Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller flera komministrar. Kyrkoherde- och
komministerbefattningar äro ord. beställningar. De
e. o. prästerna tjänstgöra som adjunkter på den
plats, dit de af vederbörande stiftsstyrelse
blifvit missiverade. I hvarje församling välja
röstberättigade medlemmar på kyrkostämma (se Kommun,
sp. 652) ett kyrkoråd (se Kommun, sp. 653–654), i
hvilket pastor är själfskrifven ordf. Kyrkostämman
väljer äfven ett skolråd (se d. o.). Äfven i detta
fungerar prästen som själfskrifven ordf. I många
landsförsamlingar finnes ett gemensamt kyrko-
och skolråd. I städer åter kunna folkskolans
angelägenheter skiljas från de kyrkliga, i hvilket
fall en särskild folkskolstyrelse väljes, ena
hälften af den kommunala myndigheten, den andra af
kyrkostämman. Präst är medlem, men icke själfskrifven
ordf. i dylik styrelse. Vid hvarje kyrka finnas
kyrkovärdar, valda af kyrkostämman och medlemmar
af kyrkorådet. Församlingarna välja själfva sin
präst, sedan konsistoriet bland de sökande uppsatt
tre på förslag (se Prästval). Prästerna
aflönas dels genom inkomster från löneboställen och
genom församlingsafgifter, dels genom bidrag från
kyrkofonden (se d. o.). Det åligger pastorat att
bygga och underhålla prästgård för prästerskapet
(se Prästlön). Genom lag åligger det vidare hvarje
församling att bygga och underhålla en kyrka. På
grund af förskjutningen i befolkningsförhållandena,
föranledd särskildt af den industriella utvecklingen,
har frågan om förändring af den gamla ecklesiastika
indelningen genom större församlingars delning och
genom sammanslagning af smärre församlingar till ett
pastorat med ty åtföljande indragning af prästerlig
tjänst eller annan förändring af densamma blifvit
aktuell. Enligt prästlöneregleringslagen af 1910
afgöras dylika frågor icke af de resp. församlingarna,
utan af K. M:t efter vederbörande myndigheters
hörande och sedan yttranden från pastoratet
och dess prästerskap infordrats. Det sker i
samband med fastställandet af lönereglering för
pastoratet. Förslag härtill uppgöres af särskildt
tillkallade prästlöneregleringssakkunniga. Dock
delas ej församling, förrän för K. M:t föreligger ett
församlingens beslut att bygga ny kyrka, där sådan
icke redan finnes. – Medlem af territoriell församling
är såtillvida befriad från det s. k. sockenbandet
(se d. o.), att han är berättigad att för kyrkliga
förrättningar anmoda hvilken svenska kyrkans präst
han vill. Skyldighet för präst att utföra dylika
förrättningar föreligger blott emot medlemmar af
den församling, i hvilken han är anställd. – Delvis
på grund af de kyrkliga ordningarnas officiella
och kommunala karaktär har i senare tid en hel del
kyrkligt arbete lagts på frivillighetens basis. I
samma mån som dylikt arbete tagit större omfattning,
har behofvet af centralisering och fastare anknytning
vid den kyrkliga organisationen framträdt, hvilket
gett upphofvet till en för svenska kyrkan säregen
organisationsform. Så fungerar sedan 1874 en af
kyrkomötet vald och för detta ansvarig Svenska
kyrkans missionsstyrelse (se Mission, sp. 672–674),
som handhar ledningen af det frivilliga arbetet för
yttre mission och sjömansvård. Sedan 1910 verkar en på
samma sätt organiserad Svenska kyrkans diakonistyrelse
för rikare utveckling af församlingslifvet och den
kristliga kärleksverksamheten inom kyrkan. I bägge
styrelserna är ärkebiskopen själfskrifven ordf. I
anslutning till nu nämnda centralorgan ha i
de olika stiften motsvarande organisationer
börjat komma till stånd (se Stiftsmöte).
Arbetare i den kyrkliga kärleksverksamheten,
såsom diakonissor, församlingssystrar, diakoner,
utbilda Diakonissanstalten på Ersta sedan 1851,
Samarithemmet i Uppsala sedan 1893 och Diakonanstalten
på Stora Sköndal nära Stockholm sedan 1898. Ett
kraftigt uttryck för intresset att ekonomiskt stödja
svenska kyrkans många viktiga uppgifter var den
storartade insamling, som föreslogs 1917 i anledning
af reformationens 400-årsminne och som inbragte
omkr. 4 mill. kr. ("reformationens jubileumsgåfva").
Det religiösa läget i S. företer stor splittring. Ur
den stora religiösa väckelsen vid 1800-talets midt
framgick (1856) Evangeliska fosterlandsstiftelsen
(se d. o. och Mission, sp. 671–672 och 674–676),
som verkar i fri anslutning till svenska kyrkan,
men mer än en gång kommit i mer eller mindre starkt
motsatsförhållande till det af prästerskapet ledda
arbetet. Äfvenledes sedan 1850-talet ha baptisterna
med ganska stor framgång bedrifvit en omfattande
och energisk verksamhet. Mindre betydelse än dessa ha
metodisterna (sedan 1860-talet) haft. Betydelsefullast
bland de frikyrkliga rörelserna är det 1878 stiftade
Svenska missionsförbundet (se Mission, sp. 672,
676–678). Sedan 1880-talet har Frälsningsarmén
(se d. o.) upptagit verksamhet också i S. Samtliga
frikyrkliga sammanslutningar, äfvensom Evangeliska
fosterlandsstiftelsen, bedrifva en i flera
fall mycket omfattande yttre mission. Antalet
främmande trosbekännare utgjorde enligt 1910
års folkräkning 24,714, hvaraf 6,211 metodister,
8,504 baptister, 37 adventister, 81 swedenborgare,
51 "separatister" o. d., 104 reformerta, 146
engelsk-episkopala, 215 katolsk-apostoliska,
3,070 romerska katoliker, 137 grekiska katoliker,
6,112 mosaiska trosbekännare, 22 mormoner samt 24
konfessionslösa och öfriga. I dessa siffror ingår
dock icke det stora antal dissenters, som formellt
kvarstå i svenska statskyrkan, till hvilka höra
bl. a. samtliga till Svenska missionsförbundet
anslutna och flertalet baptister. Verkliga antalet
baptister uppges vid 1911 års början till 52,450,
förutom 61,154 "söndagsskolebarn". Det faktiska
religiösa läget företer afsevärda likheter med
engelska kyrkoförhållanden, liksom de svenska
frikyrkobildningarna rönt starka påverkningar
från angelsaxiskt håll, under det svenska kyrkan,
teologiskt sedt åtminstone, tagit de starkaste
intrycken från reformationens hemland, Tyskland.
E. M. R.
Samhällsrörelser och socialpolitik. På det religiösa
området funnos, som ofvan visats, redan tidigt
under 1800-talet i S. folkrörelser af samhällelig
betydelse. Äfven rörande nykterhetsfrågan
(se Nykterhetsrörelsen) förspordes sådana
sträfvanden. Sin största styrka ha dessa rörelser
dock under senare tid ernått i socialt hänseende
genom den s. k. arbetarrörelsen, hvars uppkomst och
utveckling prägla den sista mansåldern af svensk
historia. Arbetarrörelsen, hvari socialismen (se
d. o.) vill se det egendomslösa proletariatets
klasskamp mot kapitalet i syfte att eröfra den
politiska makten och afskaffa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
