Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdelningen ingå bl. a. 1 afdelningschef,
3 officerare för den tekniska tjänsten och 2
spaningsofficerare. Dessutom mobiliseras de
för fästningarna afsedda
fästningsballongafdelningarna. Ballongkompaniet är förlagdt
i Stockholm. – Marinens ballongväsen är
hufvudsakligen afsedt att vid mobilisering tillgodose
kustfästningarnas behof af ballongspaning. Rörande
dess organisation m. m. är ingenting bekantgjordt. –
Om luftförsvarsartilleriet samt öfriga till
luftförsvaret hörande formationer m. m. äro alla
uppgifter af hemlig natur.
H. J-dt.
Det fasta försvaret utgjordes under medeltiden af ett fåtal
befästa städer, företrädesvis Stockholm, Kalmar
och Visby, samt en mängd slott, hufvudsakligen
i eller vid städerna, samt borgar och fasta hus
på landsbygden. Vid nyare tidens början funnos
kvar af de befästa städerna endast Stockholm
och Kalmar samt de mindre fullständigt befästa
Jönköping och Lödöse; och af slotten Stockholms
slott, Gullberg, Älfsborg, Kalmar slott, Borkholm,
Stäkeholm, Stäkeborg, Nyköpings hus, Örebro hus
och åtskilliga biskopsborgar; men under 1500-talet
tillkommo äfven Gripsholm, Uppsala slott, Vadstena
slott, Örbyhus, det nya Örebro slott, Svartsjö,
Vaxholm m. fl. Under 1600-talets förra hälft, då
Östersjöväldet konsoliderades, förlorade Stockholm
all betydelse som fästning, men i stället tillkommo
då Jönköpings fästning, Färjestadsskansen på Öland,
nya Kalmar, Johannisborg och vid Västerhafvet Göteborg
med skansar i st. f. Nya Lödöse, som aldrig blef
fullständigt befäst, skansarna s. om Stockholm,
Vänersborg och i Halland Halmstads, Varbergs och
Laholms slott, hvarjämte en mängd skansar byggdes
såväl i gränstrakterna mot de danska provinserna
och Norge som i skärgårdarna till skydd för de
viktigare inloppen. Sedan Roskildefreden (1658)
tillfört S. Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän,
försvann Jönköpings fästnings, Kronobergs och Vadstena
slotts betydelse som fasta orter, men i stället funnos
i de nyförvärfvade provinserna, förutom de redan
förut besuttna halländska fästningarna, de befästa
städerna Kristianopel, Kristianstad, Malmö, Landskrona
och Hälsingborg, Bohus fästning och försvarsverk
å Marstrandsön. Samtliga dessa befästningar utom
Kristianopel bibehöllos, men å Marstrandsön
ombyggdes därvarande försvarsverk till Karlstens
fästning; och under årh:s senare hälft utbyggdes
äfven Vaxholm och Nya Älfsborg (Kyrkogårdsholmen),
Kronan och Västgöta Lejon, hvarjämte Dalarö fäste,
Karlsvärd och Slite, Karlshamns kastell och Uddevalla
skans samt slutligen äfven Karlskrona med sjöfästen
tillkommo. Däremot slopades nu som försvarsverk
Visby, Vänersborg, Kristianstad, Gamla Älfsborg samt
Borgholms och Laholms slott, äfvensom några gräns- och
skärgårdsskansar. När 1700-talet ingick, utgjordes S:s
fasta försvar sålunda af Vaxholms och Dalarö skans,
Karlsvärd, Kalmar, Karlskrona, Karlshamns kastell,
Malmö, Landskrona citadell, Halmstad, Varberg,
Göteborg med Kronan och Göta Lejon, Nya Älfsborg,
Bohus och Karlsten samt några skansar hufvudsakligen
i Värmland och Jämtland, hvartill efter Karl XII:s
återkomst till fäderneslandet kommo Kristianstad,
som iståndsattes, några nya verk utanför Göteborg och
i Stockholms skärgård, Fredriksskans vid Gäfle samt
