Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydney - Sydney harbour - Sydney mines - Syd-Nigeria - Syd-Orkneyöarna - Sydostbrotten - Sydow - Sydow, Axel Erik von - Sydow, Kristian Hugo von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom utskjutande landtungor delad i flera vikar
och har därigenom kunnat få stor kajlängd (öfver
36 km.). I S. cove ligga alla stora oceanångare
från Europa, Kina och Japan, medan amerikanska
och de flesta kustångarna ligga vid Woolloomooloo
bay. Vid Farm cove ligga den australiska eskaderns
krigsfartyg. På ön Cockatoo har staten två stora
torrdockor, vid Mort’s bay en annan stor torrdocka;
dessutom finnas 5 flytdockor och 3 patentslipar. Såsom
stapelplats för Nya Syd-Wales’ produkter är
S. de australiska ångbåtsbolagens hufvudstation
och Australiens största sjöstad. 1915–16 ankommo
direkt från utlandet fartyg om nära 1,08 mill. ton
och via andra australiska hamnar fartyg om nära 1,58
mill. ton. Medräknas äfven de fartyg, som anlände
från andra orter inom australiska statsförbundet,
steg tontalet till mer än 7,75 mill. S. ligger i
ett stort stenkolsdistrikt och eger på grund däraf
liflig industri. Särskildt betydande äro järn-
och maskinindustrien samt tillverkningen af vagnar,
textilvaror och läder, hvarjämte stora anläggningar
finnas för köttkonservering. Det är Australiens äldsta
stad (första anläggning 1787); det var från början
afsedt till förbrytarkoloni och växte därför långsamt
samt hade ännu 1800 endast 2,600 inv. Mot midten af
1800-talet blef det emellertid en viktig handelsplats,
i synnerhet sedan guld vid den tiden anträffats inom
kolonien. En världsutställning hölls där 1879–80.
– 2. Stad på nordöstra kusten af Cape Breton i Nova
Scotia. 17,723 inv. (1911). God hamn. Export af
stenkol. Säte för Dominion iron and steel co:s stora
anläggningar. Midt emot ligga North S., 5,418 inv.,
och S. mines, 7,470 inv. (1911).
1–2. Wbg.
Sydney harbour [si’dni hä’be]. Se Port Jackson.
Sydney Herbert bay [si’dni hē’bət bei’], kallades
af James Ross en af honom upptäckt inbuktning i
kustlinjen på östsidan af det antarktiska Graham land,
på ungefär 64° s. br. Den svenska sydpolsexpeditionen
har senare visat, att denna bildar mynningen af
ett sund, som skiljer James-Rossön från Vegaön
och når fram till Kronprins-Gustafskanalen.
O. N–d.
Sydney mines [si’dni mains], stad. Se Sydney 2.
Syd-Nigeria (eng. Colony and protectorate of
Southern Nigeria), en engelsk koloni i västra
Afrika, omfattande området vid Nigers utlopp mellan
tyska Kamerun i ö., Nord-Nigeria i n. (gräns var
7° s. br.) samt Franska Väst-Afrika (Dahomey)
och engelska Lagoskolonien i v. (se kartorna
till art. Afrika). 1907 förenades Lagos och
Syd-Nigeria. Omkr. 231,000 kvkm. 7,855,741
inv. (1911). 1 jan. 1914 sammanslogos S. och
Nord-Nigeria (se d. o.) till Colony and protectorate
Nigeria under en generalguvernör i staden Lagos. Se
vidare Nigeria, Suppl.
Syd-Orkneyöarna, en antarktisk ögrupp under 60° 30’
och 61° s. br. samt 44°–46° 30’ v. lgd, bestående
af två större öar, Coronation och Laurie, samt
flera mindre. Coronation har en längd af öfver 60 km.,
en bredd af 28 km. med branta kuster och i det inre
mestadels betäckt af snö och is. Dess högsta topp
är 1,320 m. Laurie når en höjd af 940 m. Öarna synas
bestå af kristalliniska skiffrar. De upptäcktes 1821 af en
brittisk kapten Powell.
