Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symons, Arthur - Sympatetisk - Sympatetiskt bläck - Sympathicus - Sympati - Sympatikurer - Sympatilockout - Sympatisera - Sympatiska nerven - Sympatiska nervsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. m. samt öfversatt Gabriele d’Annunzio och
Emile Verhaeren.
Sympatetisk. Se Sympatisera.
Sympatetiskt bläck, tekn. Se Bläck.
Sympathicus (lat. nervus sympathicus). Se
Sympatiska nervsystemet.
Sympati (grek. sympatheia), medkänsla,
deltagande, förmåga att glädjas och lida med en
annan; en mer eller mindre medveten tillgifvenhet,
böjelse för eller dragning till någon, hos
hvilken man antager en inre frändskap, en
likstämmighet i känslor, lynne och tycken. Motsatsen
kallas antipati. De skotske moralfilosoferna
samt Comte och Spencer se i sympatien en
subjektiv grundval för sedligheten (jfr
Idiopati). I fysiologisk bemärkelse menas med
sympati den förbindelse eller det förhållande af
samstämmighet l. samverkan, som eger rum mellan
två eller flera från hvarandra mer eller mindre
aflägsna organ, och som är orsak till, att ett
lidande, som uppstår i ett af dessa organ, i andra
hand kan öfverflyttas till andra organ. Man ser
sålunda t. ex., att en iridocyclitis, som af något
yttre våld uppkommit i det ena ögat, har
benägenhet att på sympatisk väg uppträda äfven i det
andra friska ögat (sympatiskt ögonlidande), så att
man till förekommande däraf är nödsakad att
uttaga det skadade ögat. Kännedomen om den
särskilda sympati, som under vissa förhållanden
kan finnas mellan olika organ, kan ge vinkar om
orsaken till vissa sjukdomar, upplysningar om
deras egentliga säte och anvisningar om, på hvilken
väg man förnuftigast må försöka terapeutiskt
bekämpa dem.
O. T. S.*
Sympatikurer, folkmed., hvarjehanda
kvacksalverier eller försök att bota sjukdomar och
allahanda lidanden med hemliga medel, signerier,
läsning öfver den sjuke, kryddpåsars påhängande,
svafvels anbringande i kläderna, den sjuka delens
omknytande med en becktråd, insydd i ett sidenband,
omlindande med rödt ullgarn, drickande af
nio sorters vatten, vårtors bortknytande med
trådar o. s. v. Sådana kurer ha sina anor från
hedenhös. Trots en stigande upplysning
förekomma de i våra landsbygder ännu mångenstädes,
till vinst för ”kloka gubbar” och ”kloka
gummor”.
O. T. S.*
Sympatilockout [-låkau’t]. Se Strejk, sp. 317.
Sympatisera, känna lika, öfverensstämma i
tycken och känslor; deltaga med känslan, hysa
sympati (se d. o.). – Sympatisk, som väcker
eller innebär sympati. – Sympatetisk, som
har medkänsla för.
Sympatiska nerven. Se Sympatiska nervsystemet.
Sympatiska nervsystemet, Sympatiska
nerven (lat. Nervus sympathicus) l. endast
Sympathicus, anat., fysiol., omfattar nerver
och nervknutar (se Ganglion), dels samlade
på ömse sidor om ryggraden i form af en
sträng, gränssträngen, dels mera spridda
förgreningar från denna, öfversta delen,
halssympathicus, innehåller det öfre halsgangliet (C1, se
fig. till art. Ryggmärg, sp. 1331). De öfversta
bröstganglierna (d1) bilda ganglion stellatum. Från
bröstdelen utgående grenar bilda nervus splanchnicus,
som förbinder gränssträngen med nervknutar
belägna invid bukens kärlstammar. De
sympatiska nervbanorna taga sitt ursprung i ryggmärgen
– bröstmärgen och öfre delen af ländmärgen
– och stå sålunda i samband med det centrala
nervsystemet. Hufvudmassan af dessa banor är
centrifugal. Genom kommunikanterna (se
Ryggmärg, sp. 1332) öfverföras de till gränssträngen
och genom dess förgreningar till de olika
kroppsdelarna. Under detta förlopp passerar hvarje
nervbana en nervcell, belägen antingen i någon af
gränssträngens nervknutar eller i något af de
perifera ganglierna och delas härigenom i en preganglionär
och en postganglionär sträcka. Det sympatiska
nervsystemets celler stå ej i förbindelse med några
centripetala (sensibla) banor och förmedla således
ej heller några reflexer. De sympatiska nervtrådarna,
särskildt å den postganglionära sträckan,
sakna märgskida (se Nervväf) och ega därför
ej den hvita färg, som utmärker andra nerver. –
Det sympatiska nervsystemet innerverar den glatta
muskulaturen i kroppen (se Muskler, sp. 1465),
särskildt blodkärlens muskler (vasomotoriska
l. kärlförträngande nerver) samt en del körtlar
(sekretoriska l. afsöndringsnerver). En del
går till blodkärlen, de håruppresande musklerna
samt svettkörtlarna i huden (se Hud, sp. 1197)
och spelar en viktig roll vid regleringen af
värmeförlusten från kroppsytan. Andra banor gå till
inre organ. Från öfversta halsgangliet innerveras
bl. a. de muskler, som vidga pupillen, samt
spottkörtlarna (se d. o.). Genom ganglion stellatum
passera de hjärtpåskyndande nerverna (se
Hjärtnerver). Nervus splanchnicus för kärlförträngande
banor till kroppens största kärlområde,
bukkärlen, och får därigenom särskild betydelse för
regleringen af blodtrycket. – En del af de organ,
som innerveras af sympathicus, erhåller jämväl
nervbanor, som förlöpa i hjärnnerver eller ryggmärgsnerver,
utan att inträda i gränssträngen. Detta
är fallet med spottkörtlarna och blodkärlen i
matsmältningskanalens slemhinnor, hjärtat, muskulaturen
i tarmar, urinblåsan m. fl. organ. Emellan de
båda olika slagen af nervbanor råder ett visst
motsatsförhållande. Under det att de pupillutvidgande
banorna gå i sympathicus, förlöpa de
pupillförträngande i den 3:e hjärnnerven; sympathicus för
kärlsammandragande banor till slemhinnan i munnen
och svalget och till spottkörtlarna, hjärnnerverna
däremot kärlutvidgande banor. En retning
af de sympatiska afsöndringsbanorna till spottkörtlarna
ger en tjockflytande, på organiska ämnen
jämförelsevis rik spott, under det att retning af
hjärnnerverna till samma körtlar ger ett tunnflytande,
hufvudsakligen af vatten och salter bestående
sekret. De hjärtpåskyndande nerverna tillhöra
sympathicus, under det att de hjärthämmande
banorna förlöpa i nervus vagus, den 10:e
hjärnnerven. Samma motsatsförhållande råder mellan
de sympatiska banorna till bäckenorganen och de
i den s. k. bäckennerven (nervus erigens)
förlöpande banorna från nedre delen af ryggmärgen.
Atropinet förlamar ändförgreningarna af
hjärnnerverna exempelvis till spottkörtlarna; adrenalinet
har utpräglad retningsverkan speciellt på de
af sympathicus innerverade organen. Å andra
sidan råder en viss analogi emellan de båda
slagen af nervbanor. Båda passera under sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
