Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1311-1312 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Swinemünde - Swine skansar - Svinesund - Svinfjädrar - Swinford - Svinfylking - Svingarn - Svingedans - Svingel - Svingeln - Svingelsläktet - Svinhufvud - Svinhufvud, Otto Olavi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Societetshuset vid Svinemündes hafsbad.

33,000 badgäster årligen; se fig.). Till midten
af 1700-talet lågo på ömse sidor om Swine byarna
Väst-Swine, på Usedom, och Öst-Swine, på Wollin,
men sedan Swine 1729 gjordes segelbar, höjde sig
Väst-Swine till större betydenhet och erhöll 1765
stadsprivilegier. - Swinemünde skans, en af Swine
skansar (se d. o.), intogs af Gustaf II Adolf 1630 och
förstärktes sedermera; intogs okt. 1675, juni 1676
och aug. 1715 af preussarna. 14 sept. 1757 besatte
svenskarna skansen, som då utrymts af preussarna,
samt öfvergingo Swine och förstörde de midt emot
på Wollin liggande befästningarna. Samtidigt med
Wollins utrymmande 26 nov. s. å. öfvergafs äfven
Swinemünde skans, men återbesattes snart och
förstärktes, hvarjämte Swine försänktes. Då en
preussisk kår kort därefter landsteg på Usedom,
utrymdes emellertid skansen ånyo. Staden S., som
sedermera hade retrancherats af preussarna, intogs
af svenskarna 26 aug. och skansen 2 sept. 1759.
(J. F. N.) L. W:son M.

Swine skansar, i Pommern på ömse sidor om Swine,
voro 1630 besatta af de kejserlige, men intogos 2 juli
s. å. af Gustaf II Adolf, hvarvid de förre dock hunno
sätta eld på den usedomska skansen, som likväl senare
iståndsattes af svenskarna. Jfr Swinemünde.

L. W:son M.

Svinesund. 1. Vik af Kattegatt, på norra sidan
af Bohus län, bildande gräns mot Norge. Vid dess
östra ända ligger staden Fredrikshald, hvarifrån
Idefjorden tränger ned åt s. På svenska sidan ligger
inom Högdals socken den för sin naturskönhet berömda
färjplatsen Svinesund. - 1658 befäste sig en svensk
styrka under major Wäsenberg på S:s södra strand, men
verken förstördes s. å. af norrmännen. I anledning
däraf, att norrmännen vid flera tillfällen under
kriget 1675–79 gingo öfver S., framhöll Dahlbergh
1679, att S., såsom varande "en nyckel till Norge,
och det som skär strupen af Fredrikshald", borde
befästas, och 1681 uppgjorde han härtill dessein, som
gillades af Karl XI; men därvid stannade det. 1716
uppfördes efter förslag af Stobée befästningar vid
S., Sundsborg (se d. o.); i maj s. å. slogo
svenskarna bro öfver S. från norra sidan, och ett
norskt anfall sjöledes mot bron 2 juni tillbakaslogs
lyckligt. S. m. gick konung Karl med sin armé öfver
bron tillbaka in i Bohuslän, men lät bron ligga kvar
ända till 11 aug. 1717. Under hösten och
1718 befäste därefter norrmännen S:s norra
strand. 9 nov. 1718 lät general Dücher åter
utlägga bron öfver S., som sedan öfvergicks af
svenskarna, hvarefter ytterligare en bro slogs. I
dec. gingo svenska kavalleriet och fältartilleriet
tillbaka öfver broarna, som sedan brötos. I juli
1719 gingo norrmännen öfver S. dels på flottar
och i pråmar, dels på en af dem slagen flottbro,
men återvände i aug. öfver bron, som därefter fördes
upp i Tistedalsälfven. 24 sept. 1788 gick en norsk
styrka under von Schmettau öfver S. och återvände
först efter stilleståndet i nov. s. å. 1 aug. 1814
gick en mindre, svensk styrka på båtar och en färja
öfver S., och dagen därpå utlades en pontonbro,
öfver hvilken Posses fördelning omedelbart därefter
ryckte in i Norge. – 2. Se Svensksund, sp. 1107.

1. L. W:son M.

Svinfjädrar, befästningsk., järnspetsar, afsedda att
fästas ofvanpå ett plank eller en palissad, för att
hindra öfverklättring; användes fordom som stormhinder
vid träförskansningar.

O. A. B.*

Swinford [swinföd], Macdonnell of. Se Macdonnell, A. P.

Svinfylking, krigsv. Se Cuneus 1.

Svingarn, mindre riktig form för Svinnegarn.

Svingedans. Se Polska.

Svingel, tekn. Se Linberedning, sp. 564.

Svingeln, fästningsverk vid Bohus.

Svingelsläktet, bot. Se Festuca.

Svinhufvud, två efter vapenbilden uppkallade
adliga ätter från Kopparberget, Dalarna, utan kändt
sammanhang med hvarandra. Den ena, S. till Kvalstad
(i Östuna socken, Stockholms län), adlades 1574,
introducerades 1627, immatrikulerades 1818 på finska
riddarhuset och kvarlefver nu endast i Finland. Den
andra, S. i Västergötland, fick 1581 förnyelse på
gammalt adelskap, introducerades 1633 och räknar ännu
många medlemmar.

1. Otto Olavi S., biskop, partiman, d. hösten 1522,
var son till Olof Olsson, bergsman på Kopparberget,
tillhörande en lagfrälsesläkt (Stjärna), och Ingeborg
Jonsdotter af ätten Svinhufvud. S. upptog sin
moders namn. Redan tidigare hade ett par medlemmar
af släkten idkat utländska universitetsstudier och
inträdt i det andliga ståndet. Själf studerade han
från 1480 i Rostock, vann magistergrad och valdes i
midten af 1490-talet till domprost i Västerås. Vid
ett personligt besök i Rom 1496 erhöll han påflig
bekräftelse på nämnda värdighet. 1501 befordrades han
till biskop i Västerås och kom i denna egenskap att
spela en betydande politisk roll under de närmaste
tjugu åren. Han var den mest utpräglade danskvännen
bland biskoparna, ända till dess att Gustaf Trolle
som nyutnämnd ärkebiskop gjorde sig till målsman för
ett ännu flagrantare dansksinne. Som en af de svenske
delegeradena vid fredsmötet i Köpenhamn 1509 bär han i
hög grad ansvaret för den förödmjukande traktat, genom
hvilken Sverige blef skattskyIdigt till konung Hans,
och traktatens upprifvande på Svante Nilsson Stures
initiativ följande år var honom mycket emot. S. var
under hela sin ämbetstid föremål för djup misstro
från Sturepartiets sida, och under de oroligheter,
som följde på Sten Stures frånfälle och de danska
härarnas inmarsch i Sverige 1520, blef han en dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>