Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesrost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom olika länder. — 2. Kronrost (Puccinia
coronifera; fig. 2) angriper hafre och åtskilliga
andra gräsarter (ängskafle, ängssvingel, rajgräs
m. fl.). På hafre uppträder den ymnigare och
kraftigare i mellersta än i norra Europa, saknas
alldeles i Indien. Uredostadiet framträder i
juli—aug. Det bildar långa, orangegula sår
(a) på bladen. Uredosporerna äro klotrunda
(b). De gro snabbt. Någon vecka senare framträder
vintersporstadiet som ringformigt kring uredosåren
ordnade svarta fläckar (c), täckta af bladets
öfverhud. Vintersporerna bära i sin topp en
krona af trubbiga utskott (d). De gro först efter
öfvervintring nästa vår (e). Sker groningen på blad
af vägtorn (Rhamnus cathartica), uppstår inom få dagar
skålrost (Aecidium Catharticæ; f). Skålrostsporerna
gro snabbt och ge i sin ordning upphof åt uredosår
på hafre. Af denna rostart ges flera specialiserade
former. Bland dessa märkas i Sverige en form på hafre
(f. sp. Avenæ), en på rajgräs (f. sp. Lolii), en på
ängskafle (f. sp. Alopecuri) o. s. v. En med denna art
mycket närbesläktad kronrostart, Puccinia coronata,
uppträder på vissa andra gräsarter, särskildt på rör-
och hvenarter. Denna art utvecklar sin skålrostform
(Aecidium Frangulæ) på brakved (Rhamnus Frangula). —
3. Brunrost på råg (Puccinia dispersa; fig. 3)
förekommer endast på råg, i allmänhet sparsamt och
mindre förstörande. Uredosåren framträda i juni. De
bilda små, chokladbruna, utan ordning strödda fläckar
på bladskifvan, mest öfversidan (a). Uredosporerna
(b) gro snabbt (c). Någon vecka senare framträda
på bladens undersida svarta, af bladets öfverhud
täckta grupper af höstsporer (d). Dessa sporer äro
tvåcelliga, i spetsen trubbiga (e). De öfvervintra ej,
utan gro redan samma höst (f), så snart de nått full
utveckling. Sker deras groning på blad af åkerrast
(Anchusa arvensis) eller tungrast (A. officinalis),
uppstår på dessa skålrost (Aecidium Anchusæ; g).
Denna skålrostform träffar man i södra Sverige i
aug.—sept. I mellersta och norra Sverige saknas den
däremot, utan att därmed svampens utbildningsförmåga
på rågen nedsättes. Skålrostsporerna gro snabbt. Sker
groningen på blad af närstående späda rågplantor,
uppstå inom få dagar på dem uredosår. Med vinterns
inträde dö de skålrostbärande växtarternas alla
ofvanjordiska delar — med undantag af frukterna —
och därmed äfven skålroststadiet. Detta stadium
kan följaktligen ej på något sätt bidraga till
uppkomsten af rågbrunrost ett följande år. —
4. Brunrost på hvete (Puccinia triticina) angriper
endast hvete och förekommer i alla hveteodlande
länder, mångenstädes, såsom i Australien, Indien
och Uruguay, mycket förstörande. I sommarspor-
såväl som i höstsporstadiet liknar den brunrosten
på råg, men höstsporerna bli grobara först nästa
vår. Denna art är ej värdskiftande. — 5. Gulrost
(Puccinia glumarum; fig. 4) hemsöker hvete,
korn och råg. Mest förstörande uppträder den på hvete,
särskildt vissa år ("gulrostår") i norra och mellersta
Europa samt i Indien. I Australien, Syd-Afrika och
Uruguay saknas den alldeles, och i Nord-Amerika är
den först på de sista åren iakttagen på ett mindre
område. Sommarsporstadiet framträder i juni som små,
citrongula, i långa
linjer radade uredosår på bladens öfversida
(a). Svampen synes vandra plantan uppför,
blad efter blad. I svåra fall kommer den äfven i
axen. Uredosporerna äro klotrunda, encelliga (c). De
gro i allmänhet dåligt. Någon vecka senare börjar
höstsporstadiet framträda. Dess sporsamlingar bilda,
särskildt på bladslidorna, långa rader af små,
brunsvarta prickar, täckta af slidornas öfverhud
(e). Båda sporstadierna kunna äfven uppträda
i axen, på agnarnas insida (b och f) och uti
kornskalet (d). I sådant fall bli kornen skrumpna
("rostkorn"; h). Höstsporerna äro tvåcelliga, i
spetsen trubbiga. De gro på senhösten, vid den tid,
då hösthvetet sås och spirar (g). Är efterhösten
lång och mild, kan sjukdomsutbrott inträffa redan
på höstbrodden, 4—6 veckor efter sådden. Denna
rostart är ej värdskiftande. Af densamma finnas
flera specialiserade former, hvaraf en på hvete
(f. sp. Tritici), en på korn (f. sp. Hordei) och
en på råg (f. sp. Secalis). Olika hvetesorter visa
mycket olika mottaglighet gentemot denna rostart.
— 6. Dvärgrost (Puccinia simplex) angriper endast
korn och uppträder allmänt i norra och mellersta
Europa. Sommarsporstadiet framträder i aug. som
ytterligt små, strödda, ljusgula prickar på bladens
öfversida, vintersporstadiet något senare som svarta,
korta strimmor på bladens undersida samt slidor.
Uredosporerna äro encelliga, klotrunda;
vintersporerna äro äfven encelliga, aflånga.
— 7. Majsrost (Puccinia Maydis) förekommer i alla
majsodlande länder och framträder i sommarsporstadium
som långa, bruna sår på båda bladsidorna och snart
därpå i vintersporstadium som svarta strimmor.
Sädesrosten vållar fruktansvärda förluster. Man torde
utan öfverdrift kunna beräkna den årliga förlust,
som den tillskyndar hela världen, till åtminstone 1
milliard kr.
Skyddsåtgärder mot sädesrost bestå uti att afdika
och bruka jorden väl, för åstadkommande af snabb
utveckling och jämn mognad; att använda fosforsyrerika
gödselmedel; att aflägsna från åkrarnas omedelbara
grannskap sådana växtarter (Berberis, Anchusa, Rhamnus
m. fl.), som kunna mottaga och öfverföra rost till
säden; att välja till odling sådana sädessorter,
som på orten befunnits vara motståndskraftiga; att
ej så rostskadad säd.
Äfven på olika gräsarter förekommer ett stort antal
rostarter, s. k. gräsrost. Sådana arter äro:
Puccinia Phlei-pratensis på timotej och ängssvingel;
den är mycket lik svartrosten, men ej värdskiftande;
särskildt uppmärksammad är den i Nord-Amerika. —
P. bromina och P. Symphytibromorum, båda på
lostaarter, den förra ej värdskiftande, den senare
med skålroststadium på Symphytum officinale och
Pulmonaria montana (i Schweiz). — Uromyces dactylidis
på hundäxing samt U. poæ och U. pratensis, båda
på gräsarter, alla tre med skålroststadier på
Ranunculusarter.
Litt.: J. Eriksson och E. Henning, "Die
getreideroste" (1896), J. Eriksson, "Sur l’origine
et la propagation de la rouille des céréales par la
semence" (1900—01), "Über das vegetative leben der
getreiderostpilze" (I—III, 1904; IV, 1905), "Ueber
die spezialisierung des getreideschwarzrostes in
Schweden und in anderen ländern"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
