Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symtom - Symtomatisk - Symtomatologi - Syn - Syn - Syn - Syn - Synaeresis - Synagoga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ibland göra tillståndet för den sjuke
drägligare åtminstone under någon
begränsad längre eller kortare tid.
O. T. S. (I. H.)
Symtomatisk (se Symtom), som har afseende på symtomen,
t. ex. symtomatisk diagnos, symtomatisk behandling
(se Symtom). - Symtomatisk sjukdom. Se Idiopati. -
Symtomatiskt kloasma. Se Kloasma. - Symtomatisk
verkan, som undanröjer en sjukdoms symtom, ej
sjukdomen själf.
Symtomatologi (af grek. symptoma, symtom, och logos,
lära), läran om symtomen. Se Medicin, sp. 1425.
Syn, med. För att synakten skall komma till stånd
fordras, att ljusvågorna från ett utanför ögonen
befintligt föremål träffa ögats hornhinna, brytas
af dess genomskinliga delar (media) och träffa
näthinnan (retina) så, att en klar bild af föremålet
därå uppkommer, hvarefter intrycket fortplantas
till vissa punkter i hjärnan och där uppväcker en
föreställning. Genom en själsakt utkastas denna
bild och förlägges till sin rätta plats. Det sedda
föremålets afstånd bestämmes instinktmässigt genom
båda ögonens samverkan. Endast från en enda punkt
äro bilderna lika för båda ögonen. Allt hvad som
ligger innanför eller utanför denna punkt ger en något
olika bild för hvartdera ögat, egentligast en dubbel
bild, hvilken dock erfarenheten lärt människan att
abstrahera ifrån och i stället uppfatta som relativt
större eller mindre afstånd. Det är lätt att öfvertyga
sig om detta förhållande. Stereoskopbilderna äro just
bestämda med afseende härpå. De äro beräknade så,
att de hvarandra olika bilderna på den plana ytan
skola smälta ihop så, att de bilda en relief, en
perspektivisk bild. Att dessa dubbelbilder verkligen
finnas, kan man genom ett lätt verkställbart
experiment öfvertyga sig om. Om man ställer 2
brinnande ljus i en linje framför ögonen så, att
lågorna ej alldeles skymma hvarandra, och betraktar
skarpt den närmaste, så framträder den bortre dubbel
och så, att den vänstra bilden tillhör det vänstra
ögat och tvärtom. Bilderna äro liknämniga. Fixerar
man den mera aflägsna lågan, så blir den närmare
dubbel, men bilderna äro korsade. Med tre ljus i rad
och med tillhjälp af noggrann uppmärksamhet kan man
framkalla 5 bilder, i synnerhet om den mellersta
lågan fixeras. Vi gå alltjämt omkring med dessa
dubbelbilder, men vi bemärka dem ej, vi uppfatta dem
i stället som uttryck för afstånd. En annan egenskap
hos näthinnan är den, att ögat medelst den centrala
fläcken i sin bakre pol visserligen ser det fixerade
föremålet tydligt, men den öfriga delen af näthinnan
är icke overksam. Det s. k. periferiska (indirekta
l. excentriska) seendet består däri, att utom det
fixerade föremålet äfven de på sidorna belägna
verkligen ses, om än mera otydligt. Med endast det
centrala seendet skulle människorna se, som om de
ginge med tuber för ögonen, de skulle sakna förmåga att
orientera sig, att gå för sig själfva. Under sjukliga
förhållanden förekommer verkligen oreda. (Se vidare
Perimeter 2.)
För att ett skarpt seende skall komma till stånd,
fordras, utom bildens inträffande på näthinnan,
medias klarhet, näthinnans, synnervens och hjärnans
integritet, äfven tillräcklig belysning,
tillräcklig storlek hos föremålet och rimligt
afstånd. Ju större ett föremål är, i dess större
afstånd kan det naturligtvis med synen uppfattas,
förutsatt dock, att af ståndet ej är så stort,
att synvinkeln blir alltför liten. De ljusstrålar,
som utgå från de båda ändpunkterna på ett föremål,
som man vill se, måste i sin konvergerande gång mot
ögat bilda en vinkel, som ej understiger ett visst
värde, för att till sist på näthinnan åstadkomma en
bild af tillräcklig storlek. Denna minsta synvinkel
utgör måttet på ögats synskärpa. Vid vissa exakta
försöksanordningar kan den för fullgoda ögon
nedbringas till 1 minut. Dessa försök lämpa sig
emellertid af praktiska skäl ej till bestämning
af synskärpan, utan denna mätes med tillhjälp af
stilskalor (se d. o.). Är den för låg att mätas med
sådana, betecknas den genom det afstånd, på hvilket
fingrar kunna räknas mot en dunkel bakgrund. Kunna
endast färger urskiljas, kallas tillståndet kvalitativ
ljusperceptionsförmåga. Urskiljes endast skillnaden
mellan mörker och ljus, har patienten kvantitativ
ljusperception.
Till en fullkomlig syn hör äfven ett fullkomligt
ljussinne. Äfven vid svag belysning bör man kunna
se. Denna förmåga mätes likaledes med särskilda
instrument, men de äro för komplicerade för att här
kunna beskrifvas. Hela näthinnan bör kunna uppfatta
ljus, åtminstone i samma utsträckning som föremål. Det
kan inträffa, att denna förmåga finnes kvar, fastän
synskärpan är mycket dålig, och i några fall kan
förhållandet vara motsatt. Färgsinnet är ock en
viktig egenskap hos synorganet. Ett normalt öga skall
kunna urskilja alla färger, och det i synfältets hela
utsträckning, eller nära så. Med den yttersta delen
ser man ännu blått, och denna färg försvinner äfven
sist, då belysningen aftagit. Därnäst i ordningen
komma gult, rödt, grönt och violett. Jfr Färgblindhet.
Hsr. (G-d.)
Syn, jur. Se Byggnadsskyldighet och Husesyn.
Syn, nord. myt., en af de lägre asynjorna. Hon
vaktar dörren och stänger för dem, som ej skola gå
in; hon är äfven satt att försvara vid tingen de
mål, som hon vill neka (syn betyder förnekande).
Th. W. (B-e.)
Syn, grekisk preposition, med. I sammansättningar
förvandlas det framför l till syl-, framför b, m,
p till sym-, framför s och z till sy-.
Synæresis, lat. Se. Syneresis.
Synagoga, ett ifrån grek. lånadt ord, hvarmed
betecknas dels en judisk församling, dels en sådan
församlings gudstjänstlokal. Synagoginstitutionen
torde han uppstått, enligt några, redan i exilen,
enligt andra i hvarje fall kort efter judarnas
hemkomst från Babel och deras organisering till
en religiös församling genom Esra och Nehemia. Det
förmodligen äldsta beviset i G. T:s kanon för dess
tillvaro torde vara den sannolikt från makkabéertiden
härrörande Ps. 74:8, där "Guds församlings hus"
bäst förstås om synagogorna. Gudstjänsten i synagogan
skilde sig från gudstjänsten i templet därigenom att,
medan i templet en skarp gräns var uppdragen mellan
präster och folk och kulten, ombesörjd af präster,
hufvudsakligen bestod i offer, så fanns i synagogan
ingen sträng skillnad mellan präst och menighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