J. F. N.
Sydostbrotten. Se Sydöstbrotten.
Sydow, von, svensk släkt, som är en gren af en
gammal tysk ätt och själf förgrenat sig i flera
grenar. Alla dessa ha en gemensam stamfader i
Kristian von S., d. omkr. 1700 i Pommern. En medlem
af den äldsta nu lefvande grenen (Högsbygrenen),
t. f. underståthållaren i Stockholm Axel Reinhold von
S. (f. 1778, d. 1834), adlades 1830 med bibehållande
af namnet, och hans adliga ätt fortlever. Jfr
Kr. A. von Sydow, "Stambok för den svenska släkten
von S." (1885).
1. Axel Erik von S., af Jönköpingsgrenen, ättling
i 4:e led af ofvan nämnde Kristian von S., väg- och
vattenbyggare, f. 25 jan. 1791 å säteriet Mariannelund
i Häsleby socken, Jönköpings län, d. 4 okt. 1857,
blef student i Uppsala 1809, tog kameralexamen
och genomgick prästseminariet i Uppsala samt
disputerade pro exercitio 1813, men ingick s. å. på
den militära banan och blef fänrik, deltog som sådan
i tyska och norska fälttågen samt promoverades
till filos, magister 1818. Från 1819 till 1828
ledde han med kraft omfattande arbeten för ström-
och forsrensningar i Norrland, bl. a. upprensning
af Kalix älf, så att denna gjordes flottbar
75 km. från utloppet. 1828 befordrad till
chef för Södra kanaldistriktet och 1831 utnämnd till
kapten, utförde han flera viktiga hamnbyggnader,
såsom i Hälsingborg, Jönköping, Halmstad
m. fl. städer. 1836-37 företog han med offentligt
understöd en studieresa till Holland, Frankrike och
Tyskland för studier af dammverk och hamnbyggnader.
I Publika arbetens nytta och nödvändighet (1840)
framhöll han behofvet af ett särskildt ämbetsverk
till ledning vid allmänna byggnadsverk och af
bildningstillfälle vid Marieberg för verkets
blifvande tjänstemän. På grund af de skäl han
där framlade ombildades enligt riksdagsbeslut
1840-41 Storamiralsämbetets tredje afdelning till en
Styrelse för allmänna väg- och vattenbyggnader, hvars
öfverdirektör blef S., och vid nästföljande riksdag
anslogos medel till stipendier åt de ynglingar,
som för inträde i nämnda styrelse genomgingo
en särskild civilingenjörskurs vid Marieberg. Då
styrelsen 1851 ombildades till en på militäriskt vis
ordnad Kgl. väg- och vattenbyggnadskår
(se Väg- och vattenbyggnadskåren), blef
S. dess öfverste. Efter att äfven ha varit en
verksam medlem i den af 1853-54 års riksdag tillsatta
järnvägskommittén fick S. 1856 på begäran afsked från
sin befattning. Han var led. af Vet. akad. (1839)
samt af Landtbruksakad. (1851). Sedan 1851 tillhörde
han Teknologiska institutets styrelse.
2. Kristian Hugo von S., den föregåendes brorsons son,
jurist, statsråd, f.16 juli 1861 i Växjö, blef
1884 filos, kandidat i Lund, där han 1886 aflade
hof rättsexamen. 1888 vice häradshöfding,
blef han 1896 assessor i Svea hofrätt, 1902
revisionssekreterare och 1904 häradshöfding i Nordals,
Sundals och Valbo domsaga. Han var konsultativt
statsråd i Lindmans ministär 11 juni 1909-7 okt. 1911.
S., som var led. i Lagbyrån okt. 1901-1902 och
Lagberedningen 1903-04, har varit ordf. i diknings-
och vattenrättskommittéerna (1906-10) samt ordf. för
tillkallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