Strömstad och Sundsborg, hvilka båda senare dock
åter slopades efter krigets slut. Under 1700-talet
omändrades sedermera det fasta försvaret såtillvida,
att Stockholms försvar åt sjösidan förstärktes
särskildt genom Vaxholms ombyggnad och Fredriksborgs
uppförande, att Karlsten och Kristianstad förstärktes
samt att Landskrona började utbyggas till en större
fästning, under det att å andra sidan Karlsvärd
och Bohus slopades. Efter förlusten af Finland och
föreningen med Norge frångick man i S. såtillvida
det dittills i afseende på fästningsanläggningen
hyllade s. k. kordongsystemet och öfvergick till
centralförsvarssystemet, som fästningen Karlsborg
började anläggas ini landet vid Vätterns västra
strand, hvarjämte kort därefter Varberg, Malmö
och Kalmar slopades som fästningar, och detta öde
skulle äfven drabba Göteborg, i den mån Karlsborg
färdigbyggdes. Däremot förstärktes Karlskronas
sjöbefästningar, befästningarna i Stockholms skärgård
och vid Marstrand, hvarjämte på 1850-talet Enholmens
batteri vid Slite på Gottland uppfördes; men å andra
sidan slopades Kristianstad och Fredriksskans,
och Karlshamns kastell lämnades snart åt sitt
öde. På Stockholms befästande åt landsidan hade
arbetats på 1830- och 1860-talen, men arbetena hade
båda gångerna snart afbrutits. Under 1800-talets
senare hälft fortsattes Karlsborg, som dock först
1909 blef färdigt, hvarjämte dels befästningarna
i Stockholms skärgård (Oskar Fredriksborg) och vid
Karlskrona än ytterligare förstärktes, dels Fårösund
befästes; men i stället slopades nu Nya Älfsborg och
Landskrona. När 1900-talet ingick, utgjordes S:s fasta
försvar sålunda af Vaxholms och Oskar Fredriksborgs
(sedan 1915 benämnd Vaxholms), Karlskrona och
Karlsborgs fästningar samt befästningarna vid
Fårösund; och nu tillkommo Älfsborgs fästning till
skydd för inloppet till Göteborg, Bodens fästning i
det aflägsna öfre Norrland, Hörningsholms befästningar
för Södertäljeledens skydd och Tingstäde befästningar
på Gottland. Slutligen har 1914 års senare riksdag
anslagit medel, hufvudsakligen af värnskatten, till ej
blott förstärkning och utvidgning af befästningarna
i Stockholms skärgård, vid Karlskrona, Boden och
Tingstäde, utan äfven till anordnandet af en befäst
replipunkt för flottan, Hemsö fästning, i närheten
af Härnösand. Huruvida Fårösunds befästningar
skola bibehållas eller icke, är ännu (1918)
oafgjordt.
L. W:son M.
Författning. Rikets grundlagar
äro: Regeringsformen af 6 juni 1809, Riksdagsordningen
af 22 juni 1866, Successionsordningen af 26
sept. 1810 och Tryckfrihetsförordningen af 16
juli 1812. – Dessa kompletteras i vissa afseenden
genom de s. k. konstitutionella stadgarna (se
Konstitutionell 2). Enligt Regeringsformen
skall S. styras af en konung samt vara ett
arfrike med enligt Successionsordningen agnatisk
tronföljd inom dynastien Ponte-Corvo (Bernadotte;
se vidare Tronföljd). Konungen skall tillhöra
evangelisk-lutherska läran samt bli myndig vid
18 års ålder. Konungens makt är begränsad genom
Regeringsformen. Han utöfvar i statsrådet den
verkställande makten. Den lagstiftande makten tillhör
i grundlags- samt kommunal-, civil-, kriminal-
och kyrkolagsfrågor konung och riksdag gemensamt,
men i frågor, som röra rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
