Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1397-1398 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symaskiner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vår tids symaskiner, och gjorde ända till 300 styng
i minuten, ett för den tiden ovanligt resultat. Den
lyckades dock ej vinna något större intresse, förrän
den i flera hänseenden förbättrats af J. M. Singer
i New York, som införde pressarfoten och matarhjulet,
hvarefter Wilson 1851 uppfann "griparen"
(för dubbeltrådigt efterstyng) och Grover
1852 cirkelnålen för dubbla kedjestyng. Symaskinen
spreds så hastigt i Amerika, att redan 1863 tre
fjärdedelar af allt sömnadsarbete förfärdigades
i maskiner, medan man i Europa först långt senare
följde exemplet. Förutom af Singerbolaget utgjordes
de förnämste fabrikanterna i Amerika under midten
af 1800-talet af de stora bolagen Howe, Wheeler &
Wilson, Grover & Baker samt Wilcox & Gibbs. 1863
anlades af Pollack & Schmidt i Hamburg den första
symaskinsfabriken i Europa, hvarefter spridningen
där gick snabbare. I Sverige tillverkas sedan
1872 symaskiner vid Huskvarna, hvars nuvarande
tillverkning, som omfattar flera olika moderna typer,
uppgår till omkr. 40,000 st. om året. Redan under
senare hälften af 1860-talet gjordes försök att
tillverka symaskiner på landsbygden i Dalarna,
särskildt i Moratrakten, hvars befolkning efter
nedläggandet af den gamla urtillverkningen härigenom
skulle få ett nytt område för sin mekaniska
hemslöjd. Maskinerna, som utfördes enligt Wheeler
& Wilson-systemet (se nedan), kunde dock ej länge
konkurrera med den amerikanska massproduktionen.

De första försöken att tillverka symaskiner gingo ut
på att så vidt möjligt efterbilda handarbetet. Det
karakteristiska hos handsömmen består däruti,
att styngen bildas genom trådens dragande igenom
tygdelarna växelvis öfver och under, så att tråden
slingras rundt omkring det mellan två styng
liggande tyget (fig. 1).

Fig. 1. Handsömsstyng på symaskin.

Såsom af fig. synes, blir
styngets längd på undersidan af tyget dubbelt så stor
som på den öfre, hvarjämte tråden kommer att ligga
enkel på den senare och dubbel på den förra sidan. Vid
sådan handsöm kan blott en ringa trådlängd användas,
hvilken för hvarje styng måste till hela sin längd
dragas genom tyget.

Fig. 2. Kedjestyng på symaskin.

Den första brukbara symaskinen
framställde s. k. kedjestyng (fig. 2), för hvilkas
bildande nålen ej behöfver genomgå tyget helt och
hållet. Tråden bildar nämligen på undre sidan af tyget
öglor, af hvilka hvarje efterföljande är trädd uti
den föregående, så att ett tillbakagående af tråden
förhindras. Härigenom möjliggöras, dels att en tråd
af huru stor längd som helst kan användas, dels att nålen behöfver
göra blott en obetydlig upp- och nedgående rörelse
för att bilda stynget. Kedjesömmen är visserligen
ganska stark, men har, såsom af fig. 2 lätt inses,
det stora felet att, om ett styng misslyckas eller
tråden på ett ställe afslites, hela sömmen förstöres
vid dragning i trådändan. Af denna anledning blef
symaskinen ingen favorit i hemmen, så länge den
arbetade med kedjestyng.

Fig. 3. Dubbelstyng.

Af epokgörande betydelse blef därför införandet
af det s. k. dubbelstynget (fig. 3), bildadt af två
trådar, öfver- och undertråden, den senare afsedd att
fasthålla den af öfvertråden bildade öglan. Detta
slags styng uppfanns af Howe, hvilken alltså kan
anses som de moderna symaskinernas uppfinnare. Enligt
detta system är undertråden lindad på en liten
spole, liggande i en skyttel, som försättes i en
fram- och återgående rätlinig rörelse. Skytteln
genomlöper sålunda den vid nålens uppgående bildade
trådöglan under tyget, och vid sin fortsatta rörelse
uppåt drager nålen med öfvertråden sålunda med sig
undertråden, hvarvid dessa erhålla det i fig. 3 visade
läget. Den af Wilson uppfunna s. k. griparen består
af en cirkelformigt böjd, roterande hake, hvilken
sålunda kan sägas utgöra en i roterande rörelse
varande skyttel. Undertråden är härvid upplindad på en
af två mot hvarandra böjda stålplattor bildad spole,
inlagd i griparen. Dessa symaskiner tillhöra Wheeler &
Wilson-systemet. Under de senare åren har tillkommit
en mängd olika af arter af dessa båda grundläggande
typer, hvilka skilja sig från hvarandra hufvudsakligen
genom olika rörelser hos skytteln och som i allmänhet
afse att åstadkomma tystare gång, jämnare söm och
större hastighet.

Fig. 4. En familjesymaskins mekanism.

Efter införandet
af den s. k. ringskytteln med bågformig, fram- och
återgående löpbana ha de vibrerande skyttlarna
delvis utträngt de rakgående. En familjesymaskins
mekanism och viktigare delar visas i fig. 4. Genom
pressarlyftaren 1 höjes eller sänkes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>