Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symmetri - Symmetriaxel - Symmetriplan - Symmetriregeln - Symmetrisk - Symmoria - Symonds, John Addington - Symondöö - Symons, George James - Symons, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se Eurytmi. – Mat., det förhållande, hvari
symmetriska storheter stå till hvarandra. Två
rumsstorheter sägas vara symmetriska, om
de kunna så placeras på ömse sidor om ett plan
(symmetriplanet), att mot hvarje punkt af
den ena storheten svarar en punkt af den andra,
så beskaffad, att de båda punkternas sainmanbindningslinje
är vinkelrät mot planet och af detsamma
delas midt i tu. Tänker man sig symmetriplanet
vara en spegel, blir således den ena storheten
en spegelbild af den andra. Två symmetriska
storheter i tre dimensioner kunna i allmänhet ej
bringas att täcka hvarandra och äro således ej
kongruenta; emellertid kunna de uppdelas i
element, hvilka sinsemellan äro kongruenta, hvaraf
följer, att två symmetriska kroppar ha samma
volym och två symmetriska ytor samma
ytinnehåll. Däremot sammanfalla för rumsstorheter i
två dimensioner begreppen kongruens och
symmetri; för dessa kan planet ersättas af en rät linje
(symmetriaxeln). Symmetrisk funktion
i afseende på två eller flera storheter kallas
en funktion, som ej ändrar värde, om den
ena storheten växlar plats med den andra; så är
t. ex. x2 + 5 xy + y2 en symmetrisk funktion i
afseende på x och y.
(I. F.)
Symmetriaxel. 1. Mat. Se Symmetri. –
2 Miner., en normalt mot en kristalls
symmetriplan gående (tänkt) linje.
Symmetriplan. 1. Mat. Se Symmetri. –
2. Miner. Se Kristallografi, sp. 1333.
Symmetriregeln, stilist., kallas regeln, att till
innehållet hvarandra motsvarande delar af en
språklig framställning böra få likartade uttryck.
I följande mening: ”Denna sanning erkännes af
nutiden långt allmännare än förr” bör det förra
af de kursiva uttrycken bytas ut mot nu eller det
senare mot af förgångna tider, för att symmetri
skall vinnas. Fördelen af en sådan förändring
består däri, att innehåll och form komma att
närmare öfverensstämma, hvarigenom uppfattningen
underlättas. Omvändt böra olikartade uttryck
nyttjas, då det gäller led af framställningen, som
icke äro samordnade. Se N. Beckman, ”Svensk
språklära” (6:e uppl. 1916).
R–n B.
Symmetrisk (se Symmetri), till sina yttre
delar öfverensstämmande; bot., som låter dela sig
i likadana hälfter (se Blomma, sp. 753-754).
Symmoria, arkeol., kallades i Aten de 20
skattekorporationer, som hade till ändamål att
upptaga förmögenhetsskatten. Till en början
upptog staten utskylderna omedelbart. Men från 362
f. Kr. ålades de 15 rikaste i hvarje symmori att
erlägga skatten i förskott och sedan taga sitt åter
af de öfriga i symmorin. Samma grund tillämpades
från 356 på trierarkien (se d. o.), i det
att denna leiturgi fullgjordes af 1,200 bland de
rikaste, som indelades i 20 symmorier, hvilka hade
att besörja trierarkien. Genom Demosthenes’
reform 340 afpassades leiturgien noga efter
förmögenheten.
J. C.
Symonds [siməns l. sai-], John Addington,
engelsk kritiker, skald, f. 5 okt. 1840 i Bristol,
d. 19 april 1893 i Rom, vann under studietiden
i Oxford flera pris och valdes 1862 till fellow i
Magdalen college. På grund af sjuklighet måste
han öfverge England, och från 1877 lefde han
nästan för beständigt i Davos (Schweiz). Sitt lif
där beskref han i Our life in the Swiss
highlands (1891). S. var en kritiker med omfattande
intressen och beläsenhet, hvars hufvudarbete
är Renaissance in Italy (7 bd, 1875–86). Han
uppträdde också som poet och lycklig öfversättare. Bland hans öfriga
skrifter märkas An introduction to the study of Dante
(1872), Studies of the greek poets (2 bd, 1873-76),
Sketches in Italy and Greece (1874), The sonnets
of Michelangelo Buonarotti and Tommao Campanella
(öfv. 1878), Shelley ("English men of letters"-serien,
1878), Sketches and studies in Italy (1879),
Italian byways (1883), Shakespear’s predecessors
(1884), Sir Philip Sidney ("English men of letters",
1886), Ben Jonson ("English worthies", 1886-88),
Autobiography of Benvenuto Cellini (öfv., 2 bd,
1887), Walt Whitman (1893) samt diktsamlingarna
Many moods (1878), New and old (1880), Animi
figura (1882), Wine, woman and song (öfv. af
medeltidsstudenters lat. sånger; 1884 och 1889),
Vagabunduli libellus (1884). Biogr. af H. F. Brown.
J. M.
Symondöö. Se Hörningsholm, sp. 282.
Symons [si’məns l. sai-], George James,
engelsk meteorolog, f. 6 aug. 1838 i Pimlico vid
London, d. 10 mars 1900 i London, 1860–63 anställd
i meteorologiska departementet af handelsministeriet
(Board of trade), är känd företrädesvis genom
sitt stora arbete om nederbörden i Storbritannien
och Irland, British rainfall (1860–99). S.
organiserade meteorologiska undersökningar af frivilliga
iakttagare samt ansågs som auktoritet i frågor
rörande åskslag och inom meteorologiens historia.
Hans meteorologiska bibliotek öfvergick vid hans
död till Meteorological society, där han var medlem
sedan 1856, sekreterare sedan 1873 och president
1880. S. var äfven led. af Royal society (1878).
Symons [si’məns l. sai-], Arthur, engelsk
författare, f. 28 febr. 1865 i Wales af cornwallisk
släkt, har vistats långa tider i Frankrike och
Italien, hvaraf hans alstring tagit afgörande intryck.
S. har varit verksam både som tidningsman (i
”Athenæum” 1891, ”Saturday review” 1894,
”Savoy” 1896) och vitter författare. Days and nights
(1889) äro dramatiska monologer; Silhouettes
(1892), London nights (1895), Amoris victima
(1897), Images of good and evil (1899), A book
of twenty songs (1905), The fool of the world
(1906) och Knave of hearts (1913), diktsamlingar,
som utmärkas af stark erotisk läggning och ett
betydligt inflytande af den moderna franska
poesien, enkannerligen Verlaine, i stil och ämnesval;
Poems i 2 bd 1902 äro ett urval. – Som
litteraturkritiker har han varit mycket alsterrik,
alltifrån utgifningen af en studie öfver Robert
Browning 1886; essaysamlingar äro Studies in
two literatures (1897), The symbolist movement
in literature (1899; 2:a uppl. 1908; själf starkt
påverkad af symbolismen, för han dess talan),
Plays, acting and music (1903), Studies in prose
and verse (1904), Studies in seven arts (1906),
William Blake (1907), The romantic movement
in english poetry (1909) och Figures of several
centuries. S. har dessutom gett ut lyriska
stadsskildringar, Cities (1903), A book of parodies
(1908), Shaksperetexter (1884–86 och 1888–89)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
