Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
odlingskommitté fick i uppdrag att leda åtgärderna för
ökad produktion. Inom hvarje hushållningssällskaps
förvaltningsutskott tillsattes ett odlingsråd och
under dessa i hvarje landskommun en odlingsnämnd
att med råd och dåd främja nyodlingar, afdikningar
och andra jordförbättringar samt att öfvervaka
jordbrukets behöriga skötsel. Härför anvisade
riksdagen på regeringens hemställan 17,750,000
kr. – Af regeringens författningsförslag afslog
Första kammaren 27 april med 62 röster mot 36
förslaget om politisk rösträtt för kvinnor under
samma villkor som män. Förslaget om lika kommunal
rösträtt för alla kommunalt röstberättigade framlades
för riksdagen. Regeringens förslag om obligatoriska
fortsättningsskolor med undervisning företrädesvis i
medborgarkunskap och arbetskunskap vann riksdagens
godkännande. Efter mångåriga förberedelser till
förbättrad fattigvårdslagstiftning antog riksdagen
(25 maj) på K. M:ts förslag en ny fattigvårdslag
med fattigvårdsinspektion och öfverflyttning af en
del af fattigvårdskostnaderna från kommunerna till
landstingen.
I maj 1918 upptäcktes, att ett stort, icke
notificeradt, engelskt minfält nedlagts i Kattegatt
såväl inom svenska tremilsgränsen som i det af svenska
sjöfarten flitigt begagnade farvattnet mellan ögruppen
Yttre tistlarna och Læsö och s. v. om Vinga fyr. Tre
svenska fiskefartyg minsprängdes, hvarvid 14 män
omkommo. Svenska regeringen nedlade bestämd protest
häremot i London.
Sedan finska landtdagen 6 dec. 1917 proklamerat
Finlands själfständighet, infann sig 28 dec. en
delegation från finska regeringen i Stockholm
och anhöll om S:s erkännande af den nya suveräna
staten. Konungen uttalade sin varmaste sympati
för Finlands önskningar, men antydde behofvet af
samförstånd mellan Finland och Ryssland och hänsyn
till andra makters hållning. Sedan ryska regeringen
2 jan. 1918 erkänt Finlands själfständighet,
blef denna 4 jan. erkänd också af S., samma dag
af Tyskland samt sedermera af Danmark, Norge,
Frankrike m. fl. stater. Mot Finlands ur landtdagens
borgerliga majoritet bildade regering gjordes uppror
af socialdemokrater och anarkister ("rödgardister"),
understödda af i Finland varande ryska trupper af
bolsjevikiska partiet, och 28 jan. störtades den
lagliga finska regeringen. Upprorsmännen satte
sig i besittning af större delen utaf landet och
begingo grymma våldsgärningar mot den lagtrogna
befolkningen. Genom tre af svenska regeringen
utsända fartygsexpeditioner till finska hamnstaden
Mäntyluoto hemfördes till S. 7 och 15 febr. samt 4
mars halftannat tusental svenska undersåtar jämte
en del andra utlänningar i Finland, som voro i
stor nöd och fara till följd af revolutionen. En
del af finska regeringens ledamöter lyckades fly
till norra Finland och sände enträgen begäran till
svenska regeringen om hjälp för den lagliga ordningens
upprättande. Särskildt begärde man att erhålla vapen
och ammunition ur kronans förråd eller åtminstone rätt
att få föra försvarsmateriel från andra länder genom
S. I en petition till statsministern anhöllo 60,000
personer om, att denna rätt måtte beviljas. Men i
vänsterkretsarna visade man sig ovillig att komma
Finland till hjälp, emedan finska socialdemokraterna
ryckts med i upproret, och svenska
regeringen vägrade hjälpen, som den förklarade
skulle vara "en oneutral handling". I följd häraf
uppstod i Finland mot S. stark misstämning, som
dock mildrades, när öfver ett tusental svenska
frivilliga, i synnerhet ynglingar, skyndade till
Finlands bistånd. En del af dessa bildade Svenska
brigaden, och alla kämpade tappert i "de hvites"
led vid upprorets undertryckande. Under de blodiga
striderna vid eröfringen af Tammerfors 6 april
stupade ett 60-tal af de svenske frivillige. Af
de döde hemfördes ett 20-tal till Stockholm
och andra orter och jordades under gripande
högtidligheter. Finlands regering hade emellertid
begärt och erhållit hjälp af Tyskland, hvarigenom
upproret kufvades, men Finland kom därigenom i
närmare anslutning till Tyskland än till de nordiska
staterna. – Samtidigt med upproret i Finland kom
Ålandsfrågan (se d. o.) i nytt läge. Hos svenska
regeringen infann sig 2 febr. en deputation från det
stora flertalet af Ålands befolkning med en adress,
undertecknad af 7,135 till myndig ålder komna män och
kvinnor, hvari begärdes Ålandsöarnas införlifvande
med S:s rike. Konungen mottog deputationen på det
hjärtligaste och uttalade den förhoppningen, att S:s
regering skulle finna en utväg att i samförstånd
med Finland kunna förverkliga Ålandsbefolkningens
önskan. Af fruktan för våldsamheter genom den på
Åland befintliga ryska garnisonen, begärde senare
ombud för Ålands befolkning hjälp och skydd af
S. Transportfartyg eskorterade af pansarbåtar
afsändes 13 febr. att afhämta svenska undersåtar
och ålänningar, som ville bli öfverförda till
S. Emellertid anlände från Finland en af regeringens
skyddskårer (af "hvita gardet"), som inlät sig i
segerrik strid med ryssarna och af dessa tillkallade
finska rödgardister. Svenska regeringen sökte genom
kommendörkaptenerna G. Starck och H. Åkermark samt
kapten H. Elliot åstadkomma medling mellan "hvita
gardet" och upprorsmännen och få Åland utrymdt af
ryssarna. 20 och 21 febr. ingingos öfverenskommelser,
enligt hvilka både ryssarna och "hvita gardet" skulle
omedelbart lämna Åland. Det senare skulle med svenska
hjälpmedel öfver S. föras till Finland, men dess
vapen stanna i svenskt förvar, tills inbördeskriget i
Finland var slut. Till att öfvervaka Ålands evakuering
samt skydda befolkningen mot öfvergrepp afsände
svenska regeringen 23 febr. en bataljon infanteri
och en kulsprutepluton till Åland, sedan riksdagen
så godt som enhälligt därtill gett sitt bifall och
härför anvisat en half mill. kr. Efter att upproret
i Finland kufvats, återkallades i maj de svenska
trupperna. – Mot regeringens hållning och särskildt
utrikes- och sjöministrarnas åtgöranden i Finlands- och
Ålandsfrågorna, utan att beslut därom fattats i
statsrådet, gjordes af de moderates representanter
i konstitutionsutskottet i form af reservationer
till dess dechargebetänkande skarpa anmärkningar,
hvilka ytterligare betonades i dechargedebatten (29
maj). När deltagarna i Svenska brigaden, med sin chef
öfverste H. O. Hjalmarson i spetsen, 30 maj återkommo
från Finland till Stockholm, blefvo de med hänförelse
hyllade af stadens befolkning på genomtåget från
Skeppsbron till Stadion och vid mottagningsfesten där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
