Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna hushållning (se Ekonomisk lagstiftning)
konungen ensam. Till ändring af kyrkolag fordras
jämväl samtycke af allmänt kyrkomöte. Statsrådet
(se d. o.) består af 8 chefer för hvar sitt
departement (Justitie-, Utrikes-, Landtförsvars-,
Sjöförsvars-, Civil-, Finans-, Ecklesiastik-
och Jordbruksdepart.) samt 3 statsråd utan
departement (s. k. konsultativa statsråd). Af
statsrådets ledamöter utnämner konungen en att vara
statsminister och statsrådets främste ledamot (se
Statsministerämbetet). Alla regeringsärenden, med
undantag af s. k. kommandomål, skola inför konungen i
statsrådet föredragas och där afgöras. Alla närvarande
statsråd (minst tre utom den föredragande) skola
yttra sin mening rörande ett föreliggande ärende,
men konungen ensam beslutar. Konungen eger att
i afhandlingar och förbund med främmande makter
ingå. Han eger jämväl börja krig eller sluta
fred, detta dock först efter hela statsrådets
hörande. Kommandomål, hvarmed menas sådana, som
konungen som högste befälhafvare öfver krigsmakten
omedelbarligen besörjer, må konungen afgöra i närvaro
af krigs- eller sjöministern. "Konungen bör rätt och
sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt
hindra och förbjuda, ingen fördärfva eller fördärfva
låta till lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan
han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen afhända
eller afhända låta något gods, löst eller fast, utan
rannsakning och dom, i den ordning Sveriges lag och
laga stadgar föreskrifva; ingens fred i dess hus störa
eller störa låta; ingen från ort till annan förvisa;
ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda
hvar och en vid en fri utöfning af sin religion,
så vidt han därigenom icke störer samhällets lugn
eller allmän förargelse åstadkommer. Konungen låte
en hvar blifva dömd af den domstol, hvarunder han
rätteligen hörer och lyder" (16 § R. F.). Konungens
domsrätt utöfvas af Högsta domstolen (se d. o.), hans
rätt att pröfva och afgöra besvär, som hos konungen
fullföljas i statsdepartementen, är uppdragen åt
Regeringsrätten (se d. o.). Tre af Högsta domstolens
led. och en af Regeringsrättens lagfarna led. utgöra
konungens lagråd (se d. o.). Konungen eger genom
beslut i statsrådet i brottmål göra nåd, mildra
lifsstraff samt återge ära och till kronan förverkadt
gods. Öfver ansökningar därom höre konungen dock
Regeringsrätten beträffande mål af beskaffenhet
att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, i
andra mål Högsta domstolen, men den dömde har rätt
att välja mellan nådens mottagande och straffets
undergående. Konungen eger att i statsrådet utnämna
infödda svenska män till alla de ämbeten och tjänster
inom riket, hvarå konungen utfärdar fullmakt. Till
lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de
teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl
undantagna, till andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst kunna utnämnas och befordras
äfven infödda svenska kvinnor, äfvensom utländska
män af utmärkt förtjänst, de där den rena evangeliska
läran bekänna, hvarjämte han i militära ämbeten, dock
ej till fästningskommendanter, må nyttja utlänningar
af sällsynt skicklighet, och skall han vid alla
utnämningar fästa afseende endast vid
förtjänst och skicklighet, men icke vid börd. I
allmänhet kunna statens ämbeten, med undantag
af sådana, som äro prästerliga eller förenade
med skyldigheten att undervisa i kristendom,
samt statsrådsbefattningar, tilldelas ej allenast
anhängare af statskyrkan, utan äfven bekännare af
annan kristen lära äfvensom af den mosaiska. Konungen
eger naturalisera utlänningar i enlighet med
särskild lag. Alla domare äfvensom andra ämbets- och
tjänstemän med undantag af vissa i grundlagen
särskildt uppräknade s. k. förtroendeämbetsmän
(se Förtroendeämbete) kunna ej annorlunda än efter
rannsakning och dom afsättas.
Riksdagen, som sammanträder årligen, är
fördelad på två kamrar, Första kammaren och Andra
kammaren, och representerar svenska folket. Bägge
kamrarnas ledamöter åtnjuta arfvode. Om riksdagens
sammansättning, arbetsordning och rättigheter se
Motion, Riksdag, sp. 319 ff., Riksdagsmannaval och
Utskott samt för förändringar, som inträdt efter
dessa artiklars affattning, motsvarande ord i Suppl.
Litt.: Chr. Naumann, "Sveriges statsförfattningsrätt"
(4 dlr, 1844–74; 2:a uppl. 1876–84), hvars 1:a
d. utgetts särskildt i omarbetadt skick under
titeln "Svenska statsförfattningens historiska
utveckling" (1866; flera uppl.), V. E. Svedelius,
"Statsrådets ansvarighet" (1856), H. L. Rydin,
"Svenska riksdagen, dess sammansättning och
verksamhet" (2 dlr, 1873–79), T. H. Aschehoug,
"Den nordiske statsret" (1885), G. Thulin,
"Om konungens ekonomiska lagstiftning" (1894),
K. L. A. A. Reuterskiöld, "Öfversigt af den svenska
riksdagens sammansättning och verksamhetsformer efter
1809" (1895) och "Föreläsningar i svensk stats-
och förvaltningsrätt" (I, 1914), E. Hildebrand,
"Svenska statsförfattningens historiska utveckling
från äldsta tid till våra dagar" (1896), K. Hagman,
"Sveriges grundlagar med förklaringar, bihang och
register. Handbok" (1902), H. Blomberg, "Svensk
statsrätt" (1904), samt P. Fahlbeck, "Sveriges
författning och den moderna parlamentarismen" (1904)
och "Regeringsformen i historisk belysning" (1910).
Förvaltning. Konungen är förvaltningens högste chef
och eger att allena styra riket, hvarvid han har
till biträde ämbetsmännen. För inträde i nästan alla
grenar af statens tjänst fordras att ha undergått
föreskrifven examen, åtminstone realskole- eller
studentexamen. Underordnade tjänster tillsättas af
vederbörande ämbetsverk eller chef, men detta sker
blott på uppdrag af konungen, hvarför man vanligen
kan öfverklaga utnämningen hos honom. De viktigare
ämbetena tillsättas af konungen, i allmänhet på det
sätt att, när en tjänst blir ledig, aspiranterna
anmäla sig genom s. k. ansökningar; vederbörande verk
uppför de tre mest meriterade på förslag, som lämnas
till konungen, som ej är förbunden att utnämna någon
af de föreslagne utom vid biskops- och borgmästarval
samt vid rådmans- och magistratssekreterarval i
Stockholm. Utnämningen skall ske i statsrådet, hvars
ledamöter skola däröfver yttra sig, och skicklighet
och förtjänst skola vara enda befordringsgrunden. Till
de högsta ämbetena nämner konungen utan föregående
förslag. Alla domare och de fleste andre ämbetsmän
äro oafsättliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
