt mycket spridd, under det att de fullkomligare
sorterna liksom triörerna, hvilka vanligen äro
försedda med äfven sorterarcylinder, ej tillverkas
inom landet och till följd af sitt höga pris användas
blott vid större gårdar och af utsädeshandlare.
H. J. Dft.

Fig. 5. Triör.

Sädesrost, en sjukdom på säd, som framkallas af vissa
parasitsvampar, som lifnära sig af sädesplantan. Af
dylika svampar känner man flera arter. 1. Svartrost
(Puccinia graminis; se den till art. hörande
färgplanschen, fig. 1) förekommer på samtliga våra
sädesslag (råg, hvete, hafre och korn) i alla de
länder, där dessa sädesslag odlas (dock ej i Indien
på hafre), samt dessutom på ett stort antal andra
gräsarter (kvickrot, hundäxing, ängskafle m. fl.). I
Sverige bryter den ut i juli som långdragna, rödbruna
sår (fig. a) på blad och strå, i synnerhet på bladens slidor. Dessa
sår utgöra svampens sommarsporstadium (uredo). Såren
äro fyllda af en brun stoftmassa (sommarsporer,
uredosporer). Uredosporerna (b) äro aflånga,
encelliga. Om de utsättas för fuktighet (regn eller
dagg), gro de inom få timmar (c). Försiggår groningen
på ett tjänligt underlag (t. ex. hafresporer på ett
spädt hafreblad), tränga groddtrådarna in i detta
och framkalla efter 8—10 dagar därpå en grupp af
nya uredosår. Generation följer så efter generation,
så länge späda skott finnas att tillgå. Någon vecka
sedan de första uredosåren frambrutit, begynner
svampens vintersporstadium (Puccinia) att framträda,
i form af långdragna sårrispor (d), fyllda med en
svart stoftmassa (vintersporer). Vintersporerna
(e) äro aflånga, tvåcelliga, trubbiga. Efter
öfvervintring ute i fria naturen bli dessa sporer
grobara nästföljande vår (f). Försiggår groningen på
blad af berberisbusken (Berberis vulgaris), uppstår
på denna berberisfläckrost (Aecidium Berberidis)
i form af cirkelrunda, ofvan röda, undertill gula,
fläckar (g). Å fläckens undersida finnas tätt
gyttrade skålformiga sporsamlingar. Om sporerna
från en skålrostfläck, som uppstått genom smitta
från ett rostigt hafrestrå, gro på ett hafreblad,
uppstår efter 8—10 dagar en sårgrupp af svampens
uredostadium. Svamparter med olika utvecklingsstadier
på vidt skilda värdplantarter — här dels sädes- och
gräsarter, dels berberis — sägas vara värdskiftande
(heteræciska). Af svartrost förekomma flera
specialiserade former (f. sp.), mer eller mindre
skarpt fixerade till hvar sin eller sina sädes-
och gräsarter. I Sverige har man 7 sådana former,
hvaraf en på råg och korn samt ett 10-tal andra
gräsarter (f. sp. Secalis), en på hafre och ett
20-tal andra gräsarter (f. sp. Avenæ) samt en på
hvete (f. sp. Tritici). Då berberisbusken är bärare
af ett bland svartrostens utvecklingsstadier, utgör
denna buske ett farligt grannskap för sädesåkrarna,
särskildt om samma sädesslag odlas flera år å
rad i närheten af samma buske. Som skyddsåtgärd
emot svartrost har därför förordats utrotning af
berberisbusken. Inom olika länder har lagstiftats
för sådant ändamål (redan 1775 i Massachusetts). I
somliga länder anser man sig genom sträng tillämpning
af sådan lag (införd i Danmark 1903) ha blifvit herre
öfver fienden. I andra länder åter har man ej sett
några afsevärda verkningar af berberisutrotningen,
och i åter andra länder, såsom Australien, Indien
och Uruguay, härjar rosten årligen på sädesgrödorna,
särskildt på hvetet, oaktadt hvarken berberis eller
någon dess ställföreträdare som skålrostbärare där
förekommer. För att kunna förklara förekomsten af
svartrost vid frånvaro af berberis i grannskapet
har man tillgripit olika hypoteser: att svampen
skulle kunna under mildare luftstreck fortlefva uti
uredostadium (uredoöfvervintring); att svampens
sporer skulle med vinden spridas på obegränsade
afstånd (luftspridning); att svampen fortlefver
från år till år inuti värdplantan som plasma, intimt
bemängd med värdplantcellernas egen plasma — båda
plasmakropparna tillsammans bildande en plasmasymbios
(mykoplasma). Allenast med sistnämnda antagande
kan man förklara alla i naturen gjorda iakttagelser
rörande sjukdomens väsen och uppträdande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>