Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. v. s. kunna icke godtyckligt afskedas, ej heller
mot sin vilja förflyttas från en ort eller syssla till
annan. Härifrån äro dock s. k. förtroendeämbetsmän (se
Förtroendeämbete) undantagna, ty dem eger konungen
entlediga, när han pröfvar rikets tjänst det
fordra. – Förvaltningen delas efter sin omfattning
i centralförvaltning och lokalförvaltning; den
förra kännetecknas däraf, att alla ärenden af
ett visst slag för hela riket handläggas af ett
centralt ämbetsverk, hvars verksamhet begränsas
endast af ärendenas natur, men icke af några lokala
förhållanden. Den lokala förvaltningen däremot
afser endast vissa mindre ortsområden, län, städer,
socknar o. s. v. Från en annan synpunkt delas
förvaltningen i regeringsförvaltning, som handhas
af regeringen och dess organ, samt själfförvaltning
l. kommunalförvaltning, som utöfvas af folkets
valda ombud inom de gränser, som genom statens lagar
bestämmas och under statens kontroll.
Den högsta centralförvaltningen är fördelad
på departement, hvilka äro lägst 8, högst 10
(f. n. 8). Departementscheferna äro statsråd, som ha
att inför konungen föredraga, hvar och en de till hans
departement hörande mål, utfärda konungens beslut och
vaka öfver deras verkställande. De biträdas närmast
af sina departements tjänstemän, hvilka jämte Nedre
justitierevisionen och justitiekanslersämbetet utgöra
det s. k. K. M:ts kansli. Näst departementschefen
står dels en statssekreterare (utom i justitie-,
utrikes- och sjöförsvarsdepartementen), hvilken
i hufvudsak skall behandla politiska uppgifter
(framför allt propositioner till riksdagen),
dels en expeditionschef, som vakar öfver arbetets
gång inom departementet och är chef för dess
personal. Departementen äro delade på byråer under en
byråchef eller kansliråd, hvarjämte det finnes andra
tjänstemän, såsom kanslisekreterare m. fl. Hvarje
byrå har sina särskilda ärenden att behandla af
dem, som tillhöra departementet. Departementen
äro endast ämbetsverk för målens förberedande och
föredragning inför konungen och för utfärdande af hans
beslut. Men under de särskilda departementen höra
vissa centrala ämbetsverk med förvaltning på eget
ansvar och själfständig beslutande rätt, ehuru man
från dem får vädja till konungen. De äldre af dessa
ämbetsverk äro organiserade efter kollegialprincipen,
d. v. s. beslutet fattas af presidenten och
ämbetsverkets högre ämbetsmän tillsammans, men inom de
i nyare tider skapade har byrå- l. styrelsesystemet
gjorts gällande, d. v. s. att chefen allena
beslutar och de föredragande på sin höjd ega rätt
att reservera sig mot hans beslut. Äfven en del
af de äldre verken har på senaste tider fullständigt
eller delvis anordnats efter detta system. Till det
förra slaget höra Kammarrätten och öfriga domstolar,
såsom rådstufvurätterna, hofrätter, Högsta domstolen
och Regeringsrätten (de bägge sistnämnda ha ej någon
särskild president); på gränsen mellan båda stå
Arméförvaltningen, Marinförvaltningen, Statskontoret
och Kommerskollegium; medan till det senare slaget
höra Fångvårdsstyrelsen, Statistiska centralbyrån,
Landtmäteristyrelsen, Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen,
Järnvägsstyrelsen, Lotsstyrelsen, Myntverket,
Kontrollverket, Generalpoststyrelsen, Telegrafstyrelsen,
Generaltullstyrelsen, Byggnadsstyrelsen, Domänstyrelsen
m. fl. Departementscheferna äro bemyndigade
att, när de finna nödigt, bevista
sessionerna i de förvaltningsverk, som lyda
under hvarderas departement, och deltaga i
öfverläggningarna. Fördelningen af ärendena mellan
statsdepartementen är bestämd genom k. stadga
af 31 mars 1900, men en ny reglering håller på
att utarbetas. Fristående verk, som ej höra under
K. M:ts kansli och alltså icke subordinera under något
departement, äro Högsta domstolen, Regeringsrätten och
Lagrådet (se dessa ord). Om de under departementen
lydande verken och institutionerna se art. öfver de
särskilda departementen.
Lokalförvaltningen. S. är deladt i 24 län och
Stockholms öfverståthållarskap. Länets styresman är
landshöfdingen, som ock kallas K. M:ts l. konungens
befallningshafvande. Han har i alla frågor ensam
beslutanderätt, men ärendena beredas och föredragas
af landssekreteraren och landskamreraren, den senare
för de finansiella frågorna, kronans uppbörd och
förvaltningen af allmänna medel, den förre för öfriga
ärenden. Dessa ämbetsmän stå i spetsen för hvar sin
byrå, nämligen landssekreteraren för landskansliet,
bestående af 1 länsassessor samt en eller flera
länsnotarier och landskanslister, den senare för
landskontoret, bestående af 1 länsassessor samt en
eller flera länsbokhållare och landskontorister;
när landshöfdingen är förhindrad att sköta sitt
ämbete, förvaltas det af landssekreteraren och
landskamreraren gemensamt. Under landshöfdingen
stodo förr kronofogdar i fögderierna (117 st.) och
länsmän i sina distrikt (518 st.), hvilkas
verksamhet i den mindre kretsen var likartad med
landshöfdingens inom länet, samt häradsskrifvare,
en i hvarje fögderi, som endast hade befattning
med skattedebiteringen. Genom beslut vid 1917 års
riksdag ha emellertid kronofogdebefattningarna
indragits och kronofogdarnas tjänsteåligganden
fördelats på andra myndigheter. Den viktigaste af
dessa är landsfogdarna, en i hvarje län, hvilken dels
är polischef inom länet, dels eger åklagarmyndighet
samt inseendet öfver landsfiskalernas verksamhet. De
förre länsmännen fingo 1917 titel landsfiskaler
och bibehålla sina gamla uppgifter, hvarjämte de
öfvertagit en del af de smärre bestyr, som förr
ålegat kronofogdarna. Fögderierna finnas fortfarande,
men endast som distrikt för häradsskrifvarna. –
Öfverståthållaren är konungens befallningshafvande
inom Stockholm och har i allmänhet samma åligganden
som landshöfdingarna (se vidare Öfverståthållare).
Vid sidan af dessa under regeringen stående
förvaltande myndigheter står folkets egen
själfförvaltning, kommunalförvaltningen. I
landskommunen, som i regel utgöres af en socken (2,374
år 1918), utöfvas denna dels af kommunalstämman eller
kommunalfullmäktige som beslutande myndigheter, dels
af kommunalnämnd som förberedande och verkställande
myndighet. Municipalsamhälle (176 år 1918) tillhör den
landskommun, hvarest det är beläget, men har för vissa
frågor egen förvaltning och egna myndigheter. Köping
kan däremot bilda egen kommun, men kan också ingå
som del af en landskommun (1918 funnos 34 af det
förra slaget och 6 af det senare). Stadskommunens
myndigheter äro allmän rådstuga eller stadsfullmäktige
som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
