Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symphytum - Sympiezometer - Symplegader - Symplocaceae - Symplocos - Sympodial - Sympodium - Symposiark - Symposion - Symptom - Symra - Symtom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
foderväxt åt svin- och höns; af
nötkreaturen ätas de sträfva bladen ej
gärna. O. T. S. (G. L-m.)
Sympiezometer (af
grek. sympiezein, sammanpressa), fys. och meteor.,
ett slags barometer, vid hvilken lufttryckets
variationer bedömas efter den volymförändring
en från den yttre luften genom en vätskeindex af
spärrad luftmassa undergår, när yttre lufttrycket
förändrar sig. Instrumentet är i hög grad beroende
af temperaturen och därför föga pålitligt. Oaktadt
det har flera företräden framför den vanliga
kvicksilfverbarometern, nämligen att det fordrar
mindre utrymme och följaktligen är mindre bräckligt,
har det på senare tider nästan utträngts af
aneroidbarometern och koktermometern (se Barometer
2 och 3), hvilka, utan att vara behäftade med
sympiezometerns fel, äro i besittning af alla dess
företräden. R. R.*
Symplegader (grek. Zvfuttyyädeg, "de sammanslående"),
äfven kallade Planktai, grek. myt. Se Kyaneiska
klipporna.
Symplocaceæ, bot.., växtfamilj af serien Ebenales,
underserien Diospyrineæ. Hithörande växter äro
träd eller buskar med strödda, enkla, vanligen
helbräddade lagerliknande blad utan stipler och
blommor i klasar. Blommorna äro aktinomorfa, oftast
tvåkönade och ha öfversittande hylle. De oftast
många ståndarna sitta i en eller flera kretsar och
äro nedtill fria eller förenade. Fruktämnet har 1
stift, frukten är stenfrukt. Familjen innehåller
endast 1 släkte, Symplocos, med 280 arter i tropiska
och subtropiska länder, de flesta i Ostindien
och Malajiska arkipelagen. Under tertiärtiden var
släktet representeradt äfven i Europa. Släktet är
af föga ekonomisk betydelse. Barken af S. racemosa,
lotusbark, innehåller 3 alkaloider och används
i Ostindien som läkemedel. Bladen af flera
sydamerikanska arter användas som tillsats
till matte; särskildt af en art, i Brasilien
kallad congonha, erhålles ett mycket välsmakande
te. Rötterna af S. tinctoria lämna ett gult färgämne.
G. L-m.
Symplocos L., bot. Se Symplocaceæ.
Sympodial, adjektiv af sympodium (se Förgrening).
Symposium, lat. (af grek. syn, tillsammans, och
podion, fot), bot. Se Förgrening och Skott.
Symposiark (grek. symposiarchos}, ledare af ett
symposion. Se Arbiter och Symposion.
Symposion, grek. (lat. compotatio l. convivium),
benämning på det "dryckeslag", som hos forntidens
greker och romare brukade vidtaga efter slutet af en
festmåltid, sedan maträtterna blifvit undanskaffade,
borden aftorkade och bålar med tillbehör framsatta
(se Måltid, fig. 1). Vid dryckeslaget, som
brukade inledas med ett åt "den gode genien" hemburet
dryckesoffer (grek. sponde, lat. libatio), intogo
deltagarna, liksom under måltiden, en halfliggande
ställning på ett slags hvilsoffor, stödjande sig
på armbågen. En "dryckesförman" l. "dryckeskonung"
(symposiarchos, basileus, lat. rex l. arbiter
bibendi), som vanligen utsågs genom tärningskast, egde
att bestämma reglerna för dryckeslaget, d. v. s. i
främsta rummet, huru många och huru stora bägare
enhvar borde tömma, i hvilken ordning detta borde ske,
äfvensom de straff (vanligen bestående i tömmandet
af ett antal extra
bägare), hvilka drabbade dem, som förgingo sig
mot de antagna sällskapsreglerna. Drickandet antog
under sådana förhållanden ganska stora dimensioner,
men de skadliga verkningarna minskades genom
vinets utspädning med vatten. Till sällskapets
förlustande brukade man låta gycklare, danserskor
och flöjtspelerskor uppträda under symposiet, och
vid yppigare gästabud förekommo äfven hetärer som
deltagarinnor i laget. F. ö. bidrogo bordsgästerna
själfva till stämningens höjande genom hvarjehanda
uppsluppet skämt, sällskapsspel, i synnerhet kottabos
(se d. o.), samt gåtor och prisuppgifter, eller
genom att hvar i sin tur, i riktning åt höger,
afsjunga muntra, oftast improviserade bordvisor,
skolier. Å andra sidan inträffade väl äfven,
att i samkväm af högt bildade och snillrika män ett
innehållsrikt, af skämt och kvickhet kryddadt samtal
gjorde andra förlustelsemedel umbärliga. Till denna
klass höra de båda dryckeslag, hvilka Xenofon och
Platon på ett synnerligen anslående sätt skildrat. Vid
båda dessa tillfällen var Sokrates hufvudperson,
och samtalet rörde sig kring kärlekens väsen och
egenskaper. Efter Xenofon och Platon uppstod en,
enligt hvad det tyckes, ganska rikhaltig symposisk
litteratur, hvilken dock icke kommit till vår
tid. Under den yngre klassiska forntiden blef det
brukligt att inom ramen af ett låtsadt bordssamtal
hopföra massor af olikartadt lärdomskram. Hit höra
Plutarchos’ "Symposiaka" och "De sju vises samkväm"
samt Athenaios’ "Deipnosofistai" (se Athenaios 1.)
A. M. A.
Symptom. Se Symtom.
Symra (efter norska namnet på anemonerna),
norsk-amerikansk litterär tidskrift i Decorah (lowa),
uppsatt 1905 som er "årsbok för norrmän på ömse
sidor om hafvet", 1909-12 kvartalsskrift, sedan 1912
utkommande 6 ggr årligen. K. V. H.
Symtom l. Symptom (grek. symptoma, läge, fall,
tillstöt), med., kallas hvarje förändring i en
organisms förrättningar, hvilken står i samband
med någon skada eller något sjukdomslidande. Symtom
är sålunda hvarje yttring af en sjukdom, vare sig
att den sjuke själf märker densamma eller endast
läkaren förmår iakttaga och konstatera den. Det
är genom aktgifvande på samtliga symtomen, som
läkaren kommer till kunskap om sjukdomens art och
kan sätta dess diagnos. (Jfr Medicin, sp. 1425,
och Semiologi.) Symtom kunna förekomma, hvilka
icke härleda sig omedelbart från sjukdomen, utan
äro yttringar af sådana rubbningar i funktionerna,
som af sjukdomen föranledas, t. ex. då krökningar
uppstå vid hjärnblödning. Ofta kan man icke med
behandlingen angripa sjukdomsorsaken omedelbart, om
man också har på grund af symtomen riktigt bedömt,
hvilken sjukdom som föreligger. I st. f. en dylik mot
sjukdomsorsaken riktad s. k. "kausal behandling" får
man sålunda nöja sig med en symtomatisk behandling,
som går ut på att lindra, nedsätta eller undanröja,
åtminstone för kortare tid, besvärliga, plågsamma
symtom; såsom då man ger blåsyredroppar eller kokain
för att stilla kräkningar, opiat eller morfin för att
lindra smärtor, temperaturen nedsättande medel, såsom
kinin, antipyrin, aspirin o. d., för att minska feber
o. s. v. Om man också därigenom icke botar sjukdomen,
kan man dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
