Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 27. Stockholm-Nynäs järnväg - Syrsor / 1283-1284 (1918) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges utsädesförening - Sveriges vapen - Sveriges verkstadsförening - Sveriges väl - Sveriges vänsterpressförening - Sverker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Förädlingsarbetet, hvars ledning först anförtroddes
åt holsteinaren Th. Bruun von Neergaard, utfördes
till en början i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
det i Tyskland brukliga "metodiska massurvalet", men
med tillhjälp af åtskilliga af Neergaard konstruerade
sinnrika apparater för mätning och undersökning. Några
på detta sätt behandlade utländska sorter tilldrogo
föreningen stor uppmärksamhet. Sedan Neergaard 1890
efterträdts af Hj. Nilsson (se denne), öfvergick
man till att bilda rena sorter genom förökning
efter utvalda enstaka plantor; "pedigreemetoden"
(se Mendel, sp. 95), och lyckades därigenom
snart framställa ett antal framstående sorter af
förut okänd likformighet och beständighet. Sedan
början af 1900-talet har man äfven och i allt
större utsträckning börjat använda korsning för
att framställa nya sorter, därvid ledd af de nya
"mendelska" ärftlighetsidéerna (se
Mendelism), för hvilka föreningens tjänsteman H. Nilsson-Ehle
(se denne) är en framstående representant. Bland
de vetenskapliga krafter, som verkat vid
Svalöf, märkas därjämte H. Tedin, P. Bolin och
E. Ljung. Förädlingsanstaltens värdefulla arbete vann
stort erkännande så inom som utom landet, bl. a. genom
rikligt understöd från stat och hushållningssällskap,
och fick därigenom alltmer karaktär af en offentlig
anstalt.

Sveriges utsädesförenings institutionsbyggnad, Svalöf.

Det genom arbetenas utsträckning och i
synnerhet genom kostnaderna för uppförande af
en ståtlig institutionsbyggnad (se fig.) starkt ökade
behofvet af statsunderstöd framkallade frågan om
anstaltens fullständiga öfvertagande af staten och
ledde till, att anstalten fortfarande visserligen
tillhör föreningen, men att staten, hvilken så godt
som ensam skall underhålla densamma, i dennas styrelse
insätter flertalet ledamöter. H. J. Dft.

Sveriges vapen. Se Riksvapnet.

Sveriges verkstadsförening, bildad i juli
1896, utgör sedan l jan. 1917 ett till Svenska
arbetsgifvareföreningen (se d. o.) hörande
yrkesförbund och har till ändamål att tillvarataga
och främja medlemmarnas gemensamma intressen
rörande förhållandet mellan arbetsgifvare och
arbetare. Medlemskap i föreningen kan vinnas af hvarje
välkänd svensk arbetsgifvare, vare sig enskild person,
handelsbolag eller aktiebolag, som i Sverige idkar
mekanisk verkstads-, gjuteri- eller därmed likartad
verksamhet och sysselsätter minst 15 arbetare. Högsta
ledningen af föreningens angelägenheter handhas af en
öfverstyrelse och dess arbetsutskott, båda med säte
i Stockholm. Under denna finnas för bestämda områden
af riket särskilda kretsstyrelser, f. n. (1918) fem,
fungerande för
följande kretsar: 1) södra kretsen, omfattande
Malmöhus, Kristianstads och Blekinge län; 2)
västra kretsen, omfattande Göteborgs och Bohus län,
Hallands, Älfsborgs, Skaraborgs och Värmlands län; 3)
östra kretsen, omfattande Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Gottlands och Örebro län; 4)
Stockholmskretsen, omfattande Stockholms stad och
län; 5) norra kretsen, omfattande öfriga, här ej
uppräknade län. Öfverstyrelsen består af 10 led.,
valda två från hvarje krets, jämte lika antal på
enahanda sätt utsedda suppleanter. Därutöfver kan
öfverstyrelsen själf till led. för viss tid invälja
föreningens ombudsman. Kretsstyrelse består af 5
led. med 3 suppleanter. Val af fullmäktige samt af
ombud att på Svenska arbetsgivareföreningens stämmor
representera Verkstadsföreningen sker sålunda: hvarje
krets utser dels en fullmäktig för hvarje fullt tal
af 5,000 arbetare, för hvilket kretsens medlemmar
äro delegare i Svenska arbetsgifvareföreningen,
dock alltid minst en fullmäktig jämte lika många
suppleanter, dels ett ombud för hvarje fullt tal af
1,000 arbetare, hvarför kretsens medlemmar åtagit
sig ansvarighet. Öfverstyrelsen utser så många
fullmäktige jämte suppleanter för dem äfvensom ombud,
att deras antal tills, med de af kretsarna utsedda
uppgår till det antal Verkstadsföreningen enligt
Svenska arbetsgifvareföreningens stadgar eger
välja. Föreningen har ett aftal med vederbörande
arbetarorganisationer, träffadt 1905 och med
vissa ändringar prolongeradt 1908 och 1913 att
gälla till 1 jan. 1919. Enligt i detta aftal
stadgad förhandlingsordning får arbetsinställelse
icke ega rum, innan tvistefrågan varit föremål
för förhandling mellan arbetsgifvare och
arbetare i två instanser. Tolkningsfrågor
afgöras genom skiljedom. Vid sidan af
aftalet ha föreningens medlemmar enats om vissa
gemensamma verkstadsregler. På föreningens
byrå finnes upprättadt ett arbetarregister
omfattande omkr. 150,000 namn och föres
omfattande statistik öfver såväl löner som
lefnadskostnader. Verkstadsföreningen har dessutom
en egen tidskrift, "Verkstäderna", utg. af
ombudsmannen. Medlemsantalet uppgick i sept. 1917
till 271 firmor med ett sammanlagdt arbetarantal af
omkr. 52,000 man.

Sveriges väl var fr. o. m. 27 okt. 1905 konung Oskar
II:s valspråk (i st. f. Brödrafolkens väl, som han
antagit vid sin tronbestigning).

Sveriges vänsterpressförening. Se Pressföreningar.

Sverker, svenska konungar. 1. S. (I) den äldre. Då
Stenkilska ättens manliga linje sannolikt i början
af 1120-talet utslocknat med Inge d. y., uppträdde
flera pretendenter till Sveriges krona. Segrare
bland dem blef omsider den östgötske stormannen
S., som i början af 1130-talet torde ha vunnit
Svealand från danske prinsen Magnus Nilsson och
något senare blef erkänd äfven af västgötarna. I
svenska kyrkans historia inleder S:s regering ett
viktigt skede. Upplandsbiskopens säte flyttades från
Sigtuna till Gamla Uppsala, förbindelser inleddes
med ärkebiskop Eskil i Lund, och från tidens främsta
religiösa centrum, Clairvaux, hvars abbot, Bernhard,
hade ett utomordentligt inflytande rundt om i
kristenheten, inkallades cisterciensmunkar, som under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>