Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Swift, Jonathan - Svifvel - Svijaga - Svijazjek - Svikt - Svikta - Svimning - Svin - Svinafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det sista. Han begrofs i sin egen katedral. Sin
förmögenhet testamenterade han till ett hospital
för själssjuka - en anstalt, som då var en
nyhet. Fattigdomen i tidigare år och de motgångar,
som utestängde honom från den verksamma politiken,
bidrogo säkerligen i sin mån att förbittra den stolte
mannen. Hans öfvergång till toryismen framkallades
af hans högkyrkliga sympatier; han var rationalist
i allt, icke känslomänniska. Kyrkan var för honom
en yttre disciplin, som det var nödvändigt för
folkets skull och god social ordning att hålla fast
vid. Han var hänsynslös och taktlös i många af lifvets
förhållanden, kanske icke minst mot kvinnorna, men
han var långtifrån den hårdhjärtade egoist, som man
utskrikit honom för. Han var en god och trofast vän
och varm beskyddare af dem, som vädjade till hans
hjälp; han utöfvade mycken välgörenhet, men dolde
den gärna under masken af cynisk likgiltighet. Hans
prosa är mästerlig, klar, skarp, logisk, precis,
med ett rikt och utmärkt ordval. Det enda man kan
förebrå honom är en viss vårdslöshet i syntaxen. I
allt hvad han skrifvit är han uteslutande satiriker,
som sådan af demonisk kraft. Det sublima och det
idylliska, det innerliga och känslofulla kunde han
däremot icke uttrycka. Han är i allt realist, men
det är också han, som jämte Defoe genomför den nya
stil, genom hvilken till och med det rent sagolika och
fantastiska får trovärdighetens prägel. Hans politiska
artiklar inleda en ny period i pressens historia; de
beteckna det ögonblick, då denna fick makt att direkt
inverka på styrelsens åtgärder. Hans inflytande är
mycket stort. I England stå Chesterfield, Smollett,
W. Scott och många andra honom nära. I Frankrike
ha Voltaire ("Micromégas", "Candide"), Diderot
m. fl. lärt af honom, i Tyskland ha Lichtenberg
och den senare humoristiska skolan tagit intryck af
honom. I Sverige börjar hans inflytande med Dalin
och den politiska sagan och spåras sedan hos sådana
satiriker som H. Järta och Thomander. Samlade upplagor
af S. äro utgifna af dr Hawkesworth 1755, T. Sheridan
1785, John Nichols 1801, 1804, 1808, W. Scott 1814
och 1821, Th. Roscoe 1853, Temple Scott 1897-1910
(i 14 bd, med den fullständigaste bibliografien, af
Jackson, och W. E. H. Leckys biografi; prosaverken
i 12 bd 1902-14). Se biogr. af J. Orrcry (1751),
Delany (1754), Dean Swift (1755), T. Sheridan (1785),
J. Barrett (1808), W. Scott (1814), W. M. Thackeray
(1853), J. Forster (1875), H. Craik (1882), L. Stephen
(1892), G. P. Moriarty (1893), J. C. Collins
(s. å.), P. M. Simon (s. å.), H. Cordelet (1897)
och S. S. Smith (1910), B. E. Malmström, "J. S." (i
"Litteraturhistoriska afhandlingar", 1869) samt
J. Mortensen ("Inledning till Gullivers resor", 1917).
J. M.
Svifvel, sjöv. Se Förtöja.
Svijaga, biflod fr. h. till Volga,
upprinner i guv. Simbirsk, flyter i
hufvudsakligen nordlig riktning samt faller
ut i Volga, 20 km. v. om Kazan. 384 km. lång.
J. F. N.
Svijazjek, kretsstad i ryska guv. Kazan, vid
mynningen af floden Svijaga och vid järnvägen
Moskva-Kazan. 2,798 inv. (1900).
Svikt, idrottst., en sviktande trampolin, från hvilken
simhopp (svikthopp) utföres. I Sverige
används ej svikt af större höjd än 3 m. öfver
vattenytan, räknadt från sviktens öfversta
kant. En ordinär sviktplanka har 4 m. längd
och l/2 m. bredd. Den ligger vanligen i en
lutning ej öfverstigande 5°, med yttersta
kanten högst. Materielet är vanligen furu,
som på öfversta sidan är klädd med kokosmatta.
E. B-ll.
Svikta, sjöv. 1. Svikta vanten, med tåg sammanknipa
vanten upptill, för att kunna brassa rårna skarpare
bidevind (mera långskepps). Om i storm vanten
i lä genom krängningen bli mycket slabba (lösa),
brukar man någon gång lindrigt insvikta dem, för att
förekomma slag och skamfilning. - 2. Svikta ett segel,
reducera seglets vindyta, genom hopsnörpning eller
sammanrullning (ej refning). Då mesanen sviktas,
lägges en fångning rundt gaffeln och seglet,
stundom ända invid gaffelklon (vid brokståndet),
hvarefter seglet sättes. När man borttar spriet på ett
fyrkantigt båtsegel och fastnajar spriögat, det hörn,
där spriet suttit, till masten, säges man "segla för
trekant". Ett undersegel sviktades förr genom s. k.
sviktsarving, ett groft tåg, hvars uppslagna
parter fästes till rån och i hvars bukt (midt) satt
en kaus, som nedhalades till däck; detta hanfotformade
nät, som anbringades på förkant af seglet, förstärkte
detsamma betydligt och hindrade det att slå, då ena
skothornet var uppgigadt. - Sviktning kallas dels i
allmänhet hela det parti under märsen (l. salningen),
där puttingsvanten (l. bramvanten) korsa vanten
(l. stängvanten); dels det ställe på masten, där den
s. k. sviktningsringen har sin plats, från hvilken
nedre delen af puttingsvanten utgår, eller där förr
vanten insviktades. R. N.*
Svimning, Dåning, Synkope, med., är ett plötsligt,
ögonblickligt upphäfvande af hjärnverksamheten
jämte af brott i andningsprocessen liksom i
känselförnimmelser och i frivilliga rörelser. Emedan
hjärtat icke sammandrager sig tillräckligt kraftigt,
föres icke tillräcklig mängd blod till hjärnan,
hvarför detta organ, i saknad af nödig nutrition, icke
förmår fullgöra sina förrättningar och således icke
längre kan vidmakthålla rörelse- och känselförmågan,
ej heller andningen och talet. För dessa symtom
användas äfven uttrycken vanmakt och leipothymia
(af grek. leipein, lämna, och thymos, lifskraft),
hvilket namn af en del patologer begränsas till första
början af svimningen. Från svimning bör man skilja
svindel, som väl kan vara det första symtomet af eller
början till en svimning, men bör beteckna detsamma som
yrsel (se d. o.) och kan liksom den vara framkallad
af diverse dels funktionella, dels organiska
rubbningar. Bästa sättet att upphäfva svimning är att
skaffa ökadt blodtillflöde till hjärnan. För detta
ändamål bör den af svimmade läggas horisontalt med
hufvudet lågt, hvilket ofta nog är tillräckligt för
att ställa allt till rätta. Man kan ock ge vin, konjak
o. d., som kan stimulera hjärtverksamheten, samt gnida
armar och ben i riktning mot hjärtat. Stundom kan det
vara nödvändigt att ge insprutningar under huden af
kamferlösningar eller andra hjärtstimulerande medel.
O. T. S. (I. H.)
Svin, zool. Se Svindjuren.
Svinafvel. Svinet är ett af våra nyttigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
