Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1297-1298 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Swietenia - Swietenioideae - Swietochowski, Aleksandr - Svifla - Swift, Jonathan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mahognyträdet, som är ett stort träd, med vackra,
parbladiga blad samt vippor af mindre blommor med
femklufvet foder och fem kronblad. Ståndarna äro 10,
med strängarna sammanväxta till ett rör. Frukten
är en hård kapsel, öppnande sig vid basen och
innehållande tegellagda, vingade frön. Mahognyträdet
förekommer i Västindien och Peru. Trädets ved,
"mahogny", är ett högt värderadt virke till
möbler och finare snickeriarbeten, emedan veden
är mycket hård, antar vacker glans och aldrig
angripes af insektlarver. Barken och frönas olja
användas i hemlandet i medicinen. Genom insnitt i
trädet utflyter ett gummi, Acajougummi, som liknar
"körsbärskåda". Namnet acajou tillhör dock eg. det
västindiska trädet Anacardium occidentale. Jfr
Acajou. O. T. S. (G. L-m.)

Swietenioideæ, bot. Se Meliaceæ och
Swietenia.

Swietochowski, Aleksandr, polsk författare, f. 1849,
blef 1876 i Leipzig filos. doktor på afh. Ein versuch
die entstehung der moralgesetze zu erklären och
uppsatte 1881 veckotidskriften "Prawda" (Sanningen),
hvari han utvecklade sitt positivistiska program
(tr. i bokform 1899 med titeln Prawda). Han författade
ock många dramer, däribland Niewinni (De oskyldige,
1876), Ojciec Makary (Fader M.) och Antea (1879)
samt en novellsamling O zycie (Om lifvet, 1879). Hans
skrifter röja tankedjup och idérikedom med
aristokratiskt kraf på individuell frihet, men hans typer
äro abstrakta och lämpa sig föga för scenen. Hans
samlade verk utkommo 1896-1900 i 7 dlr. A-d J.

Svifla, sjöv., förtöja med svifvel. Se
Förtöja. R. N.*


Swift [siwilt], Jonathan, engelsk författare, f. 30
nov. 1667 i Dublin, d. 19 okt. 1745, föddes sju
månader efter faderns död, som lämnade änkan i små
omständigheter. En förmögen farbroder bekostade hans
uppfostran, först i skolan i Kilkenny, den bästa
i Irland, och sedan i Trinity college i Dublin,
där han tog examen 1685. 1688 dog farbrodern, sedan
han förlorat sin förmögenhet, revolutionen utbröt i
Irland, och liksom många andra flydde S. öfver till
England. Han bodde först hos sin moder i Leicester;
men i slutet af 1689 fick han anställning som
sekreterare hos en aflägsen släkting till modern,
den berömde statsmannen sir William Temple på Moor
park. Här sammanträffade han med Esther Johnson, af
S. kallad Stella, då 9 år gammal; den unge studenten
lärde henne skrifva och läste för henne. 1692 blef
han doktor i Oxford och prästvigdes 1694. Missnöjd
med sin beroende ställning, emottog han emellertid
pastoratet Kilroot i närheten af Belfast. Där gjorde
han bekantskap med Jane Waring, af S. kallad Varina,
som han bad vänta på sig, tills han kunde gifta
sig. Han återvände till Moor park 1696 och stannade
där till Temples död
1699. Under denna tid mognade han för sin blifvande
verksamhet genom politiska samtal med Temple och
läsning af hufvudsakligen klassiska och historiska
arbeten. Hans tidigast publicerade dikter utgjordes
af obetydliga pindariska oden i Cowleys maner. Mera
betydande var hans första prosaskrift, The battle of
books (1697; tr. först 1704 tillsammans med "Sagan om
tunnan"), skrifven för att försvara Temples inlägg i
striden om de gamles och de nyares företräden. Efter
Temples död följde han lord Berkeley som sekreterare
och kaplan till Irland, men den framtidsrika
sekreterarplatsen fråntogs honom, och han tröstades
med pastoratet i Laracor jämte några andra prebenden,
som gåfvo honom en oberoende, om ock blygsam ställning
(omkr. 230 pund). Hans intresse för politiken förde
honom emellertid snart tillbaka till London, där han
hastigt vann anseende. I den kvicka lilla skriften
A discourse of the contests and dissensions between
the nobles and the commons in Athens and Rome (1701;
"Afhandling om oenigheterna emellan adelen och
folket uti republiquerne Athen och Rom..." 1768)
försvarade han med stor framgång whigregeringens
ledare, lord Somers. 1704 utkom The tale of a tub,
skrifven 7-8 år tidigare. Under allegorisk form
framställes här i de tre bröderna Peters, Martins och
Jacks strid och deras tolkning af faderns testamente
katolikernas, de episkopales och kalvinisternas
dogmatiska tvistigheter. S. får här tillfälle att
uttrycka sina högkyrkliga sympatier och sin motvilja
mot dissenters. Men skriften går långt djupare:
det är en satir mot allt mänskligt och gaf honom
ögonblickligen en plats bland samtidens berömdaste
författare. Det härskande whigpartiets ledare och de
mest ansedde författarna, såsom Addison, Steele och
Pope, sökte hans vänskap. Redan vid denna tid började
han aflägsna sig från whigpartiet, som ej delade hans
uppfattning af kyrkliga frågor, hvilken utgjorde det
centrala i hans politiska åskådning. Hans ställning
till kyrkan och tidens politik framgår tydligt af
de ströskrifter han författade under de närmaste
åren (The sentiments of a church of England - man
with respect to religion and government, 1708,
Letter . . concerning the sacramental test, 1709,
och framför allt An argument to prove that the
abolishing of christianity in England, may . . be
attended with some inconveniences 1708, ett mästerverk
af ironi). Vid samma tid förde han sin berömda
kvickhetsstrid mot astrologen och kvacksalfvåren John
Partridge, mot hvilken han utgaf bl. a. Predictions
for the year 1708 by Isaac Bickerstaff. (1708). Då S.,
som 1710 i egenskap af irländska kyrkans representant
sändes till London, ej kunde uppnå något för sina
kyrkliga syftemål af whigpartiet, bröt han med detta,
då det s. å. störtades, och emottogs med öppna armar
af lord Harley, Oxford och Bolingbroke, jämnade vägen
för det nya torypartiet genom sina utmärkta artiklar i
"The examiner" (nov. 1710-juli 1711) samt småskrifter,
i hvilka han hufvudsakligen kämpade för kyrkliga
intressen och fred med Frankrike: The conduct of the
allies (1711), Some remarks on the Barrier treaty
(1712) och Some advice . . to the members of the
October club (1712). S. stod nu på höjdpunkten af
sin makt. Vi kunna följa hans lif under dessa år
(1710-13) mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>