Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1295-1296 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sviagris - Sviar - Svibel - Svicka - Svickel - Svickning - Swidde, Willem - Svidja - Svidknott - Svidrigello - Swieten, Gerard van - Swietenia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

son och Adils styfson Rolf Krake, som sökte hejda de
förföljande svenskarna genom att kasta klenoder på
Fyrisvall och kastade S. åt Adils själf, som böjde
sig framåt och uppfångade ringen med spjutet, men
fick ett hugg baktill af Kolf, som återtog S. Guld
kallas därför af gamla skalder "Fyrisvallarnas säd".
Th. W. (B-e.)

Sviar, isl. Se Svear.

Svibel (ty. zwiebelfisch), boktr., en hög
bokstafstyper från sönderfallen sättning eller
afläggning. Sådan sönderfallning
(svibling) kan stundom drabba äfven en i tryckform sluten
stilsats.

Svicka, tekn., konisk tapp af trä, som används för
att tilltäppa tappningshålet i ett laggkärl. Fmn.

Svickel, bygnk. Se Hvalf, sp. 1391.

Svickning. 1. Den snedt afskurna spetsen på
hästskosömmet, som gör, att sömmet vid inslagningen i
hofven, då svicken vändes inåt, ledes i en båge utåt
och går ut lagom högt ofvan bärranden. - 2. Sulans
förening med öfverlädret. Se Skodon, sp. 1040.
1. E. T. N.

Swidde, Willem, kopparstickare, född holländare,
d. i maj eller juni 1697 i Stockholm, kallades 1688
till Sverige för att på ganska förmånliga villkor
arbeta på fortsättningen af Erik Dahlberghs Suecia
antiqua et hodierna och Pufendorfs historia öfver
Karl X Gustaf. De många blad han efter upphofsmannens
teckningar utförde för dessa verk utmärka sig genom
vårdadt och smakfullt arbete, god hållning i figurerna
samt förträfflig ensemble, men sakna, i likhet med
nästan allt hvad de senare holländske kopparstickarna
alstrat, kraftigare ljusdunkel och en friare pittoresk
hållning. Se fig. 49 till art. Stockholm. -rn.*

Fig. 1. Svidja slott.

Svidja, säteri i Sjundeå socken, Nylands län, i
Finland. Areal 1,000 har, hvaraf 300 har odlad
jord och resten skog. Tax.-värde 1 mill. finska
mark. Godsets förste kände egare var Björn
Ragvaldson (Stiernkors), häradshöfding i östra
Nyland 1441-77. Genom gifte kom det i släkten
Flemings ego, och på 1700-talet samt något längre
innehades det af släkten Reuterholm. Nuv. egare är
frih. August Wrede af Elimä. På slottet (fig. 1),
uppfördt 1545 af riksrådet Erik Fleming, residerade
sedan hans son, den mäktige riksmarsken Klas Fleming
("Svidje-Klas"). På S. bodde konung Gustaf I några
dagar 1555, och traditionen utpekar det rum, som
tjänade honom till sängkammare (fig. 2).

Fig. 2. "Gustaf-Vasa-rummet" i Svidja slott.

S. blef under det jan.- maj
1918 förda finska frihetskriget mot de bolsjevikiske
upprorsmännen 10 febr. belägradt af öfver 1,000
man rödgardister och ryssar, hvilka efter häftig
kulsprutseld försökte storma slottet, som försvarades
af frih. Wrede och svensken löjtnant Ward i spetsen
för 200 unga skyddskårister. De röda förlorade 80
man i döda och sårade och retirerade. Jfr Sjundeå.

Svidknott, zool. Se Fjädermyggor.

Svidrigello, storfurste i Litauen (se d. o.).


Swieten [svit-], Gerard van, holländsk läkare, f. 7
maj 1700 i Leiden, d. 18 juni 1772 i Schönbrunn, var
lärjunge af Boerhaave och blef med. doktor 1725. Han
erhöll 1736 rättighet att som docent meddela medicinsk
undervisning i Leiden, men förlorade åter denna på
grund af sin religion (han var katolik). 1745 kallades
han af kejsarinnan Maria Teresia till Wien som hennes
förste lifmedikus, blef kort därpå inspektör öfver den
medicinska undervisningen i Österrike och inrättade
i Wien en medicinsk skola, som snart tillvann sig
mycket stort anseende. Bland hans skrifter märkas
främst Commentarii in Boerhaavii aphorismos de
cognoscendis et curandis morbis (5 bd, 1741-72, ny
uppl. 1790). S. var led. af sv. Vet. akad. (1747).
R. T-dt.

Swietenia L., bot., trädsläkte af fam. Meliaceæ,
underfam. Swietenioideæ med 4 arter i tropiska
Amerika. Mest bekant är S. Mahagoni,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>