Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ministären förklarade sig vilja fullfölja den föregåendes
obrottsliga neutralitetspolitik och fortsatte det
svåra arbetet med reglerandet och fördelningen af
tillgängliga lifsförnödenheter. Samtliga partichefer
inom riksdagen utfärdade 26 april en varm vädjan till
nationen att i anledning af lifsmedelssvårigheterna
ärligt sträfva för dessas öfvervinnande. Genom
partiella uppgörelser med de krigförande makterna och
mot kompensation af svenska varor kunde ej obetydliga
mängder af för S. nödvändiga artiklar importeras från
utlandet i synnerhet från Tyskland. Med åberopande af
jus angariæ (se Jus 5) lade fransmännen beslag på 7
svenska ångfartyg i franska hamnar och engelsmännen
gjorde rekvisition å 2 svenska fartyg i England
trots svenska regeringens protester. Tyske chargé
d’affaires Luxburg i Buenos Aires öfversände i maj
och juli 1917 genom svenska legationen till Berlin
chiffertelegram, hvari gafs anvisning om sänkande af
argentinska fartyg och förekommo smädliga uttalanden
om argentinska regeringen. Telegrammen uppsnappades
och offentliggjordes i sept. af nordamerikanska
utrikesdepartementet, utan att svenska regeringen
förut fått meddelande i ärendet, och ehuru Förenta
staterna före sitt inträde i kriget äfvenledes
förmedlat telegram, riktades skarpa anklagelser mot
S:s utrikesrepresentation. Svenska regeringen, som
icke gjort sig underkunnig om telegrammens innehåll,
nedlade i Berlin protest mot missbruket af S:s
förmedling, hvilket i okt. föranledde ursäkter från
tyska regeringen. Telegrammens offentliggörande
åsyftade tydligen att i Argentina och S. väcka
ovilja mot centralmakterna och att påverka de
svenska riksdagsvalen mot regeringen, ehuru ansvaret
närmast gällde den förutvarande utrikesministern. –
Första kammaren afslog vänsterpartiernas yrkanden
om afskaffande af den kommunala röstskalan, och på
interpellation om en författningsrevision hänvisade
statsministern till de kommande valen och den därefter
uppstående "situationen så väl utåt som inåt". Valen
till Andra kammaren i sept. 1917 påverkades i
hög grad af kristidens svårigheter. Landtmännens
missnöje öfver, att deras produkter, men icke
flertalet industrialster lagts under statsbeslag,
yttrade sig bl. a. flerstädes i anslutning till förut
obetydliga politiska bondeförbund. Bland arbetarna
täflade "högersocialister" och "vänstersocialister"
om riksdagsmandaten. Valda blefvo 70 moderata
(däraf 12 från bondeförbunden), 62 liberala och
98 socialdemokrater (däraf 12 vänstersocialister;
deras främsta män Z. Höglund och K. Lindhagen föllo
igenom). Med anledning af valens utgång ingaf
ministären 2 okt. sin afskedsansökan. Konungen
anmodade ledarna för de tre största politiska
partierna att under Världskrigets svårigheter
söka bilda en samlingsministär. Efter samråd med
partiledamöter förklarade de moderates ledare sig
därtill villiga, om partiskiljande principfrågor
skötes åt sidan och författningsfrågan lämnades
till utredning åt en parlamentarisk kommitté. Äfven
de liberale voro benägna för en samlingsministär,
om denna enades att utan dröjsmål framföra en
författningsreform. Socialdemokraterna betonade detta
skarpare, men då de ansågo, att grundförutsättningen
för en sådan koalitionsregering saknades, afböjde
de att medverka. Sedan landshöfdingen
J. Widén misslyckats med att åstadkomma en
liberal rådkammare med ett par socialdemokratiska
ledamöter, uppdrog konungen åt de liberales ledare i
Andra kammaren professor N. Edén att bilda ministär
(19 okt. 1917–). Den kom att bestå af 7 liberala
och 4 socialdemokratiska ledamöter. Edén blef
statsminister och f. d. statsrådet J. Hellner
utrikesminister. F. d. civilministern A. Schotte,
f. d. jordbruksministern A. Petersson i Påboda och
f. d. konsultativa statsrådet B. Petrén öfvertogo
sina förra ämbeten. Advokaten E. Löfgren blef
justitieminister och ledamoten af Andra kammaren
grosshandlaren E. Nilsson krigsminister. Af
socialdemokraterna blefvo redaktör Hj. Branting
finansminister, kaptenen frih. E. K. Palmstierna
sjöminister, folkskolläraren V. Rydén
ecklesiastikminister och professor Ö. Undén
konsultativt statsråd. I följd af sjukdom tog
Branting afsked redan 5 jan. 1918 och efterträddes
af den socialistiske riksdagsmannen parkföreståndaren
F. Thorsson. Regeringen offentliggjorde sitt program,
innefattande som hufvudpunkter: en strängt opartisk
neutralitet och därmed sammanhängande handelspolitik,
tryggandet af folknäringen och industriens verksamhet,
efter kriget pröfning af försvarsanstalternas
begränsning samt snarast möjligt framläggande
för riksdagen af förslag om kommunala rösträttens
omläggning, om politisk rösträtt för kvinnor samt om
revision af de s. k. rösträttsstrecken. – Kristidens
svårigheter ökades sedan alltmera. Importen af
för landet nödvändiga varor hindrades i hög grad,
då England och Förenta staterna som villkor för
export till S. fordrade att få för egna frakter
disponera svenska fartyg i stor utsträckning. Efter
långvariga förhandlingar af svenska ombud i London
afslöts i mars 1918 det s. k. modus vivendi-aftalet,
enligt hvilket S. skulle afstå fartyg med 100,000 ton
skeppsrum för att få obehindradt införa omkr. 75,000
ton varor, hvaraf 25,000 ton råfosfat, 26,000 ton
majs, 3,000 ton foderkakor, 15,000 ton mineraloljor
och ett större parti kaffe. Förhandlingar om ett
tonnageaftal i vida större omfattning pågingo
sedan, och 29 maj undertecknades detta i London. I
kompensation för andra varor har S. i begränsad
mängd kunnat erhålla stenkol m. m. från Tyskland
och lifsmedel från Danmark. – Fördelningen af de
knappa förråden inom landet framtvingade strängare
åtgärder. Transporten af fodermedel inskränktes
(14 jan. 1918), och beslag lades (1 febr.) på
gödselmedel. Förbud utfärdades (15 febr.) att utan
tillstånd transportera spannmål, fläsk och smör på
järnväg, fartyg eller genom posten. Handeln och
förbrukningen af vissa beklädnadsartiklar lades
under statens reglering (12 april). Äfven bestämdes,
att endast vissa brödtyper finge tillsaluhållas och
att lifsmedelsnämnderna kunde ransonera mjölken
och bestämma dess pris, hvilket ock skedde i de
större städerna, där i regel endast barn, åldringar
och sjuklingar ha kunnat få mjölk i begränsad mängd
(högst 3/4 l. om dagen). – För att främja jordbrukets
och dess binäringars produktion under skördeåret
1918 tillsattes 7 dec. 1917 en produktionskommitté,
som uppgjorde förslag till betydligt höjda minimipris
vid statsinköp från odlare af under 1918 producerad
spannmål, ärter och potatis. Detta bifölls af
riksdagen, och en statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
